I veckan gästade standup-artisten Margaret Cho Sverige med showen Mother.

Superhero i heteropatriarkatet

2013-12-20 | Pernilla Hammargren padlock

KULTUR

Margaret Cho är något så ovanligt som en amerikansk feministisk, antirasistisk och queer etablerad komiker. Vilket gör henne, enligt recensenten, till en superhero i den vita humorvärlds-hetropatriarkatet. Pernilla Hammargren var på plats när superhjäten gästade Södra teatern i Stockholm i veckan.

RELATERADE ARTIKLAR:

Margret Cho Till södra teatern

Margaret Cho till Pride Comedy

Margaret Cho en av mina absoluta favoritkomiker. I hyllan hittar två av hennes shower med de fantastiska namnen: Assassin och Revolution. Det finns också en show som heter I´m the one that I want, så snyggt.

Showen är på Södra teaterns fina guldiga stora scen i Stockholm. En helt perfekt scen för standup. Och ett mycket bättre ställe att se henne på än första gången hon var här sommaren 2012 på Stockholm Pride. Då stod hon på stora scenen i Pride Park klockan 16.00 på eftermiddagen i gassande solljus.

Konstigt oannonserat

Kvällens föreställningen har inte fått mycket förhandspublicitet i media och inga affischer har synts på stan. Vilket är konstigt och även irriterande då det inte finns några snygga affischer att sno med sig hem. Men mest konstigt för Margaret Cho är något så ovanligt som en amerikansk feministisk, antirasistisk och queer etablerad komiker. Vilket gör henne, enligt mig, i princip till en superhero i den vita humorvärlds-hetropatriarkatet.

Detta är tredje gången jag ser henne live. Första gången var 2011 i London på Leichester Square Theatre med showen Cho Dependent, där hon körde en hel del material från Mother-showen. Efter showen stod hon i foajén och pratade med publiken, skrev autografer och sålde dvd´s och T-shirts. Där fanns folk som berättade att de sett henne ca 50 gånger, någon var ditrest från Australien för att se kvällens gig, två killar gav henne en kram och tackade henne för allt hon gör för hbtq-världen.

Tidigare under dagen i London hade jag fått hänga med Moa Svan som skulle intervjua henne för SR. Starstruck, nickandes åt allt Margaret Cho sa och med ett leende på läpparna under hela intervjun, vilket måste ha verkat weird, fotade jag oavbrutet i 30 minuter.

Slusålt på Södran

Tillbaka till Södran, föreställningen är slutsåld, ut på scenen kommer ”förbandet” – komikern Jim Short. Han inleder så anspråkslöst att en tror att han bara ska presentera Cho men han fortsätter att skämta i cirka 20 minuter. Det är roligt om bland annat hotellrumsfönster som i USA är fastlåsta men i Sverige går att öppna lite, lite. Allt en behöver är en sax, klipp, sen fritt fram att hoppa.

Sen kommer äntligen Margaret Cho. Föreställningen heter Mother och ändå blir jag förvånad när hon berättar att hon försöker bli gravid eftersom att hon tidigare så ofta skämtat kring sitt totala ointresse för att skaffa barn. Det finns en väldigt rolig gammal rutin där hon berättar om hur hon var med på en kompis förlossning, om hur hennes underliv ”expolded” och efter det konstaterar: ”I´m not a breeder”.

Självklart skämtar hon även om sin mamma och härmar henne när hon kritiserar hennes tatueringar, Cho drar upp tröjan och visar en helt tatuerad mage. Eller när hon råkar skicka ett ”sex text” fel så att det hamnar hos mamman som svarar: So glad you´re coming! When? Hon berättar även att hon slutat med droger, läs marijuana och värktabletter och återger en galen situation då hon försöker rädda sitt sista piller ur toan där hon precis har kräkts.

Om butchar och bögar

Margaret Cho härmar med brittisk accent en ung engelsk tjej, i en hipp frisyr, som kom fram och klagade efter ett gig och sa typ: I don´t think there was enough lesbian representation in the show.

Här skrattar jag mycket och känner mig träffad för jag kan hålla med, att jag önskar att det ska vara ännu mer lesbiskt och kanske på ett annat sätt. Typ att det ska finnas skämt med lesbiska där de inte har katter. Även om hon drar extremt roliga skämt om att det alltid finns butchar som jobbar på pride i headset med extrem koll på allt, med stora nyckelknipor, som dessutom inte ville släppa in henne för att hon inte var på artistlistan trots att dom kände igen henne.

För Cho skämtar väldigt mycket kring stereotyper, om faghags, om sina föräldrar som immigrerade från Korea till USA och särskilt mamman, om butchar och bögar, vilket gör att hon på ett sätt även kan bekräfta stereotyperna, vilket inte alltid gör det helt okomplicerat att älska hennes humor. Ibland tänker jag; är det ok att jag skrattar här? Jag sitter där med min egen ängslighet och skrattar ändå.

Margaret Cho hämtar sin gitarr och avslutar kvällen med sin låt Fat Pussy Song. Alla sjunger glatt med henne i refrängen: I got a fat pussy!! Fat pussy! Och när hon lämnar scenen applåderar vi, ropar och tjuter in henne flera gånger ända till lamporna tänds.