I dag är det snart nio månader sen vi samlades här för första gången och protesterade mot en förlossningsvård som vi inte längre ansåg vara säker eller trygg. Vi hade helt enkelt fått nog!

Fått nog av att vara en del i en vård som inte tillgodoser kvinnans behov. Som inte tar hänsyn till individen och olika behov som kvinnor och deras familjer faktiskt har. En vård som gör att vi barnmorskor ständigt måste bryta mot den etiska koden.

Fått nog av att inte kunna ge kvinnan det stöd hon behöver när hon ska möta den kanske största utmaningen i sitt liv! Fått nog av att inte få arbeta utifrån den evidens som finns i dag. Evidensen som talar sitt tydliga språk.

Vi vet i dag att med en närvarande barnmorska minskar risken för en mängd komplikationer. Interventionerna minskar. Likaså behovet av smärtlindring. Forskningen visar dessutom att det bemötande och stöd kvinnan får under förlossningen har större betydelse än till exempel ryggbedövning. Att kvinnans känsla av att ha varit delaktig har betydelse för en positiv förlossningsupplevelse.

Att föda barn är en stor livshändelse som påverkar anknytningen mellan kvinnan och barnet och relationen till hennes partner. För resten av livet! Ska vi inte kunna ge den vården i Sverige 2013?

Ja, allt det där vet vi i dag!

Att ha kontinuerligt stöd av en barnmorska är alltså ingenting annat än basvård!

Vi har fått nog av att barnmorskeforskning ignoreras till förmån för den medicinska forskningen som produceras av läkare. Vad är det förresten som gör att våra PM blixtsnabbt ändras så fort det kommer ny forskning producerad av läkarkåren? Fått nog av att det friska normala födandet är hänvisat till stora sjukhus med all teknologisk utrustning man kan tänka sig. Det går inte att ersätta en barnmorska med teknisk övervakningsutrustning. Ska det vara så svårt att förstå!

Fått nog av att befinna oss i en arbetsmiljö som skadar både oss själva och dem vi ska ta hand om. Arbetsmiljön är en bov som gör att allt fler barnmorskor känner samvetsstress. En del blir utbrända och vi ser en flykt från professionen. Ska det behöva vara så? Handlar det om att det är kvinnor som vårdar kvinnor? En jämställdhetsfråga?

Fått nog av undermåliga organisationer och arbetsgivare som hukar under stram ekonomi och ständiga sparbeting. Och fullständigt nog av att ansvariga och politiker är så dåligt informerade om vad som pågår ute i den kliniska verkligheten.

Ja, vi hade verkligen fått nog av allt detta. Men nu! Nu har vi fullständigt tröttnat!

Vi har jobbat hårt under året som gått och haft samtal med ansvariga på samtliga nivåer och visst, man har lyssnat till oss och vi ser att det finns en del förändringar på gång. MEN har det hänt någonting egentligen? Jobbar vi annorlunda? Har vi fler rum att tillgå? Är vi fler barnmorskor? Är arbetsmiljön bättre? Nä!

Det har under de sista veckorna förts en debatt i media som är både okunnig och vinklad. Man har på något sätt tagit sig friheten att uttrycka att det mest riskabla en kvinna i fertil ålder kan göra är att föda barn. Forskningen visar på det rakt motsatta!

I många utvecklingsländer stämmer det såklart att det är förenat med stora risker för både mamma och barn. Men det går inte att jämföra med våra förhållanden i Sverige. Mödrahälsovården i Sverige är mycket väl utvecklad. 98 procent av kvinnorna går på regelbundna kontroller under graviditeten. Syftet är att riskbedöma och förebygga komplikationer.

Nyligen genomfördes en stor nationell studie i England, Birthplace England, där författarna drar slutsatsen att det generellt är väldigt säkert att föda barn. Den visar att det för friska kvinnor med normal graviditet är lika säkert att föda barn på fristående eller sjukhusförlagda barnmorskeledda enheter som det är att föda på sjukhus. För omföderskor är det lika säkert att föda hemma. Det förefaller dessutom vara de mest kostnadseffektiva alternativen.

Den vård som i dag bedrivs på svenska förlossningsavdelningar ger inte alltid valuta för pengarna. Enligt Birthplace England är det 30 procent dyrare med planerad vård på sjukhus jämfört med vård utanför sjukhus. Varför håller vi i Sverige så krampaktigt tag i en förlegad syn på födandet? När våra grannländer har fattat galoppen. Så var finns valfriheten för kvinnan?!

I en tid när vi pratar om vårdval och hyllar delaktighet och självbestämmande finns det trots det inget val för den svenska kvinnan när hon ska föda sitt barn. Utom för en liten skara som föder på Södra BB, cirka 1 300 per år. I Sverige föds drygt 100 000 barn per år.

Jo visst hon kan välja mellan bedövning eller inte. Men hon kan inte välja att ha en närvarande barnmorska. Detta trots att forskningen så tydligt visar på att det är det bästa. Hon är hänvisad till våra stora sjukhus där teknologi tar över och där inte barnmorskans kompetens används optimalt. Där det inte finns tid för oss att arbeta så som vår profession ska.

Kvinnors rätt till valfrihet och delaktighet i vårdens innehåll kränks dagligen.

Patientsäkerhetslagen slår fast att hälso- och sjukvårdspersonal ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska visas omtanke och respekt.

Vi eftersöker en saklig debatt. En debatt som inte präglas av rädslor och känslor. En massa tyckande och tänkande. All vård ska bygga på evidens och beprövad erfarenhet. Vi har blivit alldeles fartblinda i vår övertro på att medicinsk teknik fixar allt. Och rädslan att göra fel präglar de ansvarigas beslut så till den grad att de försöker att bromsa den nya förlossningskliniken i Stockholm som vi så väl behöver. Vi saknar ledning och framförhållning från de ansvariga!

Vi varnade redan i våras i dialog och debattartiklar att det krävs framförhållning när nya förlossningskliniker ska öppnas i Stockholm. Att det inte finns tillräckligt med barnmorskor för att bemanna dessa. Att vi omgående behöver fler utbildningsplatser!

Ingen brydde sig om att göra en konsekvensanalys för att förstå vad som då kommer att ske och nu står vi handfallna inför en vår där det under några veckor i februari kommer att saknas ett 80-tal förlossningsbarnmorskor i Stockholm. Alltså över 80 barnmorskor som under några veckor inte kommer att ta hand om våra födande kvinnor. De skolas då in på en ny förlossningsklinik som ännu inte har öppnat. Det blir ett glapp under några veckor och samtidigt har några av de andra klinikerna tvingats dra ner på platser. Stängt förlossningsrum helt enkelt och kvinnor kommer att skickas runt. Inte bara i Stockholm utan sannolikheten är stor att långt många fler kvinnor behöver åka längre än så.

Återigen drabbas kvinnorna av ogenomtänkta beslut. Från hälso- och sjukvårdsförvaltningen varnar man nu för ett krisläge värre än sommarmånaderna. Under februari månad kommer vi att ha ett bemanningsunderskott på befintliga kliniker. Detta innebär att vi under en övergångsperiod kommer att ha en förlossningskris i Stockholm där vi inte kan hantera de förlossningar som sker. Denna kris sträcker sig över åtminstone över februari-mars men troligtvis kommer det att vara stora problem över hela 2014. Det här är en analys av hälso- och sjukvårdsförvaltningen.

Det här hade vi kunnat tala om för ansvariga politiker. De måste lära sig att lyssna på oss kliniskt verksamma barnmorskor. Det är vi som ser tendenser och får signaler först.

Vi visste också att det inte kommer att finnas barnmorskor att täcka upp nya förlossningskliniker med. De måste tas från andra förlossningar som till följd av brist på barnmorskor och ekonomi stänger ned platser och Nollsummespelet är ett faktum. Vi befarar att det till sommaren endast blir en marginell skillnad på förlossningsplatser i Stockholm.

Det här är politiskt haveri av stora mått och återigen är det kvinnor som drabbas! En konsekvensanalys hade allt varit väldigt bra! Vi tror att vi står inför ett paradigmskifte nu!

Det är dags att alla som arbetar med kvinnor under graviditet, förlossning och eftervård kommer samman nu! Vi behövs allihop. Barnmorskor, läkare och undersköterskor. Med vår sammantagna kompetens kan vi nu göra om. Göra rätt. Vi tjänar på det. Kvinnorna tjänar på det. Samhället tjänar på det! Alla har allt att vinna på om vi tillsammans ser till att forma en vårdkedja som låter kvinnan gå stark o trygg ur sin förlossningsupplevelse!

Vi är redo och vi är otroligt starka om vi tillsammans tar ställning och skapar en vård som är trygg, säker och värdig! Finns det någon som tvivlar på att det är möjligt?! Finns det de som säger att ”Det går inte att ändra” ”Så här har vi alltid jobbat och det går så bra så”, ”Jag tror inte att kvinnorna vill ha oss i rummet hela tiden”?

Jag vet att det finns några som tänker så men se tillbaka några år. Vad höll vi på med då? Vi ler lite överseende åt rutiner och konventioner man ägnade sig åt för inte så länge sen. Vi höll barnet upp och ned och slog det i stjärten och sen hällde vi lapis i ögonen på den nyfödda. Att sticka en slang i halsen på barnet direkt innan första andetaget för att suga ut slem ansågs säkert och bra. Vi hade barnsalar och barnet fick träffa sin mamma var fjärde timme för att amma under en begränsad tid och inte så länge barnet ville. Hud mot hud var ett okänt begrepp.

Och papporna! De fick till en början inte vara med överhuvudtaget. De sågs som helt oviktiga. De ansågs helt orimligt att de sen skulle stanna med kvinnan och det nyfödda barnet. Då tyckte man inte att det var en viktig tid för familjen att vara tillsammans. Att knyta an och bli just en familj.

Och kvinnorna! De skulle ha lavemang. Deras bröst och underliv spritades. Alla skulle rakas i underlivet, vare sig man ville eller inte. De skulle ligga ner i sängen och inte komma upp och röra på sig. Varken under förlossningen eller dagarna efteråt. Ryggbedövning fanns inte. När det var dags att krysta gavs slutnarkos. Ingen kunde minnas ögonblicket när deras barn föddes.

Så småningom kom den välsignade ryggbedövningen men under lång tid kunde den endast ges på kontorstid! Det ansågs inte så viktigt att prioritera kvinnors smärta vid förlossningen. Amning on-demand fanns inte vilket resulterade i att det inte producerades tillräckliga mängder bröstmjölk. Det finns en mängd exempel på onödiga och skadliga rutiner som försvunnit.

Bakom förändringarna finns vi! Vi barnmorskor som arbetar nära kvinnan, nära barnet och familjen. Vi som ser vad som fungerar och vad som inte fungerar. Vi måste ta vårt professionella ansvar nu och våga säga ifrån. Vi måste våga bryta mönster och normer. För om inte vi gör det händer ingenting! En snabb check i backspegeln och vi fattar att allt är möjligt! Så nu vänder vi blicken framåt och ser till att skapa en trygg och säker vård! Det finns ingen annan väg! Tillsammans är vi starka!