Moa Svans favorit: Manda.

Bild: Moa Svan

#melfest: Make love - not war!

2014-02-07 | Moa Svan padlock

KULTUR/NÖJE

Lite som en stand-up-kväll. Så beskriver Moa Svan andra deltävlingen av Melodifestivalen som går av stapeln i Linköping i kväll. Hon hoppas på JEM, Manda och Panetoz: – Att nån ska slå riktigt hårt och gå rakt till final! De är alla riktigt bra!

Till alla feminister, med eller utan hår under armarna: Slappna av! Det blir mer trotsigt beteende från denna deltävlingens kvinnliga släkte. Rakade huvuden, på unga tjejer med stora gaddade armar. Sverigedemokrater göre sig icke besvär. Denna delfinal är inte till för er. Eller så är det just det den är. Melodifestivalen är kanske Sveriges största integrationsprojekt, där könsrollskonservativa Hallelujah-grabbar trängs med glittriga dragshowartister. Make love, not war. Nu enar sig Sverige. För ännu en deltävling i Melodifestivalen. Denna lördag från Linköping.

JEM – lesbian heaven enligt Svan.

JEM – Love Trigger

Betyg: 5555

Melodifestivalen börjar i Lesbian Heaven. Sångarna i JEM ser ut att vara hämtad från närmsta tjejklubb. Låten är en dansig rykare, och frisyrerna är. Lesbiska. Rakat på ena sidan, och långt hår på andra. I homotidningen QX poserar trion som Orange is the New Black. Mer behöver vi inte säga.

JEM är dom enda som verkligen utnyttjar all kamerateknik i huset. Det är Fish-eye-vinklar, och lite sköna delade bilder. Det är lite som att se en musikvideo göras lajv. Det ska stås i lådor, PÅ lådor, framför lådor. Eller, kylskåp, dom ser ut som tomma kylskåp. Scenografin är faktiskt riktigt cool. Sången är jävligt bra, och svajar ibland, men det är också dansproducenternas fel att vi hör det. Naturliga variationer i tonerna stör våra öron som är vana vid dansmusikens mixade, fixade, trixade sångröster. Det märks att gruppen är ovan, på repen märks det stor skillnad på första och tredje försöket. Jämför med proffsen som gör exakt likadant. Varje gång.

REFRESHMENTS – Hallelujah!

Betyg: 55

Hallelujah. Ja det är lika fräscht som det låter. Bilderna går på himmel i bakgrunden. Killarna är lite skalliga, småfeta och bleka. De spelar instrument och har ett gäng snygga tjejer i en bil bakom sig. Könsrollsbevarande religiös dansmusik. Som vi väntat. Eller inte. Om JEM är en liten färgglad makaron, är detta ett stort flottigt wienerbröd.

Förr i tiden, hade dansbanden som turnerade vägarna och sjöng för dans i sveriges folkparker, kläder som skulle passera skatteverkets granskning för arbetskläder. Här kör vi igen och det är det märkligaste jag sett.

Myggjagare, palmer på kostymerna, och märkliga färger. Det gör sig inte bättre av att killarna rör sig stelt i dom heller.

Låten är dock lite svängig, så det är säkert svårt att hålla röstfingrarna i styr. Men skit i det. Det här är inte bra.

MANDA - Glow

Betyg: 55555

Detta är ju inte sant! Det är TVÅ nummer med brudar som har rakat hår på sidan! Har vi hamnat i Pride House eller vad är det frågan om? MANDA är tatuerad, med rakat hår och sjunger ”you are beautiful in your own way”. Det känns som en blandning av Lady Gagas homo-anthem ”Born this Way” och Christina Aguilera ”Beautiful”. För att inte tala om scen-showen. Den för tankarna till Queen med Velvet, vars nummer började med att hon hade en gigantisk kjol på sig, som öppnades och ut kom dansarna.

Manda, kompas av tre violinister som ser ut att vara väldigt långa! Man blir lätt lite orolig att dom lesbiska älvorna med fiol ska trilla ner, don't worry. Dom står i pjäxor, fastspända på pelar. NOT a problem! Större delen av repetitionerna bestod av att dom lyfte på kjolen för att få hjälp med lite pjäx-fix. Om Manda förlorar guldplatsen kan hon alltid göra en Anja Pärson ”det va nya pjäxor, vi får justera och vinna nästa gång”.

Textrader i urval:

You are a work of art shining star.

You're incredible and it shows, from the inside and out.

Dont you know that you are beautiful in your own way.

Jag vet inte hur gammal Manda är, men hon känns som den lesbiska lillasyster jag aldrig haft. HON KANSKE INTE ÄR DET PÅ RIKTIGT, men kom igen nu heterosar, det är ingen förolämpning. Det är en komplimang.

Manda hittar inte riktigt kameran... vilket ju typ betyder att hon inte hittar hem till er som tittar från soffan. Men men, vem bryr sig om vem som vinner. Det går ju ändå inte att tävla i tatueringar! Musik. Menar musik. Manda är bäst!

PANETOZ – Efter solsken

Betyg: 555

Då har vi första pojkbandet, och det är stiliga herrar, med tajta kostymer, sneakers och zebramönstrade strumpor som kliver upp med ett riktigt lyckopiller till låt.

Det trista är bara att det är som det är med pojkband. Några är söta. Några kan sjunga. Några kan dansa. Och några kan... ja, man liksom undrar vad dom gör där?

Sången på refrängen är bitvis svag och på gränsen till falsksång, och medan några dansar störtbra, har någon annan små spindelben som desperat försöker hänga med.

De har bäst energi i startfältet och det känns äkta. Inne i arenan är det här härligast att se på. Det är ett spralligt pojkband, med en fräsch låt. Värda en andra chans om det inte funkar denna gång.

Pink Pistols I am somebody – Homo-anthem och pontentiell Pride-låt?

PINK PISTOLS – I Am Somebody

Betyg: 555

Åååh, här har vi ett homo-anthem. Det låter väldigt mycket som en Pride-låt, vänta, ja men så är det ju också! Halva gruppen gjorde låten till Stockholm Pride 2011, då hette gruppen låten Straight Up. Nu sjunger dom Stand up, och att dom är någon. Ja, det var budskapet. Det här är sånt jag vill gilla, men inte alls fångas av.

Det är en konstig blandning mellan rock och glammig pop. Ville dom överraska oss genom att inte vara såååååå gay, eller vad hände? Varför en distad gitarr som intro?

Coolt iaf att hela svenska folket får dragshowartister hemma i vardagsrummet. Detta borde vi ha mer av i Melodifestivalen. Könsöverskridare! Kläderna är utsökta! Platåskor och genomskinliga tröjor.

De får högst betyg för kläderna, men låten. Inte så skoj.

Sanna Nielsen – för bra enligt Moa Svan.

SANNA NIELSEN – Undo

Betyg: 55555

När Sanna Nielsen kliver in så känner jag för att ställa mig upp och säga ”lägg av. Det här är för bra. Du är Lotta Schelin som ska hem och spela Gothia Cup. Ingen annan har en chans. Sluta nu!”. Men det gör jag inte. Jag hoppas att alla röstar rätt den här gången på proffset som sjunger bäst, sätter alla kameravinklar och har den där balladen som faktiskt ÄR riktigt bra.

Det är en göra-slut-låt som förmodligen får alla dumpade singlar i landet att gråta i självömkan. Men till och med den som är lyckligt gift känner sig lite renare efter att ha hört Sanna yla loss. När det brakar igång så är det ordentligt, och inne i arenan mullrar basen.

Respekt för koreografin. Sanna står still i ett ljushav, omgiven av kristaller. Ensam är stark. Eller svag. Bra är det i alla fall.

LITTLE GREAT THINGS – Set Yourself Free

BETYG: 5

Little Great Things ser ut som ett ungt Green Day, sjunger lika gnälligt som green day, och har samma frisyr. Men det är typ allt. Musiken är inte lika hittig och inte lika bra. Vi skulle kunna kalla dom små arga pojkarna för ”Little Annoying Things”.

För det är precis vad dom är. Dålig engelska. Dålig sång. Dålig låt. Och please, BEHÖVER världen verkligen fler unga arga killar? Skicka hem dom. Gör sönder deras irriterande laser, och låt oss gå vidare i denna tävling.

Ge mig rosa pistoler och sköna panetoz-killar. Vad som helst från manliga släktet, men inte det här!

MARTIN STENMARCK – När änglarna går hem

Betyg: 55

Efter Sanna Nielsen är Martin Stenmark deltävlingens stjärna. Ni minns kanske ”Las Vegas” Som vann svenska Melodifestivalen trots att Nanne Grönwall sjöng till sig folkets röster med ”Håll om mig”. Jurygrupperna skulle tänka på vad som funkade i ESC. De hade fel. Ordentligt fel. Sverige fick sin sämsta placering på över tio år.

Låten då? Jo det är en låt. Det är på svenska. Det religiösa temat från The Refreshments finns här igen, om änglar. (har Christer Björkman gått med i en sekt eller blivit polare med Göran Hägglund? VAD HÄNDER melodifestivalen?)

Ok, änglar. Vi kan väl säga så här när Martin ska sjunga då går änglarna går hem. Jag hör p4-gunget i den här. Det är radioskval. Försök till arena-rock. Men det är inte så bra.

Och vem skriver dom där pretentiösa grejerna artisterna ska säga innan dom går på scen?

”MUSIK för mig är när det känns i och på kroppen, och man blir berörd.” säger Martin.

Jaha. Tack för den upplysningen. Då vet vi vad musik är. Ni som undrat måste känna er lättade.

Vem vinner då? Jag tror på Sanna Nielsen. Ingen är så stabil i Linköping som sanna Nielsen. Rutinen och erfarenheten knäcker allt.

Men så är det lite som en stand-up-kväll. Man bokar en, kanske två stjärnor, och några rookies som värmer upp. Får oss på humor, och bjuder på kontrasten, så att vi ska förstå, exakt HUR bra stjärnorna är. Men rookies kan överraska. Jag hoppas på JEM, Manda och Panetoz. Att nån ska slå riktigt hårt och gå rakt till final! De är alla riktigt bra!