Bild: SVT

"Härtill används våra licenspengar"

2014-02-07 | Helena Brors padlock

OPINION

Samtliga avsnitt av Fittstim – min kamp har sänts, det har debatterats, kritiserats och anmälts till granskningsnämnden för radio- och tv. Helena Brors summerar med en diskursanalys av serien och redaktionens bemötande av ris och ros.

Nu när statstelevisionsserien Fittstim – min kamp är till ända – och anmäld till Myndigheten för radio och TV – är det dags att analysera densamma som medietext.

Anslag: Ett ödsligt landskap. Ljudet av en hård blåst hörs förstärkt. Belinda, berättarjaget, kommer gående och ser sig omkring med en skeptisk min. ”Jag är på väg hem till den svenska feminismens okrönta drottning,” säger berättarrösten, ”och jag fasar för mitt uppdrag.” Bild på en råmande ko. ”Jag tror på rättvisa mellan könen,” fortsätter rösten från ovan, ”men ska ifrågasätta om feminismen är på rätt väg. Som en katolik på väg till påven för att håna hans kyrka.”

Så är problemformuleringen presenterad på 42 sekunder: Belinda går ensam i snålblåst mot feminismen, en dogmatisk monolit. Ifrågasättande och hån modelleras till synonymer. Detta är första avsnittet av Fittstim – min kamp.

Utan kontext

En barndomsskildring, ackompanjerad av vemodig musik följer. Programlederskan gestaltas som ömkansvärd och därmed sympatisk. Återblicksmontaget illustrerar vidare hur den mobbade lilla rultan tog revansch genom att publicera antologin Fittstim 1999. Sagda bok orsakade tredje vågens feminism. Sagda våg var isolerad till Sverige och bestod i att mucka bråk med gubbar. Allt utan minsta tillstymmelse till kontext.

Åter till nutid. Huvudpersonen känner sig inte längre hemma i feminismen. I stället för kvällstidningsbråk ägnar sig dagens feminister åt att säga ”hen” och fördöma äktenskap, vilket är ”självcentrerat” och ”ego” (tydligen inte synonymer). Den okrönta drottningen Gudrun Schyman får säga emot i mindre än en minut.

”Likaren” är en filmanalytisk beteckning på den rollfigur vars beteende och reaktioner ska motsvara publikens. I SVT:s dramaturgi är Belinda Olsson likare, berättarjag och protagonist i ett. Hennes ständigt inzoomade ansikte är det sunda förnuftet, ömsom med småflin och bekymmersrynka, ömsom med uppspärrade ögon och biten underläpp à la Ally McBeal.

Botgörelsescen. Belinda sitter på en säng, informellt klädd i babyrosa munkjacka, sunkiga mjukisbyxor och hemmaglasögon. I bakgrunden hänger arbetsklädseln hon har bytt om från, svart och formell. ”REC” står det längst upp i skärmens vänstra hörn. Vi ska tro att det är berättarjaget själv som filmar med sin egen hemmakamera, inte något proffs med HD-kamera från SVT:s produktionsbolag. En bild av sårbar intimitet konstrueras. Med välplanerat fnissig nervositet kryper hon till ”Uffes” proverbiala kors.

Största bluffen

Den 15 år gamla konflikten, i vars skyttegrav Belinda påstår sig ha legat, var mellan Ulf Lundell och Karolina Ramqvist. Antologin Fittstim författades av 18 olika personer. Belinda Olsson är inte fittstimmet. För övrigt är Ulf Gerhard Lundells hemadress i Kivik enkelt tillgänglig för alla på Birthday.se.

Ett klassiskt och lumpet argumentationsfel är att skapa en halmdocka (eng. ”straw man”), en nidbild av ens opponent och hens argument, och argumentera mot sagda nidbild i stället för mot den genuina opponenten. Halmdockor används så ofta mot just feminister att halmfeminist (”straw feminist”) har blivit ett vedertaget begrepp inom anglosaxisk retorik. Ett exempel är studentskeföreningen Lilith House i tv-serien Veronica Mars.

Diskursen i Fittstim – min kamps premiäravsnitt formger just en halmfeminist. Flera subjektivt arrangerade intervjufragment förankras i varandra och sammansmälter till en arrogant, exhibitionistisk, flummig och språkligt obegåvad halmhagga.

Avsnitt 1:s största bluff är det fingerade besöket på förskolan Egalia på Södermalm. Såväl Belinda & co som det australiensiska kamerateamet hon möter och ber om ursäkt för feminismens trivialitet besökte i själva verket förskolan Nicolaigården i Gamla stan. Månne var det för att Egalia hade utsatts för bombhot. Månne skulle bombhotade genuspedagoger och henungar väcka mer sympati än förakt.

Majoriteten av Stockholms kommunala förskolor ska, enligt egna utsagor, motverka stereotypa könsroller. ”Hen-dagis” är en försåtlig mem, traderad av amerikanska högermedier och Solsidan.

Underrubriken till avsnitt 1 av Fittstim – min kamp lyder Har feminismen spårat ur? Och programmets egenformulerade svar är ett tveklöst ja. ”Spårat ur” i bemärkelsen åsidosatt allt väsentligt och fokuserats på bröstblottning och utraderande av orden ”hon” och ”han” för att uppnå naturvidrig politisk korrekthet.

”Tack Belinda Olsson för ett angeläget program om den vilsegångna feminismen. Fler viktiga frågor finns men två program återstår ju” skrev Avpixlats talesperson Mats Dagerlind på Twitter när första avsnittet var inne på eftertexterna. SVT Fittstims Twitterkonto retweetade.

Gör avbön

Om syftet med avsnitt 1 är att framställa feminismen som löjeväckande är dito med avsnitt 2 att framställa den som dödsbringande. Bara undertiteln Har feminismen kuvat männen? konstituerar en relationalitet mellan feminism och förgörelse. ”Hur mån han?” säger den allseende Belinda oroligt om Mannen. ”Har jämställdhetskampen kuvat honom?”

Feminism är nu en negation av ädla demokratiska värden. Den mordhotar Pär Ström genom att ge honom en barnsligt ritad snoppteckning. Den orsakar fler dödsfall vid bränder genom att kvotera in veka fruntimmer i brandkåren. Ingen empiri finns, men väl dock ett uttalande från Ulf Brunnberg samt kränkta brandmän, som definitivt enligt hörsägen skulle ha talat ut i tv, men skrämdes till tystnad igen.

”Feministerna är tydliga med vem fienden är,” proklamerar Belinda. Klipp till illustration i form av feministiska hejaklackslederskor som skanderar ”Jag hatar dig, du djävla man”. Klippet är från F!:s årsmöte 2005 och mannen i ramsan var en specifik våldtäktsman, inte Mannen med versalt M. Belinda har gjort avbön från misandrin/feminismen. ”Jag lever med en man och har en son.”

Efter avsnitt 2 chattade Belinda och redaktionsmedlemmar, däribland journalisten Joakim Lamotte, med tittare på SVT:s hemsida.

Utdrag:

Bengt: feminism och nazism är väl bara två sidor av exakt samma mynt. Två hatideologier. Hitler talade om "den judisk marxistiska världskonspirationen." feministerna kör med "de patriarkala maktstrukturerna" Berlinda: är inte feminism och nazism samma sak? Vad skiljer i så fall? (Humanism erkänner inte feminism)
Joakim Lamotte: Skillnad på feminism och nazism. Vänta jag måste googla.
A: Hur känns det för dig att ha fått så mycket mothugg från andra feminister, och så mycket beröm från antifeminister? Kan du såhär i efterhand se någon typ av problem med din serie?
Belinda Olsson: jag tar inte den kritiken på allvar. Jag är inte antifeminst, borde stå klart för varje tänkande människa. Jag får ju också mycket beröm från människor som inte hatar.

Enligt Belindas egen (a-)logik är hon om inte antifeminist så åtminstone långt ifrån feminist. Hon har ju själv sagt att feminister hatar manskönet. Själv älskar hon en man och en pojke.

Svaret på avsnitt 3:s underrubrik Har feminismen en framtid? är ”Ja, för nu är Belinda tillbaka!” Svartvita bilder på feminister av i dag kontrasteras mot glatt grälla Belindabilder. Prostitutionsvurmerskan Petra Östergren ger vår nya rädderska det kolossalt innovativa tipset att driva frågan om kvinnliga fattigpensionärer. Varför har ingen kommit på det tidigare?

Utdrag ur efterföljande tittarchatt:

Anonym: Om du skulle diagnosera feminismen med en sjukdom vad skulle det just nu vara?

Joakim Lamotte: Ha ha...agorafobi kanske.

Dreadlock: Tack Belinda. Du har stärkt mitt ställningstagande som antifeminist.
Belinda Olsson: Jaha, där ser man

Claudia: Hur känns det när en tittare skriver: "Tack Belinda. Du har stärkt mitt ställningstagande som antifeminist." ? Var det syftet med programmet? Om inte, så är detta ett bevis på ditt misslyckande.

Belinda Olsson: Nä varför ska jag känna så? Jag är inte utsänd för att värva någon.

Nea: Hej Belinda! Det här med att mannen skulle vara "fienden", varför håller ni så stenhårt på det? Vilka feminister idag anser att det är så? PATRIARKATET är fienden. Punkt.

Joakim Lamotte: Jag tror att många feminister anser att patriarkatet utgörs av just män.

Härtill används våra licenspengar. Gissningsvis kommer Lamottes nästa program att nagelfara antirasismen och göra gällande att antirasister ser vita som fienden. De flesta rasister är ju vita.