Njutning är medelklassens privilegium

2014-01-31 | Lisa Carlsson padlock

KULTUR

Efter Pojktanten (2012) och tidigare experiment med feministisk pornografi har Ester Martin Bergsmark nu gjort sin första fiktiva långfilm. Någonting måste gå sönder öppnade Göteborgs filmfestival under helgen där Lisa Carlsson träffade Bergsmark för ett samtal om den romantik, rosa rosor, den nya filmen och vad som betyder någonting på riktigt.

Först, en rosa ros som slår ut och sedan vissnar. Den inledande scenen öppnar upp för filmen som fyller mig med tankar kring ritualer, smuts och naturromantik. Om att söka sin identitet under sommarnätter, låta sig förtäras och dyrkan av sin älskades doft.

Var den personliga erfarenheten viktig för att göra filmen? Var det till exempel viktigt med någon som själv är trans för rollen som Sebastian/Ellie?

– Många vill få filmen till att handla om identitet och det gör den ju också men jag ville göra en ärlig vacker kärlekshistoria som jag själv trodde på och främst handlar den om att bli kär och förlora sig själv i någon annan, att inte vilja förlora sig själv och att hitta någon identitet. Jag tror att straight som hbtq-person blir osäkra i sin könsroll när de blir förälskade. Det är svårt med kön och det är så mycket könsroller i förälskelsen. De blir ju tydligare när en i relationen när en är mer kvinna och en är mer man än när man är med någon som inte definierar sitt kön tydligt. Jag tror att straighta håller på mer med kön. Kan inte du känna så, när du blir förälskad, att du tvekar på din roll? undrar Ester Martin Bergsmark

Absolut. Jag anspelar ganska hårt på kvinnligheten när jag blir förälskad eftersom det är vad som förväntas av mig. Men tycker du att kärleken mellan Sebastian/Ellie och Andreas är ömsesidig?

– I alla fall till en början, det är tydligt i deras första möte. Där finns något väldigt oskuldsfullt. Sen är det olika, man kan se det som en dans. Vi tänkte mycket på det när vi klippte, att det skulle vara som en dans. Det handlar om vem som leder och vem som har makt och den förskjuts. Andreas är ju väldigt osäker. Som straight kille uppmuntrar han ju Ellie och ser det feminina, samtidigt vet han inte hur han ska hantera Ellie. Samtidigt är hans kärlek kanske ärligare, han förlorar sig själv och förstår kanske inte vad som händer. Ellie använder ju kärleken tydligare för att hitta sin identitet. Men det är svårt att se hur makten flyter i filmen eftersom den precis är klar. Vad tänkte du?

Maktskiftet sker i transformationen

Jag tänker att maktskiftet sker när Sebastian blir Ellie. Då har hon kraft att gå och Andreas har fyllt en tydlig funktion, men jag tänkte också på projektionsytor och vad man projicerar på den man är kär i.

Jag tror att Andreas känner sig svag och att Ellie är en så stark kraft i sig att maktskiftet blir jobbigt. Jag tänker att Andreas är en mansroll i kris och istället för att välja att backa upp Ellie blir han taskig och säger typ ”Skaffa dig en fitta” vilket får Ellie att känna att hon inte kan ta mer skit. Jag tror att det är en försvarsmekanism för att han håller på att förlora sin makt. Det är kopplat till mansrollen. Han lever i förnekelsen och en ovilja att se sig själva som någon med makt och privilegier.

Det förekommer väldigt tydliga klassmarkörer i filmen, hur har du jobbat med det?

– Filmen började med bilden där en hand tar tag i Ellies hår och ansiktet förvrids från smärta till njutning och en sak som jag tycker är signifikant för medelklassen är att de har tillgång till njutning. Särskilt män. De har rätt att njuta förbehållslöst, njutningen är i deras händer. Speciellt när det handlar om så smutsiga saker. Filmen handlar ju om smuts som att se det vackra i när ens älskare lämnar sina använda underkläder på golvet som jag tror de flesta kan känna igen sig i. Medelklassen vurmar ju för saker typ salt, choklad och kaffe som ju är jord och bajs. Medelklassen vältrar sig i bajs men det är ritualiserat i form av köksmaskiner och kaffe.

Njutningen är villkorad

Sebastian skrider ju över gränser men inte på samma sätt som de som har makt och skrider över utan att ens tänka på det. Som att ha ett EU-pass och kunna passera utan att reflektera över det. De är de som hela tiden trampar på Sebastian/Ellie. De som har rätten att njuta. När jag påbörjade filmen var det mer inne med kaffe och jag tänkte mycket på att macchiato betyder befläckad och jag tänkte på skam och vem som behöver bära den. Hur tänker du?

– Jag tänker på scenen när de snattar. Längtan efter i måste ha fina saker och att den idylliska tvåsamheten som kräver attribut som är tydligt betingade medelklass. Det krävs kapital för att få tillgång till njutningen.

Exakt, och kapital inte bara är pengar. Alla vill åt smutsen men den måste vara rumsren. Det finns väldigt tydliga bilder i filmen och ett ritualiserande. Som när Ellie går ner i ett dark room och ligger i en mans famn samtidigt som en annan man pissar på henne, som om hon blir döpt och välsignad.

– Allting är sprunget från bilder av San Sebastian. Det är tydligt i boken. Men pissbilden var inte planerad alls. Jag tänkte först att det skulle vara sperma men det funkade inte alls, det blev så groteskt. Scenografiassistenten jobbade med att blanda rätt sorts sats men det såg bara ut som handkräm som kom flygande. Vi blandade ut det och då såg det plötsligt ut som piss vilket kändes mycket skönare. Sen när vi gjorde den scenen påpekade någon att det såg ut som Michelangelos Piéta och det är väl någon sorts förlaga. Jag har ju såna bilder i mig eftersom jag är uppvuxen i den västerländska konsthistorien. Den scenen är ju smärta, njutning och att längta till något större.