Aida Paridad var en av talarna vid dagens manifestation mot rasistisk propaganda i medier.

Bild: Stefan Gadd

Rasismen har normaliserats

2013-12-09 | Aida Paridad padlock

OPINION

I dag arrangerades en demonstration mot att Dagens Nyheter valt att ta in en stor annons för ett rasistisk förlag i söndagens tidning. Aida Paridad var en av dem som talade på manifestationen. Hon menar att rasismen har normaliserats. Vi publicerar här hennes tal i sin helhet.

Aida Paridad är kriminolog och journalist

När jag häromdagen satt på tunnelbanan läste jag att Sverigedemokraterna (SD) är det tredje största partiet i vårt land. Det är alltså nynazister och rasister, som verkar ha fler anhängare än Miljöpartiet just nu. ”Hur i helvete kunde det gå så fel?” tänkte jag och började gråta mitt i rusningstrafiken. Men jag insåg snabbt att jag redan vet varför. Vi var många som visste varför redan innan de kom in i riksdagen. Svaret är att rasismen har normaliserats. Det har skett på så många sätt och på många nivåer i vårt samhälle, i Europa och hela västvärlden, och det gör mig så fruktansvärt ledsen. Än mer är jag besviken. Jag är såklart också förbannad. Och helt ärligt, jag är skiträdd.

Jag är rädd därför att sanningen inte spelar någon roll, det spelar ingen roll hur många debatter som tas och hur många gånger vi kan bevisa att rasisterna har fel, för att debatten har – sedan flera år tillbaka – tagits på rasisternas villkor, det är rasisternas debatt som tagits. Såväl politiker som stora mediebolag har om och om igen ställt sig på rasisternas planhalva och därifrån försökt övertala sig själva att de tar debatten. Men i själva verket har de gett rasister ett lika massivt som obefogat utrymme till att sprida sin propaganda, sitt hat och sina lögner. Och något historien borde ha lärt oss vid det här laget är att om du upprepar en lögn tillräckligt många gånger så blir den tillslut tagen för att vara sann.

Jag är besviken över att många journalister har drabbats av en absurd hybris, där det journalistiska ansvaret helt åsidosatts för det journalistiska privilegiet att ha makten över orden. För journalister är också makthavare. Det är från en enorm maktposition som redaktionen på Agenda valde att ställa sig frågan om hur mycket invandring Sverige tål, istället för att fråga hur mycket rasism Sverige tål. Det här är så långt ifrån rapporteringsskyldighet att jag mår illa. Det är ett aktivt val, som en av landets mest trovärdiga redaktioner väljer att ha som debattämne. Då har de inte bara ställt sig på rasisternas planhalva och tagit deras debatt, de ligger och skedar med dem.

Jag är förbannad på att alla stora redaktioner, från sekunderna efter tårtningen av Jimmie Åkesson och flera veckor framöver, i det oändliga ältade att det var ett hot mot demokratin. Att Aftonbladet skrev ut receptet på tårtan när Bosse Ringholm blev tårtad flera år tidigare, eller att tårtningar av politiker alltid betraktats och rapporterats med viss komik var bortglömt. Det råder en moralpanik över hur taskiga vi är mot rasisterna när de inte får komma till tals, och vi får dagligen bevittna hur begreppet yttrandefrihet missbrukas och användas till förmån för hets mot folkgrupp.

Jag är så himla ledsen, för att vi på riktigt måste stå här i dag och uppmärksamma något jag aldrig trodde skulle hända i vårt land. Vissa har beskyllt DN för att bara tänka på sina annonsintäkter, men pengar är inte anledningen till att Sveriges största och mest etablerade morgontidning publicerade en annons för en gravt rasistisk bok. Det är handlar om att rasismen är så normaliserad att Peter Wolodarski själv inte ens kan se hur gravt rasistiskt den är, när de på riktigt använder sig av nazistiska argument, misstänkliggörande och direkt avhumaniserande av människor som för dem är oönskade. För Wolodarski är den invandrings- och flyktingfientliga rasismen så vanlig att den är okej, han kanske har hört lögnen så många gånger att han börjar misstänka att den är sann, utifrån vad han själv tidigare bojkottat verkar det som att han bara tänker lära av historien så länge det handlar om judar och inte potentiella muslimer som är föremål för rasismen.

Jag är ledsen, förbannad, besviken och rädd, men jag är inte tyst och det kommer jag aldrig heller att bli. Jag tänker att vi alla måste orka kämpa, orka bråka och orka skriva, för att alternativet är åt helvete. Och genom sociala medier kan vi tillsammans visa DN och alla andra redaktioner i landet att vi inte accepterar rasistisk propaganda i våra medier.

Vi får aldrig någonsin ge rasister den makten, aldrig någonsin glömma skillnaden mellan hets mot folkgrupp och yttrandefrihet, och vi får aldrig någonsin glömma bort att det är rasister och inte tårtkastare, som är ett hot mot demokratin.