Den spanska regeringens nya lagförslag har döpts till Munkavlelagen av de sociala rörelserna

Bild: Maribel Rivera

Civil olydnad mot munkavlelagen

2013-12-20 | Laura Arau padlock

FEMINISM

Den spanska regeringen försöker lagstiftningsvägen sätta munkavle på sina medborgare för att kväsa protester mot borttagna rättigheter och fattigdomens utbredning i åtstramningspolitikens kölvatten. Laura Arau menar att traditionen av civil olydnad har blivit livsviktig i detta läge.

Läs även:

Vem täcker vem<

Förvandla en förment högljudd och trotsig minoritet till en tystad och lydig majoritet. Det tycks vara den spanska regeringens intention. Protestaktioner framför institutioner som kongressen, icke-våldsaktioner som de escraches* som gjorts hos vicepresidenten Soraya Sáenz de Santamaría och fotografering och spridning av bilder av statens säkerhetsstyrkor skulle inom kort kunna bli straffbara – administrativt såväl som straffrättsligt.

I fredags godkände ministerrådet lagförslaget Organisk lag till den medborgerliga säkerhetens beskydd (Anteproyecto de Ley Orgánica de Protección de la Seguridad Ciudadana) – även kallad munkavlelagen av de sociala rörelserna. Symbolen ska illustrera den politik som Partido Polular-regeringen har fört under de senaste två åren: begränsa de sociala rättigheterna, kväva protester polisiärt, ge olydiga administrativa sanktioner och skärpa strafflagen.

Vi befinner oss i ett läge med mycket allvarlig social polarisering där medborgerlig protest håller på att förvandlas till det enda mediet att kollektivt överleva besparingspolitikens konsekvenser. Det är just i detta ögonblick som den moraliska och juridiska principen civil olydnad blir livsviktig.

Rättvisan bör vara överordnad lagen. Thoreau, en av de första teoretikerna och praktikerna av civil olydnad var klar över detta. För att förbättra de sociala villkoren stödde han alla aktioner som befann sig i lagens gränstrakter eller som helt enkelt var illegala. Många personer följde i hans spår. Mahatma Gandhi, Nelson Mandela, Martin Luther King, Louise Michel, Rosa Parks och Kate Sheppard är några exempel.

På närmare håll hittar vi fall som Pepe Beúnzas som genom sin samvetsvägran var en av den antimilitaristiska kampens pionjärer i Spanien och Enric Duran som visade möjligheten till olydnad gentemot banksystemets skuldgenererande mekanismer.

Att vara omständigheterna mogen kan, som historien visat oss, innebära att stå emot sociala orättvisor genom civil olydnad, ty som Martin Luther King sade, ”ingen sätter sig på oss om vi inte böjer rygg”.

*escraches: tyst närvaro vid en kritiserad makthavares arbetsplats eller hem