I SVT:s ”Debatt” som följde på Belinda Olssons Fittstim-program förekom en fräck identitetsstöld. En viss Helene Bergman presenterades som ”programledare för det feministiska programmet Radio Ellen”, och det var inte första gången personen i fråga gick ut i media under denna flagg: ibland är hon till och med ”legendarisk programledare för Radio Ellen” (Newsmill med flera). Utifrån den plattformen levererar hon numera hätsk kritik av dagens feminism. Och hon kan göra det ostraffat – vem minns vad som sades i radio för trettio år sen?
Radio Ellen var alltså ett P1- program om genusfrågor som sändes i P 1 1981 till 1996. Det presenterade sig som ”Ett program av kvinnor, för kvinnor och män”, och hade under årens lopp sammanlagt ett tiotal anställda journalister, programledare och producenter varav en faktiskt var legendarisk: Isa Edholm, programmets skapare, fick stora journalistpriset och tidningen Vis journalistpris samt blev hedersdoktor för sina insatser.
Programmet hade stor betydelse i genusdebatten – men ingen av de anställda programledarna hette Helene Bergman! Så här låg det till: Isa Edholm ville en period att programmet skulle höras från flera platser än Umeå, där redaktionen låg. Hon och de andra anställda programledarna/producenterna reste till ibland till andra städer, bland annat Västervik där Helene Bergman fanns, och sände därifrån. Det är denna tillfälliga frilansmedverkan som Helene Bergman nu framställer som om det var på hennes axlar programmet vilade i åratal.
Isa Edholm var generös mot sina medarbetare, bland annat fick just Helene Bergman göra ett par mycket dyra inslag från Bangladesh. Dessa inslag sändes också men ledde till att Radio Ellen fälldes för osaklighet och partiskhet i radionämnden. Det är knappast förvånande att Helene Bergman inte fick förnyat förtroende efter detta, men dålig stämning uppstod och hon stämde Sveriges radio. I sin bok Med svärtad ögonskugga (tolerant recenserad av Inga–Lisa Sangregorio) framställer hon det hela som att Radio Ellen inte ville låta henne göra program (och nya dyra resor) om kvinnliga gerillasoldater – därför att redaktionen ville framställa alla kvinnor som "fredliga"(!)...
Jag som var programledare/producent för Radio Ellen 1989 -1996 har aldrig mött Helene Bergman och jag vet alltså inte om hon faktiskt själv tror på vad hon säger eller om hon utnyttjar de lånta fjädrarna för att bli uppmärksammad i media, bland annat för sin nyutkomna bok. "Legendarisk" tycks hon också ha blivit helt nyligen, men under de sju år jag arbetade på Radio Ellen (och de åtta på uppföljaren Freja!) hörde jag aldrig Helene Bergmans namn nämnas, trots att redaktionens många medarbetare med förtjusning brukade berätta programminnen för varandra.
Efter Fittstim-programmet fick jag ett utbrott på min privata Facebook-sida om denna identitetsstöld och det delades vidare av många före detta Ellen-lyssnare som var lika förvirrade som jag över denna mystiska legendar som ingen mindes. Helene Bergman har därefter i nättidningen Magasinet Paragraf beklagat sig över att jag inte "vänt mig till henne", samt ifrågasatt att jag över huvud taget varit journalist (15 år som fast anställd på Sveriges radio, kolla gärna).
Men jag har alltså ingen personlig konflikt med Helene Bergman – det känns bara så surt att hon tillåtits kapa vårt hjärtebarn! För ni ska veta att ingen av de före detta anställda på Radio Ellen har tagit avstånd från vare sig det programmet eller feminismen! Kanske skulle vi haft olika uppfattningar om Belinda Olssons Fittstim, den interna debatten på Ellen var livlig. Vi hade en manlig feministpanel och uppemot hälften av lyssnarna var män, enligt undersökningar. Män som berättade vad som hänt deras fruar, systrar, döttrar, med mera, gav oss en del av de allra bästa programtipsen (detta om "manshat" i programmet).
Katarina Mazetti
PS. SVT Debatt hade väl kunnat kolla anställningsuppgifter på Sveriges Radio, eller är det numera fritt fram att skalda sitt cv som man behagar? Men debattdramaturgi kräver "motståndare", och det är kanske svårt att hitta någorlunda rumsrena antifeminister i dag. (Grabbarna på högerextrema sajten Avpixlat hyllade dock både Helene Bergman och själva Fittstimprogrammet och kastade hattarna i luften, något som Belinda förmodligen funderar över. Hoppas jag).
6
Följ oss
Gå till sidtoppen
Jag lyssnade alltid på Radio Ellen och medverkade då och då, och jag tyckte det var egendomligt att jag aldrig hört talas om Helene Bergman. Befriande att läsa Katarina, eftersom jag haft lite dåligt samvete för att jag inte kunde finna många försonande drag i hennes bok. Men jag höll på att svimma när hon i SVT-debatten stoltserade med sin påstådda humor, eftersom det var just humorlösheten jag fann mest påfrestande i hennes bok ("tolerant recenserad" av mig).
_Magasinet Para§rafs_ chefredaktör Dick Sundevall kunde gott ha kollat upp Helene Bergman innan hon anlitades som krönikös och presenterades som "välkänd kvinnosakskämpe".
Jag lyssnade alltid på Radio Ellen när det begav sig. Någon Helene Bergman hörde jag aldrig. Skönt att ngn har förklarat vad hon utger sig för att vara. Gun Hedén
Replik från Helene Bergman: "Återigen ljuger Katarina Mazetti om mig och mina fyra år på Radio Ellen. Fyra år då jag gjorde ett fyrtiotal program ensam eller tillsammans med andra medarbetare.
Men det är klart att Mazetti har svårt att minnas. Hon var ju inte ens där när jag var där. Vi har aldrig jobbat tillsammans, inte ens träffats. Istället lyssnar Mazetti på skvaller, hörsägen och förtal, vilket är livsfarligt för en som kallar sig journalist. Det kan till och med vara straffbart.
I min bok, _Med svärtad ögonskugga – en feministisk memoar_, tar jag inte avstånd från Radio Ellen, jag kritiserar kvinnoarbetsplatsen Radio Ellen. I min bok kritiserar jag också dagens feminism. Men det ska jag, enligt Mazetti, inte göra ostraffat!
Så under den senaste veckan har jag utsatts för en förtalskampanj på nätet där jag utmålas som en fräck identitetstjuv och avfälling. Den som utsett sig själv till domare och executor är Mazetti som ser sig själv som äkta feminist. Det är alltså här debatten om dagens feminism landar. Vem är en äkta feminist och vem är en oäkta? Vad saken från början handlade om, nämligen kvinnors mänskliga rättigheter i världen har helt glömts bort. Det är sorgligt och tragiskt!"
Slutreplik från Katarina Mazetti: "Jag, som i många år ledde Sveriges Radios legendariska kvinnoprogram Radio Ellen..." - så presenterar sig Helene Bergman bl a som gästbloggare hos Pelle Billing. Sedan dess har hon steg för steg backat från pretentionerna, hon medger att hon aldrig varit anställd utan frilansat, och nu är hon nere på att hon deltagit i "ett fyrtiotal program" under en tidrymd av fyra år.
Programmet sändes varje vecka under 15 år, dvs sammanlagt minst 600 program. Det betyder att hon enligt egen utsago deltog i mindre än 7 % av programmen och sådant blir ingen legendarisk av. Det är dessutom ganska lätt att inse att om man jobbar i Västervik "leder" man inte ett program med redaktion i Umeå.
Jag har ingen anledning att "ljuga och förtala" utifrån dessa lätt kollade siffror, men jag känner igen en bluff när jag ser en. Lyssnat till skvaller har jag inte heller gjort - ingen skvallrar om en person man inte minns! - mina uppgifter kommer från personer som faktiskt var anställda på 80-talet, bl a hennes chef. Så den gubben gick inte."
Angående min kommentar om _Magasinet Para§rafs_ chefredaktör; Han har tydligen anslutit sig till Belinda Olssons härnad. Sorgligt.