Fel utan återvändo

2013-12-06 | Sanna Vestin padlock

OPINION

Sverige begår fel gång på gång mot asylsökande men det finns inget sätt att få rätt. Det finns nämligen inga regler att ta till när Sverige har gjort fel, skriver Sanna Vestin i ett debattinlägg om de svenska asylreglernas absurdistiska karaktär.

Karim. Karim greps den 28 augusti och polisen tog honom direkt till flyget. Nej, det var inte i hans hemland Uganda. Det var i Sverige.

Karim hade lämnat in en ny ansökan om sina nya skäl som konvertit, så polisen borde ha släppt honom så fort de insett sitt misstag. Innan Migrationsverket svarat får han inte skickas till Uganda. Det är väl tur att han är i Sverige där polisen följer reglerna?

Så blev det inte. Ett dygn senare var Karim i Uganda. Där gömmer han sig fortfarande; han är livrädd. Vi gjorde fel, säger polisen. Polisen gjorde fel, säger Migrationsverket. Så nu hämtas Karim tillbaka? Nej, det går absolut inte. Man kan inte söka asyl från utlandet.

När polisen gjort fel

Men om nu polisen hade gjort fel, då kan väl Karim hämtas tillbaka? Nix, pix. Det finns inga regler att ta till när Sverige har gjort fel. Sverige är bäst, Sverige gör inte fel. Om Sverige ändå gör fel, så – tyvärr.

Hejran, Sabir och lilla Ajnur. Karim hör jag om på radio. Men Hejran, Sabir och Ajnur, som utvisades från Sverige för många år sedan, till Azerbajdzjan, dem känner jag. Jag glömmer aldrig deras berättelser om hur de hölls kvar, misshandlades och förnedrades timme efter timme under några helvetesdagar på flygplatsen i Baku. Just det som inte skulle hända.

De ringde sonen i Sverige, i smyg. De vågade inte säga för mycket. Men skräcken hördes. Sonen gick till den svenska gränspolisen och sa att något var förfärligt fel. Polisen måste göra något, rädda hans föräldrar. Men polisen kunde inte göra något.

Om Sverige hade kunnat rätta till sitt misstag redan då, så hade familjen sluppit flera månaders fysisk misshandel i Azerbajdzjan och flera års psykisk misshandel när de lyckats ta sig tillbaka till Sverige, först som misstrodda asylsökande igen och sedan som gömda.

Institutionaliserad misstro

En domstol slog fast att deras berättelse inte kunde vara sann, för den svenske attachén i Turkiet hade inte hört talas om någon utvisning som gått snett. Och de hade ju inte ens ringt till sina söner – sa domstolen.

Så självklart var det för domstolen att det som hänt inte kunde ha hänt att de inte ens kollade. Föräldrarna hade ringt. Det som hade hänt, hade hänt, sa tortyrexperten. Men… det fanns inga regler att ta till när Sverige har gjort fel. Sverige är bäst, Sverige gör inte fel. Om Sverige ändå gör fel, så – tyvärr.

Ytterligare flera år senare fälldes Sverige i FN:s kommitté mot tortyr för beslutet att utvisa familjen en andra gång. Intygen om den tortyr de utsatts för och fakta om hemlandet var tillräckligt. Kanske FN-kommittén inte hade hört talas om att just Sverige inte kan göra fel.

Abbas. I förrgår kom Abbas tillbaka till Sverige. Abbas utvisades till fel land, där han satt fängslad i tre år. JO hade kritiserat utvisningen, det var helt klart att polisen gjort fel. Efter fyra år har Abbas lyckats komma hit igen. Men myndigheterna kunde inte hjälpa till. Det finns ju inga regler att ta till när Sverige har gjort fel. Sverige är bäst, Sverige gör inte fel. Om Sverige ändå gör fel, så – tyvärr.

Okontrollerade avvisningar

Förutom att Sverige är bäst på att fatta beslut om utvisningar, så är Sverige också bäst på att verkställa dem. EU har infört regler om hur utvisningar ska gå till. Där står att varje medlemsstat ska ”sörja för ett effektivt övervakningssystem för påtvingade återvändanden”. Men när saken skulle upp i riksdagen skrev regeringen att det redan finns ”flera olika instanser som övervakar att utlänningars rättigheter upprätthålls” och räknade upp förvaltningsdomstolarna, JO, JK och till och med Migrationsverket. Att det skulle behövas tillsyn över själva deportationerna även i Sverige föll inte regeringen in. Riksdagen beslutade enligt regeringens förslag. Sverige behöver inget övervakningssystem för påtvingade återvändanden.

Javid. Var finns de där rättigheterna nu när polisen börjat verkställa gruppdeportationer till Afghanistan? När ungdomar grips med överraskning… när de rutinmässigt placeras i polishäkte i ett dygn innan de förs till förvar… När den traumatiserade pojken försöker ta sitt liv i häktet men inte får träffa någon psykolog eller läkare… När den psykiater som frivilligt kommer till förvaret inte får träffa honom – var finns rättigheterna?

Är detta en rättsstat?

Var finns rättigheterna när polisen tycker det är onödigt att tillsätta offentligt biträde fast du har varit tre dygn i förvar och lagen säger att du har rätt till det… När de utvisade berättar om våld och droger som använts på planet för att lugna dem – vem ska veta om de överdriver eller vad som hänt om det inte finns någon som har ansvar för att övervaka?

Milad, Asila, Khaled, Sina… När några av dem lever på gatan eller gömda i hemlandet eller på väg i ny flykt, när någon har skadat sig själv och en annan redan blivit gripen, vem har ansvar för att de verkligen var säkra i hemlandet? Ingen i Sverige har det ansvaret.

Gruppdeportationerna till Afghanistan fortsätter trots att situationen är så osäker inför 2014. – Blir du hotad till livet kan du ju komma tillbaka och söka asyl igen, sa en handläggare till en av dem som ska utvisas. Men det är inte är sant. Det finns ingen väg tillbaka.

De unga utan nätverk, paret som hotas av hedersvåld för att de valt varandra, mannen som redan är märkt efter den livsfarliga misshandeln för att han stått på regeringens sida… ingen av dem kan räkna med någon hjälp från Sverige om utvisningarna skulle visa sig vara ödesdigra misstag.

Jag är stolt och glad över att Sverige är bäst i vissa avseenden och att många flyktingar fått skydd här. Men det hjälper inte dem som misstrotts och misshandlats av samma system. Det finns inga regler att ta till när Sverige har gjort fel. Sverige är bäst, Sverige gör inte fel. Om Sverige ändå gör fel, så – tyvärr.

Därför hittar ni mig på Medborgarplatsen i Stockholm på fredag den 6 december, då vi demonstrerar mot tvångsutvisningarna till Afghanistan. Liknande demonstrationer hålls på fler platser den 6 eller 7 december.