Hillevi Ganetz, Pia Laskar och Fanny Ambjörnsson är några av undertecknarna till forskarnas skuggremiss.

Bild: Jessica Arneback m fl.

Feministiska forskare försvarar offentliga universitet

2013-11-25 | Anna-Klara Bratt padlock

INRIKES

Under måndagen skickade över 1000 forskare in en en skuggremiss till utbildningsdepartementet. Remissen riktar skarp kritik mot reformförslaget ”Högskolestiftelser - en ny verksamhetsform för ökad handlingsfrihet” som inneburit att två lärosäten hittills privatiserats. Bland forskarna återfinns flera tongivande feminister och genusvetare.

Här finns samtliga undertecknare av skuggremissen.

I dag överlämnades "Forskarnas skuggremiss" till utbildningsdepartementet. Skuggremissen, som har undertecknats av 1059 universitetsforskare, är skarpt kritisk till reformförslaget Högskolestiftelser - en ny verksamhetsform för ökad handlingsfrihet (Ds 2013:49). Forskarna vill med skrivelsen signalera att det finns en stark opinion bland forskare och lärare mot att universiteten omorganiseras i bolagsform och görs beroende av privata intressen på bekostnad av att forskarnas, lärarnas och studenternas inflytande minskar.

"Universitetens kärnverksamheter bör förbli en gemensam, offentlig angelägenhet. Universiteten ska inte ses som enskilda företagsverksamheter, utan som en universell kunskapssfär som ska förbli gemensamt ägd och kontrollerad. Öppenhetsprincipen för forskningsresultat ska gälla. Allmän tillgänglighet ska inte underkastas avgifter eller andra ekonomiska intressen som kan hota den nyfikenhetsdrivna grundforskning som inte minst naturvetenskaperna värnar om", står det bland annat i skrivelsen.

Bland undertecknarna, som tillhör samtliga universitet och de flesta högskolor, finns det flera genusvetare och feminister, bland andra Feministiskt Perspektivs Edda Manga, Pia Laskar, Hillevi Ganetz och Fanny Ambjörnsson.

I kontrast till kritiskt tänkande

– Jag skrev under skuggremissen av framför allt ett skäl: bolag startas för att generera kortsiktiga vinster och det står i kontrast till det kritiska tänkandets problematiserande forskning. Bolagets kortsiktiga vinstintressen motarbetar idén om en prövande grundforskning där det samhällsekonomiska värdet ibland blir synligt först på lång sikt eller är svårmätt, säger Pia Laskar, lektor i idéhistoria vid Tema Genus på Linköpings Universitet.

Laskar menar att många av de resultat som vetenskapssamhället värderar högt ur ett idéhistoriskt perspektiv i dag har skapats i motvind och bespottats i sin egen omedelbara samtid:

– Det gäller allt från Gallilés konstaterande att jorden är rund till klimatforskarnas rapporter om höjda havsnivåer och genusvetarnas påvisande att rättspraxis är tendentiöst. Finns det verkligen någon som tror på ska bolagsstyrelserna skulle tillåta forskningsfrågor som kan leda till resultat som underminerar deras egna intressen?

Förslaget ställer viktiga frågor på sin spets

För Hillevi Ganetz,professor i Genusvetenskap vid Stockholms universitet, är inte reformförslaget om högskolestiftelser i första hand en feministisk fråga:

– Samtidigt har den – som alla frågor – feministiska implikationer. Den feministiska rörelsen, liksom genusvetenskapen, har alltid varit intresserad av demokrati-, rättvise- och maktfrågor. Reformförslaget ställer dessa frågor på sin spets då det bäddar för toppstyre och bristande offentlig insyn. Ur ett rättviseperspektiv är ett eventuellt införande av studieavgifter minst sagt ifrågasättbart. Privata tjänsteformer ger sämre anställningstrygghet, något som historiskt sett mest drabbar kvinnor. Sist, men inte minst: den fria vetenskapliga kunskapssökandet måste stå fritt staten, men även från privata intressen, något som gynnar alla forskning, inte minst den kritiska forskning där genusvetenskapen hör hemma, säger hon till Feministiskt perspektiv

”Olönsamma ämnen” riskerar nedläggning

Fanny Ambjörnsson, doktor i socialantropologi och studierektor för genusvetenskap vid Stockholms universitert är inne på samma linje:

– Jag är emot en privatisering av universiteten av många anledningar. Den första handlar om demokrati i vid bemärkelse – i ett privatiserat universitet har medborgarna ingen insyn, varken var pengarna kommer ifrån eller i besluten kring forskning, kurser, studenter ecetera. Ett privatiserat universitet tänks dessutom delvis överleva genom donationer utifrån, huvudsakligen med näringslivet.

Ambjörnsson menar att det finns en stor risk för att de områden och ämnen som inte betraktas som ekonomiskt lönsamma:

– Humaniora, viss samhällsvetenskap och inte minst mitt eget ämne, Genusvetenskap riskerar i förlängningen att få allt mindre pengar och kanske till och med att läggas ner. Den forskning och de utbildningar som är som allra viktigast för ett livaktigt debattklimat i ett demokratiskt samhälle är således i fara!