BIlan Osman talar på manifestationen mot rasistpropaganda i medierna, 9 december 2013 på Medborgarplatsen i Stockholm.

Bild: Elisabeth Ohlson Wallin

”Det här är högst personligt”

2013-12-10 | Bilan Osman padlock

OPINION

”Jag vill inte vara någon siffra. Jag vill inte vara en kostnad i någons DN-annons. Och jag vill heller inte vara någons slagträ i en debatt. Allt jag vill, det är att vara en människa.” För Bilan Osman handlar DN:s omdebatterade publicering inte bara om en annons.

Hej,

Det är jag som är främlingen. Jag är rädslan en del känner. Ni vet det där okända? Det är mig de pratar om. Jag har bott i Sverige i 7 765 dagar. Det är alltså hela mitt liv. 21 år. Min mamma kom som ett ensamkommande flyktingbarn från inbördeskriget i Somalia, och min pappa kom hit för att han flydde från en president som ägnade sig åt etniska utrensningar. Hans brott var att han tillhörde fel folkgrupp.

Mina föräldrar hade drömmar när de kom till Sverige. De drömde om att få leva i ett land där mänskliga rättigheter inte bara fanns på papper, utan var en verklighet. Men drömmarna krossades när de möttes av nazister som marscherade gatorna i takt till slagorden bevara Sverige svenskt, och flyktingförläggningar som ständigt stod i brand.

I dag, flera år senare, sitter ett rasistiskt parti i riksdagen, och vår största morgontidning valde igår att publicera en annons som man nästan kunde tro var skriven av Åkesson själv.

För mig är inte annonsen ett tillfälle att diskutera yttrandefrihet. Det är inte ett tillfälle att ha metadiskussioner om censur. Det är en fråga om människovärde. Rasism är en direkt attack mot mig, min familj och mot människor som delar min bakgrund. Det är en direkt attack mot vad jag anser är demokratins grundpelare – människors lika värde. Det här, det är högst personligt.

Varje punkt som redovisades på den där annonsen bidrog till att avhumanisera människor. Människor som reduceras till att vara en siffra, en börda för det svenska samhället. Människor som mina föräldrar, mina grannar, mina vänner.

Jag har sett argumenten förr. På Avpixlat, Exponerat och Sverigedemokraternas landsdagar.

Och det är just det som gör mig så rädd. Rädd för att det som vi brukar kalla för vår tredje statsmakt ger utrymme till dessa idéer. Rädd för att jag en dag ska vakna upp och inse att rasismen fått ett fotfäste i det land jag älskar. Rädd för att jag innerst inne vet att vi redan är där.

Martin Luther King sa en gång att det som påverkar någon direkt, påverkar alla indirekt. Antirasismen, den är viktig för oss alla. I synnerhet nu när vi lever i ett samhälle som är i stort behov av att uttryck som ”alla människor är lika mycket värde” får vara mer än bara utslitna ord. Vi behöver ett samhälle där dagens och morgondagens media inte genomsyras av människoförakt.

Ett samhälle där nästkommande generationer slipper bli listade, registrerade och utsatta för reva.

Jag vill inte vara någon siffra. Jag vill inte vara en kostnad i någons DN-annons. Och jag vill heller inte vara någons slagträ i en debatt. Allt jag vill, det är att vara en människa.

Tack.