Alexandra Pascalidou, journalist och författare:

1. Det finns så många lågvattenmärken: Våldtäktsvågen i Indien och rättsväsendets arrogans, flyktingflickor från Syrien som säljs i flyktingläger, eurokrisens konsekvenser för kvinnor… Höjdpunkt - min feministiska förebild Emma Bonino blev utrikesminister i Berlusconi-landet Italien och Maria Arnholm har lyft kvinnofrågorna.

2. Att kvinnor slutar betraktas som en minoritet utan mänskliga rättigheter.

Bianca Kronlöf, komiker och artist:

1. För mig personligen så var det Maria Svelands Boksläpp för Hatet, det var där jag och Tiffany visade Så jävla PK för första gången. Vi jobbade och kunde inte vara på plats när det skedde, så vi kom efteråt. Vi var så jävla nervösa! Tänk om ingen skulle gilla det? Tänk om folk bara ville att jag skulle göra "Snubben" hela tiden? Så snurrade det i huvudet. Så kom vi dit och alla negativa tankar spolades bort! Alla var så glada och peppande och det var så jävla fint att se hur den spreds på nätet efter! Det är så spännande att följa hur saker sprids på nätet, när det börjar i ett visst häng, i det här fallet feminister och sen går utanför och till sist når dom som inte gillar det (läs hatar det)... för feedbacken till en själv kommer ju därefter också.

Det värsta har varit alla våldtäktsdomar. Jag är så ledsen när jag skriver det nu; men det här tyder bara på att det är lättare att gå vidare själv än med hjälp av det svenska rättssystemet. Det är signalerna jag får av landet vi lever i.

2. Jag hoppas att valrörelsen blir intressant, nu är jag mest rädd att den kommer bli riktigt obehaglig. 2014, kommer bli avgörande för så mycket men det kan verkligen gå åt helvete.

Johanna Palmström, chefredaktör BANG:

1. Att riksdagen fattade beslut om att stryka kravet om sterilisering vid juridiskt könsbyte är en av årets höjdpunkter, även om det är oerhört tragiskt att detta har fått leva kvar ända in på 2010-talet.

Vid sidan av det tycker jag att 2013 är rörelsernas år, organisationer som Pantrarna och Megafonen har tagit mer plats, kvinnojourer och nya organisationer har protesterat mot ett antal upprörande domar i våldtäktsmål och människor har organiserat sig och samlats för att protestera mot till exempel Skånepolisens registrering av romer och mot rasism.

En sak som oroar i Sverige är hur begrepp och värden urholkas och perspektiv förskjuts. Till exempel när Skånepolisen inte vill gå med på att ett register över romer är uppbyggt på etnisk grund och i och med det olagligt och rasistiskt, eller när NRK klipper bort Özz Nujens fråga om Fremskrittspartiet till Jens Stoltenberg. I nyhetsmedier märks detta med en ängslighet där redaktioner går väldigt långt för att vara "opartiska", vilket förenklar debatter och allt för ofta hamnar i att den som uppmärksammar till exempel rasism och sexism behandlas med misstänksamhet, trots allt vi vet om vårt samhälles strukturer.

2. Inför riksdagsvalet hoppas jag att sjuksköterskornas, barnmorskornas, läkarnas, förskollärarnas och socialarbetarnas protester kommer fortsätta och med det belysa arbetsvillkoren i offentlig sektor som går ut både över de anställda och välfärdens kvalitet. Det är orimligt att de som jobbar ska subventionera och möjliggöra välfärdstjänster genom låga löner och usla arbetsvillkor. Jag hoppas att arbetsvillkoren i offentlig sektor hamnar högt upp på agendan i valrörelsen. Jag önskar mig också att EU:s ledare vaknar upp och på riktigt gör något för att hindra att människor dör längs Europas gränser. Det får inte fortsätta.

Lena Ag, generalsekreterare Kvinna till Kvinna:

1. Den motkraft och ilska som väcktes efter de uppmärksammade gruppvåldtäkterna i Indien och Kenya liksom de sexuella trakasserierna och attackerna i Egypten. Ilskan spred sig som en löpeld. Samma kraft och motstånd såg vi i Sverige efter kontroversiella våldtäktsdomar, som den där den misstänkte friades trots att hans DNA fanns i flickans underliv. Under året såg vi hur, inte minst unga kvinnor, mobiliserade sig, tog plats på gator och torg och ställde politiker till svars för sina misslyckanden. Deras kraft ger hopp och inspiration!

2. Trots alla löften från FN och världens ledare om att kvinnor ska delta i fredsprocesser domineras de politiska samtalen om Syrien av män och åter män. Samtidigt engagerar sig många syriska kvinnor för att med fredliga medel främja mänskliga rättigheter och demokrati och de drabbas hårt av kriget - av sexuellt våld, barnäktenskap och fattigdom. När ska världens ledare förstå att både män och kvinnor måste sitta vid förhandlingsborden för att freden ska få fäste och demokratin gro? Inför EU- och riksdagsvalet ska vi tillsammans med andra utmana nationalistiska grupper och partier. Vilka blir konsekvenserna för kvinnors rättigheter och jämställdheten om nationalistiska partier vinner mark? Det vill vi skapa debatt kring!

Shadé Jalali, samhällsvetare och utredare:

1. Lågvattenmärket är att andelen tillfälliga jobb har under 2013 ökat drastiskt. 52 000 fler har fått tillfälliga jobb under 2013 jämfört med förra året. Det är främst kvinnor och utrikesfödda som erbjuds tillfälliga jobb som oftast också är deltidsjobb. Resultatet är att allt färre kvinnor klarar av att leva på sina egna löner och blir beroende av sina partners inkomster för att klara av ekonomin. Detta är ett stort bakslag för jämställdheten och jämlikheten.

Höjdpunkt att debatten för ett mänskligare samhälle aldrig tystnat. Att det är så många som har orkat ta diskussionen genom att skriva insändare, debattartiklar, bloggar, suttit i olika tv-studios, demonstrerat, twittrat och facebookat och vägrat acceptera att rasism och kvinnohat sprider sig.

2. Jag hoppas att nästa års politiska val kommer att handla om ideologier och visioner för ett jämlikt samhälle. För att det ska hända behöver fler ge sig in i diskussioner och våga fråga sina kollegor, vänner, syskon och släkt: Vilket samhälle vill du leva i? Vad är viktigt för dig? På det sätt hoppas jag att fler lyfter blicken och vågar drömma om jämlikhet.

Karin Svensson, vice ordförande Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige:

1. Alla feministiska arrangemang på 8:e mars som förenar feminister i systerskap! Frankrikes nationalförsamlings JA till sexköpslagen! Lågvattenmärken var alla kvinnor som mördats av män de älskat, alla barnen som blir kvar. Kvinnojourerna som tvingats att lägga ner eller dra ner på sin verksamhet för att kommunen inte finansierar sina kvinnojourer och tjejjourer.

2. Jag har många förhoppningar inför det nya året. Först och främst: En hållbar finansiering till alla ideella kvinnojourer och tjejjourer som inte urholkar jourernas självständighet. Jag hoppas också på en allmän rättshjälp vid bodelning för att tillgångarna i boet ska bli rättvis delat. Idag har inte alltid en kvinna, som är utsatt för våld av sin nuvarande eller före detta partner, ekonomiska möjligheter att driva en bodelningsprocess, vilket medför att kvinnan kan stå utan ekonomiska tillgångar vid en bodelning. Min övergripande önskan är att samhället ska tro på kvinnor, tjejer och barn som utsätts för sexuellt våld, och ge sexualbrottsoffer ett professionellt och respektfullt bemötande. Som vice ordförande i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, hoppas jag tillsammans med hela organisationen på en handlingsplan för samhällets arbete mot sexuellt våld och våldtäkt. Vi hoppas också att Sverige ratificerar Europarådets konvention om förebyggande och bekämpande mot våld mot kvinnor och våld i hemmet. Slutligen hoppas vi innerligt att fler länder följer Frankrikes exempel och säger ja till en sexköpslag. Sist ser jag väldigt mycket fram emot sommarens Nordiskt Forum i Malmö, den stora feministfestivalen i juni. Och inte minst en valrörelse som jag hoppas präglas av konkreta politiska förslag om hur vi år 2014 bekämpar mäns våld mot kvinnor.

Olga Persson, Förbundssekreterare på Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR:

1. Den feministiska höjdpunkter under 2013 var framförallt att våldtäkter debatterades flitigt i media och att fler än redan kända feminister tog till orda mot den rättsotrygghet som råder för de som blir utsatta för sexuellt våld och våldtäkter i Sverige och i världen. För SKR:s räkning så var debattartikeln i DN otroligt viktig. Det var första gången som vi fick ge en helhetsbild av problemet i ett samhällsperspektiv, på Sveriges mest lästa debattsida. Lågvattenmärket är beröringsskräcken med förövarna, det är fortfarande alldeles för lite fokus på män och killar som våldtar, varför de gör det och hur det kan förebyggas. En annan feministisk seger är att Europa börjar bli riktigt intresserade av den svenska sexköpslagen. När Tyskland och Holland med flera blivit centrum för trafficking för sexuella ändamål så är lagstiftning som fokuserar på förövaren och kriminaliserar sexköp en verksam väg framåt mot ett jämställt Europa. Feminister i Europa har gått samman och visat att det som först ansågs omöjligt kan vara möjligt. På hemmaplan har vardagen för våra jourer varit sig lik, osäker finansiering för både kvinno- tjej- och ungdomsjourer och platsbrist på kvinnojourerna har gjort att många kvinnor nekats plats eller bott alldeles för länge i den tillfälliga lösning som jouren innebär. Det positiva har varit att fler politiker än tidigare har fått en mer nyanserad bild av jourerna. Vi är i mångt och mycket inte ett komplement till kommunens verksamhet, kvinnojourerna är ofta det enda alternativet för våldsutsatta kvinnor och barn och tjejjourerna är ofta de enda som bedriver förebyggande och stödjande arbete med genusperspektiv.

2. Jag hoppas att diskussionen om våldtäktsförövarna tar fart och att samhället på allvar börjar fundera hur vi kan förebygga våld och våldtäkter från förskoleåldern och uppåt. Jag hoppas att sexköpslagen blir verklighet i många Europeiska länder så att vi på allvar kan diskutera vad det gör med ett samhälle när (främst) kvinnors och barns kroppar kan köpas för pengar av män. Jag önskar också att samhället på ett bättre sätt tar ansvar för dem som vill lämna prostitution så att de kan få ett värdigt liv. För jourerna önskar SKR sig en långsiktig, stabil finansiering och att jourerna kan vara den fristad för kvinnor och barn som de alltid varit i en för övrigt fungerande stödkedja. Fler myndigheter måste uppmärksamma det samhällsproblem som våldet är och ta ansvar för sin del. Kvinnors erfarenheter av våld och förtryck är så omfattande så att alla inom välfärdssektorn måste ha tillräcklig kunskap om våldets mekanismer för att kunna ge ett gott bemötande. Kort och gott så önskar vi oss en feministisk välfärdssektor! Vilket givetvis innefattar individualiserad föräldraförsäkring, feministiskt föräldrastöd och en och annan skattehöjning så att välfärden kan få kosta.

Kajsa Ekis Ekman, kulturjournalist, debattör och författare:

1. Höjdpunkt: Att nationalförsamlingen i Frankrike röstade igenom en sexköpslag, som förmodligen kommer att bli verklighet nästa år. Som de har jobbat för detta! Därmed kommer säljaren avkriminaliseras och köparen kriminaliseras. Det rör på sig i hela världen, fler och fler länder inser att de inte kan ignorera handeln med kvinnors kroppar och att det bästa sättet att motverka den är att gå på industrin och köparna - inte kvinnorna.

Lågvattenmärke: Att Maria Arnholm, jämställdhetsminister, uttalat sig positivt om surrogatmödraskap. Så att Sverige har gått före i kampen mot en typ av handel med kvinnor, men är helt omedvetna om vad vi nu öppnar för när det gäller handel med graviditet. Utredningen som har tillsätts har i stort sett bara remissinstanser som företräder de barnlösas intressen - knappt några kvinnoorganisationer! Kvinnors intressen räknas inte som viktiga! Här måste vi agera!

2. Jag hoppas på att 2014 blir året då vi gör uppror. Mot det vansinne som präglat Sverige länge nu, med nedskärningar, effektiviseringar, upphandlingar och utförsäljningar. Det är de anställda inom det offentliga som får betala priset och de flesta är kvinnor. Om inte vård och omsorg ska bli ett frivilligt välgörenhetsarbete måste vi byta kurs. Fram för sjuksköterskeupproret, gemensam välfärd och att vi blir av med borgarna. Och så ser jag fram emot nordiskt forum 2014, stort kvinnomöte i Malmö i sommar.

Gudrun Schyman, Talesperson Feministiskt Initiativ:

Höjdpunkt och lågvattenmärke är två sidor av samma sak. Myten om Sverige som ett jämställt, öppet och tolerant land har krackelerat framför mångas ögon. Ingen kan i dag förneka att det strukturellt finns kvinnohat, rasism, homofobi och en ökad diskriminering av personer med funktionsnedsättningar. Problemen har exponerats, fler har blivit medvetna, inte minst om att alla diskrimineringar hänger ihop, och fler ser också hur de ekonomiska orättvisorna och den ekologiska obalansen har ett kön. Detta gäller lokalt (Sverige), regionalt (Europa) och globalt. Samtidigt har vi aldrig haft så många folkvalda fascister och nationalister i de europeiska parlamenten. Väl vid makten begränsar de kvinnors rättigheter (till exempel förbjuder abort), hindrar hbtq-personer att jobba i offentliga verksamheter, inskränker yttrandefriheten och så vidare. De är välorganiserade och välfinansierade och mobiliserar nu inför de kommande valen. Parallellt ser vi ett stort och växande intresse för feminismen, inte minst i Sverige. Det nya är den feminism som politiskt deklarerar ideologisk självständighet med samma övertygelse som kravet på kroppslig integritet. Jag hoppas naturligtvis att den dimensionen, den om jämställdhet och frihet från alla former av diskriminering, ska bli representerad i så många parlamentariska församlingar som möjligt. Det kommer att stärka alla feminister, oavsett kön och partitillhörighet.

Sholeh Irani, journalist och medarbetare i Feministisk Perspektiv:

1. Höjdpunkten internationellt har varit att allt fler kvinnor höjt rösten mot sexuellt våld. De enorma spontana protester som hände i Indien efter den brutala gruppvåldtäkten, är ett bra exempel. Men även det faktum att kvinnors aktörskap i protester mot sociala orättvisor har ökat markant i olika delar av världen. Det som hände i Turkiet under Gezi-park motståndet är ett bra exempel. I Mellanöstern och Nordafrika, har aldrig någonsin tidigare, hörts så många kvinnor i offentliga politiska debatter. I efter revolutionära länder i dessa regioner, har kvinnors delaktighet som sociala aktörer ökat i politiska sammanhang och konflikter. Året som gick visade att det inte längre går att osynliggöra kvinnor och deras röst och krav i männens skugga. Något som har påverkat politiska krafter, både de vid makten och de i oppositionen.

2. I Sverige hoppas jag på kvinnorörelsens ledande och stark roll i kampen mot rasism och orättvisor! Jag hoppas på bildandet av en officiell och rådgivande kvinnoförsamling i EU-parlamentet, bestående av oberoende kvinnoorganisationer och feminister från hela Europa, för att kunna påverka besluten samt hindra högerextremisterna att påverka våra liv!

I Iran hoppas jag på att kvinnor inte ska tvingas leva på "hoppet", utan att kunna bilda sina oberoende organisationer för att kämpa mot patriarkatet. Att kvinnorättsaktivisterna lämnas i fred, helt enkelt!

Åsa Eldén, Svenska forskningsinstitutet i Istanbul:

1. Jag har till största delen tillbringat 2013 i Turkiet, varför det är där jag hittar mina höjdpunkter och lågvattenmärken. Den feministiska höjdpunkten måste bli Gezi-upproret som startade i Istanbul och spreds till hela Turkiet i juni 2013. Inte för att det var fritt från sexistiska slagord och machomän på barrikaderna. Men för att feminister var drivande i att upproret alls kom till och att regeringens allt tydligare brott mot kvinnors rätt att bestämma över sina liv och kroppar blev en av de viktigaste frågorna. Och för att istanbulborna mötte feministiska och hbt-demonstrationer med varma applåder och för att machomännen ändrade sina slagord när feminister protesterade.

Också lågvattenmärket kopplar jag till Gezi. Den AKP-regering med Erdoğan i spetsen som startade sina år vid makten med aldrig tidigare skådade stärkta rättigheter för kvinnor, liksom för minoriteter, klev under året in och tog tillbaka sina egna framsteg och begränsade den ena rättigheten efter den andra. Fortfarande ett halvår efter Gezi slår man tillbaka med våld mot dem som protesterar: för första gången på många år stoppades i november den feministiska demonstrationen på Internationella dagen mot våld mot kvinnor.

2. Mina feministiska förhoppningar inför 2014 handlar om hedersvåld. Hemkommen till Sverige efter flera år i Turkiet blir jag bedrövad: diskussionerna är fortfarande fast i frågan om likt eller olikt, och positionerna känns lika låsta nu som de gjort i över tio år. Låt oss nu ta ett krafttag för att komma vidare, och fokusera på våldsutsatthet. Turkiet är här en förebild: när kvinnorörelsen för några år sedan såg hur epitetet hedersmord började användas för att förstärka den dikotomi och hierarkiska relationen mellan kurder och turkar, bestämde man sig för att bli en motkraft. Feministiska kampanjer och initiativ från alternativa mediaröster satte fokus på "mord på kvinnor", där såväl mord i hederns som i andra namn rymdes. Man lyckades få media med sig: enskilda och tidigare individualiserade fall kopplades samman och framställdes som ett samhällsproblem som politikerna såg sig nödgade att förhålla sig till. När samband mellan olika fall i olika sammanhang blir synliga, blir omfattningen och allvaret detsamma. Och när våldsutsatthet förstås i sitt sammanhang kan vi göra något åt den.

My Vingren, skribent:

1. Lågvattenmärken: Scoops listade de bästa gräven och grävarna under de senaste 25 åren. Enligt tidskriften för grävande journalister är det tydligen framförallt män och manliga perspektiv som förtjänar att hyllas. Pinsamt.

Höjdpunkter: Bianca och Tiffany Kronlöfs "så jävla PK". Jag har schemalagt deras pepparga låt så jag lyssnar på den åtminstone en gång i veckan. Det funkar varje gång.

2. Att allt blir bättre. Att feministiska frågor prioriteras i valrörelsen, av alla partier. Att rasisterna åker ur riksdagen. Att ett sexistiskt vaccin på något magiskt vis utvecklas som plötsligt gör hela världen jämställd, jämlik, regnbågsfärgad och kärleksfull.

Sissela Nordling Blanco, talesperson för Feministiskt Initiativ:

1. Vad var feministiska höjdpunkter respektive lågvattenmärken under 2013? Unga feminister! På bara ett halvår har de blivit nästan 2000 medlemmar och etablerat sig på 17 orter runt om i Sverige. Om unga hade mer makt skulle världen vara en bättre plats. 2013 har varit protesternas och aktivismens år: FATTA-kampanjen, Hijab-uppropet, protesterna mot Romregistret, mot afrofobin, mot REVA och nu på söndag mot nazismen. Det har varit ett år där vi mobiliserat oss och funnit styrka i varandra. Lågvattenmärket är att protesterna inte fångats upp i riksdagen. Sexualbrottslagstiftningen, rasismen inom polisen och det rasistiska våldet – varför händer inget?

2. Att den antirasistiska feminismen kommer högst upp på dagordningen och är utgångspunkten i alla beslut som fattas i riksdagen. Det är väldigt sällan som en sådan förändring är möjlig, men 2014 har vi en unik möjlighet att göra skillnad på riktigt. Årets aktivism visar att det är många som vill se feministisk förändring på riktigt, jag är övertygad om att det är nu vi kommer in i riksdagen. Vi kan inte vänta längre.

1. Det svenska, feministiska serieundret. Jag upphör aldrig att förvånas över humorn, stridbarheten och spetsen hos Dotterbolagets och andras fantastiska satir. Hyllas bör även killar som Johannes Klenell, som sedan flera år och i tysthet har könsbalanserat Galago. Lågvattenmärkena var många och globala: alltfler synliga och verksamma fascister och tokreligiösa som hetsar mot homosexuella, feminister och hudfärgade. Våldtäktsepidemier, abortrestriktioner och en massa annan skit.

2. Att kvinnorna får den arabiska våren att blomma igen. Helst över hela världen.

Edda Manga, idéhistoriker och redaktör på Feministiskt Perspektiv

1. Feministers uppslutning i avgörande kamper för allas vår framtid ger hopp - från kampen mot att några multinationella företag skapar sig monopol över framtidens mat till kampen mot fascismen i Europa. Det tyder på att många feminister har en god orienteringsförmåga och förstår att den feministiska kampen nödvändigtvis måste bedrivas på de fronter där grundvillkoren för vår existens som människor och för jämlikhet som orienterande ideal avgörs.

Jag tror jag jag hellre vill uppmärksamma de mer långsamt men djupt verkande historiska rörelserna än de enskilda händelserna. Kostnaderna för omsorgsarbetet fortsatte att överflyttas från den offentliga sektorn till den privata sfären under 2013, vilket mot bakgrund av vår könsuppdelade arbetsdelning innebär att kvinnor har belastats mer för att avlasta statskassan genom att mer omsorgsarbete har förts till den obetalda sfären och genom att försäkringssystemet i mindre grad täcker upp för ojämställdheten på arbetsmarknaden. Den ekonomiska omfördelningen från kvinnor till män fördjupades med andra ord under 2013.

2. I Sverige hoppas jag att "arbetslinjens" könade effekter ska politiseras under valdebatterna och att SD inte lyckas med sin strategi att vinna över kvinnor på denna fråga. Internationellt hoppas jag på feministisk solidaritet mot de nya offentliga administrativa teknikernas effekter på de mest utsatta, mot militärt våld, och avdemokratiseringen av statsmakterna. Statlig auktoritarism har en direkt påverkan på kvinnors villkor vilket synliggörs bland annat på abortfrågan världen över.

Rebecka Bohlin, frilansjournalist, debattör och instruktör i feministiskt självförsvar:

1. Att jämställdhetsministern nu driver frågan om ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen är en viktig milstolpe! Men annars tycker jag att årets feministiska höjdpunkter framför allt varit kulturella: Athena Farrokhzad, Susanna Alakoski, Katrine Kielos, Nina Björk och Jenny Wrangborg har stuckit ut!

Dessutom har Elinor Torp och Soheyla Yazdanpanah har varit viktiga i debatten om arbetsmiljöfrågor. Maria Svelands ljuskägla på hatet mot feminister åstadkom en konkret förändring till det bättre! Visst har det funnits lågvattenmärken, när vissa debattörer har sänkt nivån i den feministiska debatten, men de är inte värda mer uppmärksamhet!

2. Att fler förstår att stressen på jobbet i dag är orimlig och att vi formerar oss för att kräva kortare arbetstid, jämställt föräldraskap samt drägliga löner, anställningsvillkor och arbetsmiljö för alla! Jag hoppas dessutom att fler får möjlighet att vara med på en workshop i feministiskt självförsvar på jobbet: Bit inte ihop!

Gertrud Åström, Generalsekreterare/VD på Ordfront:

1. Det hände väldigt mycket under 2013. Jag väljer bara några händelser. Mycket finns att minnas som kunde driva en till förtvivlan, men också hoppfulla nya röster, ny organisering och en insikt om behovet att skapa människovänliga alternativ till ideologisk extremism, oavsett sort.

Abolitioniströrelsen mot prostitution bildades 2013 av 200 stora organisationer för ett Europa fritt från prostitution. Frankrikes parlament tog första steget för att införa förbud mot sexköp med den svenska modellen som förebild som säger att sexköp är ett brott mot mänskliga rättigheter. Dålig var däremot mediernas tendentiösa rapportering. Mycket skrevs om några bedagade kändisar som fick bre ut sig om att deras erotiska äventyr minsann inte skulle lagstiftas om, vem som nu har intresserat sig för detta, men inte en rad om alla, framförallt unga, kvinnor och män som tillsammans kämpar för ett samhälle fritt från exploatering. 15:52-rörelsen fortsatte att med ökad aktivitet påpeka löneskillnadernas sega strukturer och visade att kvinnorörelsen, partiers kvinnoförbund och fackliga organisationer är jättebra på att samarbeta! Det behövdes, för den realekonomiska utvecklingen gick mot större skillnader mellan kvinnor och män.

Kvinnors livsvillkor försämrades på många håll som standardlösning på orostider och krisande ekonomier. Det visade sig inte minst under FN:s årliga kvinnokonferens. Sveriges kvinnolobby och den nordiska kvinnorörelsen beslutade att inte sitta still och titta på. Vi tog tillsammans ledningen och kallade hela samhället till allvarligt upphetsande samtal om kvinnors rättigheter och jämställdhet.

2. Hopp för 2014. Frankrikes senat bekräftar sexköpslagen och Finland, Tyskland, Österrike, Irland, Belgien m fl hänger på. 15:52-rörelsen lyckas trycka upp lönefrågan inför valet och visa på de förändringar som ska till för att stänga lönegapet. Nordiskt Forum Malmö - New Action on Women's Rights genomförs 12-15 juni. Alla var där.

Ulrika Hagström, jämställdhetspolitisk utredare, TCO:

1. En av 2013 års absoluta feministiska höjdpunkter är att Frankrike nu kriminaliserar sexköpare.

Nationellt har det hänt så pass lite att nyheten om att Sverige fick en jämställdhetsminister som kallar sig feminist, kan ses som en av årets höjdpunkter.

Arbetsmiljöverket för in ett tydligare genusperspektiv i sitt arbete.

Feministiskt lågvattenmärken 2013: EU-kommissionen använder krisen i politiska syften och råder krisande EU-länder att inte höja skatter utan istället minska offentliga utgifter, trots att allt talar för att detta är ekonomiskt kontraproduktivt och starkt motverkar kvinnors möjligheter till egen försörjning.

Norge väljer en regering med Fremskrittspartiet som får ministerposter över bland annat jämställdhet och integration, justitie- och finans.

Nya regler i flera EU-länder och i Norge hotar att försvaga rätten till abort.

2. Att valen till EU-parlamentet och till riksdagen och kommunerna ger fler platser till partier med en feministisk agenda, och inte till anti-feminister och rasister.

Susanna Alakoski, författare:

1. Höjdpunkt - De rosaklädda statyerna natten till första oktober. Lågvattenmärke - kriget i Syrien som som fortsätter skörda människoliv, för kvinno- och barnliv får det extremt svåra konsekvenser.

2. År 2014 - hoppas på att EU löser sociala- och fattigdomsfrågor på ett bättre sätt. Det skulle hjälpa många tusentals kvinnor och barn. Önskar att ännu en kvinnlig författare får Nobelpriset.

Eva Nikell, Projektledare för Vägar till Rättigheter på DO:s Utvecklingsenhet:

1. Tycker att det är lite svårt att se fältet som tydliga ups-and-downs. Jag tycker att de feministiska frågorna blir alltmer integrerade i andra frågor, vilket är bra. Med den starka jämställdhetspolitiska agenda som vi haft i Sverige sedan mitten av 90-talet så tror jag inte att feminismen riskerar att drunkna i annat arbete, så som det ofta var före 90-talet. Förstås gäller det att alltid vara vaksam mot detta, men hittills ser jag det inte ske. Efter 40 års aktivt arbete i kvinnorörelsen, i många olika konstellationer, så är det mest inspirerande för min egen del just nu att försöka analysera hur frågorna tar sig uttryck.

2. Ett stort och brett och nyskapande Nordiskt Forum i juni i Malmö. Nya roliga arbetsformer och kampformer för att synliggöra feministiska krav och behov, i ett intersektionellt perspektiv. Det sistnämnda tror jag är avgörande för att frågorna och arbetet ska kunna utvecklas vidare.

Carina Ohlsson, ordförande s-kvinnor:

1. En höjdpunkt för S-kvinnor under 2013 var självklart Socialdemokraternas kongress, där S-kvinnor fick stort gehör för våra frågor både på den politiska och mediala agendan. Föräldraförsäkringen aktualiserades och lyftes fram i den offentliga debatten och i socialdemokraternas framtidskontrakt. Barnomsorg på obekväm arbetstid skrev in i framtidskontraktet.

Jag upplever att de feministiska frågorna fått större utrymme på fler mediala plattformar. På sportsidorna, där frågan länge varit marginaliserad har jämställdheten varit på agendan i år. Mäns engagemang i jämställdhetsfrågor har också uppmärksammats i flera sammanhang under året. Under CSW i New York talade Jan Eliasson om vikten av att män engagerar sig i våldet mot kvinnor . Han uttryckte att ”det här är en fråga om frihet och värdighet för kvinnor men också om frihet och värdighet för män.”

Ett av lågvattenmärkena under 2013 har varit utvecklingen i abortfrågan. I Sverige ser vi nu krafter som ifrågasätter aborträtten, som vi länge sett som självklar. Sverigedemokrater motionerar för strängare reglering och regeringens tillsättande av arbetsminister med ”ja till livet”-sympatier har uppmärksammats. Hos våra närmsta grannar, i Norge, lägger den nya högerregeringen nu förslag om att begränsa kvinnors rätt till abort. Och vi ser med oro på utvecklingen i Europa där högervindar aktivt motarbetar och röstar ner alla förslag för att stärka kvinnors reproduktiva och sexuella rättigheter.

I Sverige är också utvecklingen mot ett land som blir allt mindre jämlikt ett lågvattenmärke i sig. Det räcker inte att som regeringen visa att vi fortfarande är mer jämställda än andra länder. Utvecklingen går åt fel håll. Det är oacceptabelt.

2. Under 2014 vill jag se att kvinnor rätt till egen försörjning hela livet blir en prioriterad fråga i den kommande valrörelsen. Det handlar om rätten till heltid, jämställda löner och arbetsvillkor. Med det berörs också kvinnors pensioner. Den relativa fattigdomen ökar bland äldre kvinnor, idag har en stor grupp kvinnor väldigt låg pension, eller endast garantipension. Den här utvecklingen måste motverkas. Vi måste vända trenden av ökande ojämlikhet på arbetsmarknaden, som följer kvinnor hela livet.

Mikael Gustafsson, ledamot i Europaparlamentet för Vänsterpartiet:

1. Höjdpunkt i EU: När parlamentet antog betänkande om de nya kommande milleniummålen. Betänkandet innehåller starka skrivningar om jämställdhet och kvinnors rättigheter, till exempel inom SRHR-frågor. Lågvattenmärke i EU: när parlamentet ratade och avslog det specifika betänkandet om SRHR; ett betänkande som försvarar kvinnans rätt till sin egen kropp.

2. Utifrån ett EU-perspektiv önskar jag mig två saker:

- att Prostitutionsbetänkandet röstas igenom med skarpa skrivningar om behovet av att fler länder inför en sexköpslag,

- att valet i maj till det nya parlamentet, har en mer feministisk sammansättning. EU behöver mer feminism!

Katarina Rosengren Falk, idéhistoriker och kulturredaktör Feministiskt Perspektiv:

1. Att det feministiska perspektivet har börjat få både konkreta och teoretiska konsekvenser på kulturområdet.

Att Feministiskt Perspektiv överlevde.

Lågvattenmärke: Att SD är Sveriges tredje största parti.

Att många rasifierade feminister fortfarande upplever den svenska feministrörelsen som vithetshegemonisk.

2. Fortsatt intersektionell och annan fördjupning inom feminismen.

Ulrika Lorentzi, Jämställdhetspolitisk utredare Kommunal:

1. Vad var feministiska höjdpunkter respektive lågvattenmärken under 2013? En feministisk höjdpunkt är LOs nya kraftsamling om klass och kön och jämställd representation. En annan höjdpunkt, som förstås visar på ett dåligt utgångsläge, var att vi fick en feministisk jämställdhetsminister och att statsbudgeten innehöll en bättre jämställdhetsanalys än på många år (som dock visade att regeringens politik inte leder till jämställdhet).

För mig var det även en höjdpunkt att vara med på ett av Gudrun Schymans feministiska homepartyn hos en gammal kompis som inte varit aktiv feminist. Roligt initiativ och härlig tilltro till att folk vill prata politik!

Bland lågvattenmärkena finns friande sexualbrottsdomar med långsökta förklaringar och Sverigedemokraternas ökning i opinionen.

2. Jag hoppas på regeringsskifte, en vidgad facklig solidaritet och jämställdhetspolitik även för arbetarklassen.

Gunvor G Ericson, Gruppledare, Jämställdhet- och Folkhälsopolitisktalesperson, Miljöpartiet:

1. Ett fall framåt: Att vi i januari fick en jämställdhetsminister som vågar säga att hon är feminist.

Lågvattenmärke att skillnaderna i sjukskrivning mellan kvinnor och män ökat ännu mer och nu är kvinnors sjukpenningstal 78 procent högre än mäns.

Kvinnor har ett sjukpenningstal på 10,62 dagar jämfört med män som har 5,96 dagar. I oktober fick 104 840 kvinnor och 57 513 män sjukpenning utbetald av Försäkringskassan.

2. Att den 58:e sessionen av FNs Commission on the Status of Women som äger rum i mars tar tydliga steg för att stärka kvinnors rättigheter i världen.

Att valrörelserna både till EU parlamentet och Sveriges riksdag visar de politiska skillnader som finns i medel och mål för ett jämställt samhälle.

Att ett feministiskt perspektiv finns med på alla frågor som diskuteras i valrörelserna och där jämställda löner och inkomstskillnader blir en av valfrågorna.

Karen Austin, styrelseledamot i föreningen Feministiskt Perspektiv, arbetar på Ungdomsstyrelsen:

1. Har tänkt och tänkt men ack – jag kan inte komma på några. Jag är en pragmatisk person som ofta ser ljuspunkter och som har svårt när vi feminister och antirasister tenderar att gång på annan hamna i en defensiv position och inte ser de ljuspunkter som faktiskt finns. Det är viktigt med en balans och när vi har gjort framsteg eller till och med politiker förändrat något så för feminismens positiva väg ska vi också belysa det. Men år 2013 hittar jag inte ljusglimtarna. Jag kan inte se annat än att vi mer och mer hamnar i en ny fascistisk tid. Det finns säkert framsteg på några fronter. Folkpartiet har bestämt att de vill införa en till pappamånad. Men på det stora hela går hela Europa och Sverige mot en mörkare tid och en tillbakagång. Vita män på ledande positioner eller arbetslösa unga killar känner sig kränkta och hotade och vill i sämsta fall utrota allt som är annorlunda dem själva och i bästa fall gå tillbaka till 50-talet – där de ”åtminstone visste var kvinnan hade sin plats – i köket med ett förkläde på”.

2. Att fler ska ta sig ur sina hem och markera att nu räcker det. Inte bara på sociala medier: Fler ska agera och markera att Vi vill ha en lag där samtycke för att ha sex ska gälla gäller rakt av med inga som helst förbehåll eller vi vill inte ha några nazister på våra gator och torg eller rasistiska uttalanden på våra skolor och arbetsplatser.

Ida Östensson, grundare Crossing Boarders och initiativtagare FATTA-kampanjen:

1. Höjdpunkten var såklart FATTA-kampanjen, www.fatta.nu. Men sen fanns det massa annat bra som vi sammanställt under Crossing Boarders idoler som ni kan läsa här.

Lågvattenmärken var tyvärr också en del. Alla friande sexualbrottsdomar som kändes som att de var tagna från en annan tidsepok. Alla sexistiska uttalanden och satsningar inom idrotten som till exempel internationella innebandyförbundets Facebook-konto där man kan rösta på om en kvinnlig spelare är att föredra fram- eller bakifrån och förbundets ordförande, Tomas Eriksson, uttalande sig om att bilden inte kommer tas bort då det är "en rolig bild".

2. Att de feministiska frågorna blir högt prioriterade på dagordningen inför valet. Att partierna tydliggör sina ställningstaganden kring hur deras politik ska leda till ett jämställt samhälle fritt från sexuellt våld.

Sophia Lövgren, generalsekreterare, Sveriges Makalösa Föräldrar:

1. Absoluta lågvattenmärket = beslut om delat barnbidrag. Det är en total oförståelse av den strukturella ordningen, som skapar ett beslut, som helt blundar för en rätt stor grupp av utsatta kvinnor. Att skapa jämställdhet måste innebära att i olika områden ta hänsyn till utsatta grupper, och tillsammans med nya beslutet skapa stöd för dessa grupper. Högvattenmärktet? Hm... Inte riktigt säker... Kanske möjligtvis statliga bidraget till Nordiskt forum?

2. Mina förhoppningar är att utredningen kring män och jämställdhet och utredningen om våld i nära relationer blir riktiga ögon-öppnare! Tyvärr inte riktigt säker vad gäller den förstnämnda, som i sin första presentation tycktes bygga på fördomar. Andra förhoppningar är 1. min bok om ekonomiskt våld som lika uppmärksammad ögonöppnare, 2. Nordiskt Forum som otroligt bra event och 3. valet, i form av NÅGON sund reaktion mot rådande ordning...

Sandra Dahlén, konsult, utbildare och författare:

1. Internationellt tycker jag att feministernas organisering och förbättrade ställning i Indien efter den fruktansvärda gruppvåldtäkten är en stor feministisk höjdpunkt under 2013. En höjdpunkt under året i Sverige är att sexistiska trakasserier och hot kom fram i ljuset genom bok och tv-program som fick stort genomslag - i folks medvetande och politiskt. Höjdpunkter är även alla Fi:s nya medlemsgrupper som bildats under året, Bianca och Tiffany Kronlöfs youtube-hit Så j-a pk och att Sveriges största TV-program, melodifestivalen, för andra året i rad ska ha en ung tjej med utländsk bakgrund som programledare - i år dessutom en orädd feminist - hejja Nour!

Lågvattenmärke internationellt är nationalismen på frammarsch i Europa med ännu fler nationalister/rasister/nynazister i europeiska parlament. Det är även den senaste backlashen för hbt-personer i Indien och Australien. I Sverige är det allvarligaste lågvattenmärket att riksdagsoppositionen så nära valet varken väljer att vara tydlig feministisk eller antirasistisk - i debatt eller konkreta politiska förslag. Över huvud taget är det stora lågvattenmärket att Socialdemokraterna endast är fokuserade på att ta mittenröster och inte är någon opposition, och att så många vänsterfeminister ändå talar om vikten av regeringsskifte. Jag undrar till vad? Till en vänster som en gång sålde ut järnvägen, avskedade tusentals kvinnor ur välfärden, förvägrade gömda flyktingbarn skolgång, vägrade ta emot hbt-flyktingar och gladeligen sålde ut hyresrätter och som de senaste 30 åren inte brytt sig ett dugg om att vara tydligt antirasistiska?

2. Jag hoppas på att vänsterfeministerna tar sitt förnuft till fånga och på bred front vågar kritisera alla rödgröna oppositionspartier och sedan på valdagen visar sig solidariska med Fi. Med ett starkare Fi kommer de större partierna vara tvungna att skärpa sig - det är det enda hoppet vi har i detta land med gryende nyfascism!

Anna Wahl, professor i genus, organisation och ledarskap på KTH:

1. Höjdpunkt: Att t o m några ledamöter från styrelser skrev under krav på kvotering i DN debatt i november. Det är historiskt! Mycket feministiskt arbete, både forskning och kunskapsspridning, bakom det under lång tid.

Lågvattenmärke: Att Vetenskapsrådet kapitulerade totalt när det gäller genusforskning. Styrelsen för VR beslutade att lägga ner expertgruppen för genus i december. Inga medel säkrade och ingen kompetens säkrad i beredningsorganisationen. Riktigt allvarligt för genusforskningen i Sverige.

2. Att Feministiskt initiativ kommer in i riksdagen!

Inga-Lisa Sangregorio, journalist och gammal Grupp 8:

1. Tyvärr är det lättare att hitta lågvattenmärken än höjdpunkter. Mest häpnadsväckande är nog hovrätternas inställning till kvinnors kroppsliga integritet. Om sex män förgriper sig på en försvarslös femtonårig flicka är det inte våldtäkt, om en annan gentleman lägger ut samlagsbilder med sin f d flickvän på en porrsajt är det sexuell frigörelse. - Ett inom feministiskt problem är den trista identitetspolitiken, förstärkt av ett medieklimat där det gäller att skrika högst för att höras. Glad blev jag över att den modiga pakistanska flickan Malala överlevde det fega försöket att döda henne och att hon inte låter sig tystas.

2. Jag vill återanvända det jag skrev 2011-2012: Att kvinnor ska fokusera mer på det vi har gemensamt än på det som skiljer oss åt.

Astrid Menasanch Tobieson, regissör och dramatiker:

1. Höjdpunkter: de upprepade och många tillfällen jag upplevt systerskapet inom teaterbranschen i år! Jag tycker feminismen i stort har varit rapp, snabb, viktig i år. Personligen har jag upplevt mycket uppbackning, samtal och känslor i diskussioner. Lågvattenmärken: Den brist på solidaritet jag upplever i det politiska samtalet. Framförallt av politikerna. Samtalet är otroligt avgränsande, på ett faktiskt geografiskt plan och det har fastnat i ett sakfrågediskuterande som leder till att empatin avtrubbas. Lågvattenmärken är att den spanska regeringen genomför lagförändringar som på ett otroligt konkret sätt för Spanien direkt tillbaka till fascismen. Bland annat genomförs reformer för att det i praktiken ska bli omöjligt för människor att demonstrera på gatorna, kvinnomisshandel reduceras till att endast gälla om du legat inlagd på sjukhus i 24 timmar eller dött av skadorna, lönedumpningar av inget dess like. Det värsta är att den svenska rapporteringen inför det här står för en kompakt tystnad.

2. Sorgefester (enorma ska de vara, med mycket glitter, med mångfaldiga vätskor och drycker som flödar vilt!), solidaritet, skratt och systerskap.

Maria Jacobson, journalist och mediekritiker:

1. En höjdpunkt för mig var att det mediekritiska nätverket Allt är Möjligt firade 20 år i början av 2013. Såvitt jag vet är nätverket fortfarande den enda renodlade mediekritiska organisationen i Norden. Uthållighet är en viktig kampegenskap! Vill också nämna Göteborg stads nyligen inrättade hbtq-råd som ur ett intersektionellt normkritiskt perspektiv ska hålla ett öga på stadens verksamheter.

Lågvattenmärken finns flera. Ett är kvinnors fortsatta rättsotrygghet vid våldtäkt och sexualbrott. Kvinnor kan inte lita på att det finns rättvisa när de utsätts för sexualbrott. Ett annat stort problem är att våldsutsatta kvinnor har oerhört svårt att få bostäder då de lämnar förövaren. Här finns mycket att göra på kommunalnivå.

2. Jag hoppas på att Feministiskt Initiativ kommer in i riksdagen och att Sverigedemokraterna åker ur. Dessutom, om socialdemokraterna kommer till makten, att de tar upp sin jämställdhetspolitik där den avbröts 2006.

Maria Edstrom, Universitetslektor:

1. Sverige: FATTA-manifestationen utanför riksdagen. #tacka nej - initiativet och Allt är möjligts 20-årsjubileum.

Norge: Rösträttsfirandet. Hoppas Sverige kan göra något liknande så småningom.

Norden: Att NIKK kom igång igen. NIKKs konferens om deltidsarbete.

EU: Att EIGE gjorde en uppföljning av vad medlemsstaterna gjort för att öka jämställdheten i medierna.

Review of the implementation of the Beijing Platform for Action in the EU Member States: Women and the Media – Advancing gender equality in decision-making in media organisations. Ett verktyg att jobba vidare med för alla feminister, liksom de beslut på indikatorer som EU:s ministerråd antog i somras.

Globalt: Att Unesco fokuserar mer på Gender and Media.

2. Mer fokus på dialog, möten och inspiration än konfrontation och positionering. Att det blir en ordentlig inventering av vad som Sverige och världen åstadkommit sedan FN:s kvinnokonferens i Peking. 2015 är det 20 år sedan FN.s medlemsstater skrev under handlingsplanen - dags att hålla ansvariga till svars för allt som inte gjorts och sätta press framåt i de nya globala dokument som ska tas fram.

Birger Östberg, pr-konsult på Westander:

1. Höjdpunkter: Att vi i Maria Arnholm äntligen fick en jämställdhetsminister som kallar sig feminist. Att Uppdrag Granskning tillsammans med ett stort antal modiga kvinnor avslöjade det näthat som drabbar kvinnor som är verksamma i offentligheten.

Lågvattenmärken: Att de feministiska frågorna lyser med sin frånvaro i den partipolitiska debatten.

2. Att vi får en regering som bedriver en feministisk politik, exempelvis i form av steg mot en individualiserad föräldraförsäkring, och att feminismen ägnar sig mer åt att kritisera könsmaktsordningen än sig själv.

Lars Jalmert, jämställdhetsaktivist och styrelseledamot i Feministiskt Perspektiv:

Vi har en hel del höjdpunkter under det gångna året; exempelvis unga Astrid Johanssons kamp mot ett helt samhälle. Lågvattenmärken är framförallt många journalisters och debattörers medlöperi i nyliberal anda.

Inför 2014 hoppas jag på att Feministiskt initiativ kommer in i Riksdagen. Det kommer att göra skillnad.

Martina Skrak, jämställdhetskommunalråd för vänsterpartiet i Malmö

1. Höjdpunkt: feministisk seger när vi i kommunen höjde lönen med 1000kr i månaden för de kvinnodominerade yrkena vårdbiträden och socialsekreterare.

Lågvattenmärke: ett femte jobbskatteavdrag

2. Nästa år ska det gå från ord till handling. Vi feminister ska ställa krav och förändra på riktigt så vi får en gemensam välfärd, löner det går att leva på och samtyckeslagstiftning. Det är upp till bevis för alla de som säger sig vara för jämställdhet men inte gör något!

Carin Göransson, statsvetare och anställd på Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR:

1. En höjdpunkt var det stora engagemanget efter flera uppmärksammade domar i sexualbrottsmål. Domarna i sig var lågvattenmärken som normaliserade och bekräftade en syn på tjejers sexualitet och kroppar som till för killar, och killars sexualitet som gränslös. Men de protester som följde sparkade igång en välbehövd debatt om samtycke, ömsesidighet, beviskrav och rättstrygghet för personer som utsatts för sexualbrott. Tyvärr lyste justitieminister Beatrice Ask med sin frånvaro i debatten kring sexualbrott och i höstens partiledardebatt, där sexualbrott glädjande nog kom på tal, famlade partiledarna efter orden. Trots att de sexuella övergreppen berör så många - som förövare, offer och anhöriga - och trots de strukturella konsekvenserna av våldet, är det inte ens en perifer fråga i politiken.

2. Att Beatrice Ask tar sexualbrott på lika stort allvar som pengatvätt, sms-lån och bolån, ämnen som hon skrev debattartiklar om när sexualbrottsdebatten var som störst. Att den feministiska och anti-rasistiska organiseringen blir ännu starkare. Att Sverige kriminaliserar svenskars sexköp utomlands. Och satsningar på välfärden!

Thella Johnson, radiojournalist och medlem i Bangs redaktion:

1. Höjdpunkt: Feministiskt Perspektivs och Bangs lista över de senaste 25 årens bästa grävande journalistik i Sverige, som synliggjorde viktiga texter och reportage som suddas ut i det mediala machoreservatets historieskrivning.

Lågvattenmärke: De hbt-fientliga, kvinnofientliga och rasistiska krafter som präglar politiken i så många av världens länder just nu. Ryssland, Uganda, Spanien för att nämna några.

2. Hoppas på: Att mångfalden av röster i svensk feministisk debatt fortsätter växa, när intersektionella och normkritiska perspektiv äntligen har nått ett genombrott.

Lägg gärna till vad du upplevde som höjdpunkter och lågvattenmärken ur ett feministiskt perspektiv 2013 – direkt i kommentarsfältet nedan. Och vad du önskar ur ett feministiskt perspektiv under 2014! Notera att endast prenumeranter kan kommentera i tidningen.