I fredags lade Feministiskt initiativ 13 skuggmotioner till riksdagen. Linnéa Bruno och Jenny Sandsten presenterar några av dem.

Bild: M fl, Jenny Sandsten

Med ett feministiskt perspektiv på välfärden

2013-10-08 | Jenny Sandsten , LInnéa Bruno padlock 1

OPINION

I fredags lämnade Feministiskt initiativs skuggsriksdagsgrupp in 13 budgetmotioner till riksdagen. Linnéa Bruno (socialutskottet)och Jenny Sandsten (utbildningsutskottet), arbetar med välfärdsfrågorna inom skuggriksdagsgruppen – och presenterar dem här.

Linnéa Bruno är verksam inom socialutskottet i Feministiskt initiativs skuggriksdagsgrupp och Jenny Sandsten i utbildningsutskottet.

Sedan juni 2011 har Feministiskt initiativ en skuggriksdagsgrupp som bevakar samtliga Riksdagens 17 utskott, och arbetar fram politik för alla områden. Redan i oktober 2011 lämnade vi in 17 skuggmotioner till Riksdagen. Med dessa, och de 13 skuggmotioner som lämnades in i fredags visar vi att feminism som ideologisk utgångspunkt innebär konsekvenser för alla politikområden.

Riksdagen har ju kommit överens om jämställdhetspolitiska mål, men politiken för att ta oss dit saknas. Jämställdhet är för de flesta partier ett särintresse som konsekvent prioriteras ned. Vi vill här lyfta fram några av välfärdsfrågorna som skuggmotionerna behandlade. Det gäller arbetet, skolan och våldet.

Feministiskt initiativ sätter mänskliga rättigheter, jämställdhet och social rättvisa högst upp på agendan. Vi kan inte acceptera en feminism som ökar handlingsutrymmet för ett fåtal redan priviligierade kvinnor, på bekostnad av det stora flertalets livschanser. En starkare gemensam välfärd utan profit, är därför centralt.

Vi kräver transparent redovisning av verksamheter som till minst hälften finansieras genom skattemedel. Överskott från privata verksamheter inom vård, skola och omsorg ska återbetalas stat eller kommun, sparas eller återinvesteras i verksamhet.

Fi vill växla arbetslöshetssektorns kostnader till reguljära arbeten inom offentlig sektor och samtidigt förbereda för en generell arbetstidsförkortning. Som det är nu arbetar många kvinnor inom välfärdssektorn deltid och redan räknat på heltid vet vi att vi har lön efter kön i Sverige. De ofrivilliga deltiderna ökar löneorättvisorna ytterligare, med konsekvenser för sjukpenning och pension. Vi vill på sikt att normen för heltid ska vara 6 timmar om dagen. Vi delar på jobben och ökar möjligheterna att också dela på det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Med inrättandet av en jämställdhetsfond ska löneorättvisorna motverkas.

Skolverket med flera har visat att kommunaliseringen, det fria skolvalet och friskolesystemet ökat segregationen mellan elever och att resurserna ofta inte riktas dit behoven finns. Flertalet lärare och lärarfacken vittnar om att den begränsade meddelarfriheten i friskolor inskränker både lärares och elevers arbetsmiljö. För att säkerställa satsningar på likvärdiga resurser till kunskap, likabehandling, tillgänglighet samt lärar- och elevhälsa, behöver skolväsendet förstatligas och systemet med skolpeng avskaffas. Mobbning, diskriminering, rasism och sexism är allvarliga problem både i och utanför skolan. Problemen kan inte avhjälpas med enbart antimobbningsprogram och tillfälliga insatser. En av skolans viktigaste uppgifter är demokratisk fostran vilket är ett långsiktigt arbete kring bland annat kritiskt tänkande och medvetenhet om normer.

Skolan måste ge möjlighet att ta sitt sociala och demokratiska uppdrag på större allvar. Barn och ungdomar tillbringar större delen av sin vakna tid i denna institution. Det handlar om att kuratorer och annan personal ska ha resurser att förebygga förtryck, våld och övergrepp av olika slag. De som far illa hemma eller i skolan måste få mer stöd, de professionella samverka mer strukturerat för de barn och unga vars rättigheter kränks, i sin familj, på festen eller i skolan. För att skapa en likvärdig, icke-diskriminerande arbetsmiljö och demokratisk kompetens, behöver all skolpersonal och alla elever återkommande ges utbildning i normkritik, genus, antirasism, hbtq, funktionalitetsfrågor, sex- och samlevnad och demokrati. Normkritisk pedagogik bör genomsyra all undervisning i både förskola, skola och fritids. Fi kräver vidare barnomsorg på obekväm arbetstid.

Feministiskt initiativ har en konkret politik för hur mäns våld mot kvinnor, sexualiserat våld och våld i namn av heder ska förebyggas och bättre motverkas inom alla samhällets institutioner och kräver här en högre ambitionsnivå än något annat parti. Till motionsinlämningen denna gång prioriterade vi två frågor inom detta politikområde. Den första och mest akuta rör finansiering av skyddade boenden för våldsutsatta. Utifrån aktuell forskning och i dialog med kvinno- och tjejjoursrörelsen har ett antal krav rests.

Huvudkravet är att staten säkrar en långsiktig finansiering av skyddade boenden för våldsutsatta, enligt kvalitetskriterier fastställda av Socialstyrelsen i samråd med Nationellt Centrum för Kvinnofrid, SKR och Roks. Medlen ska vara öronmärkta och kan gå via kommunerna i de flesta fall. Vi vill att kvalitativa verksamheter garanteras ett långsiktigt grundstöd stöd till basverksamhet, hyra och andra löpande kostnader samt lön för minst 2-3 heltidsanställda, beroende på omfattning av verksamhet. Detta ska ge jourerna bättre möjlighet att ta emot också de kvinnor som de inte får dygnsersättning för från kommunen, våldsutsatta som inte vill ha med socialtjänsten att göra och papperslösa.

Vi föreslår även att specialiserade jourer för grupper med särskilda behov (missbruk, psykiatriska diagnoser, särskilt hotade etc) av säkerhet och personalresurser ska ges ett anpassat statligt stöd som inte går via den kommunala budgeten. Tjejjourer, killjourer och ungdomsjourer som inte har skyddade boenden men bedriver kvalitativ stödverksamhet ska också ges ökade möjligheter till långsiktig finansiering för den delen av verksamheten. För jourernas övriga verksamhet, så som opinionsbildning eller metodutveckling, ska projektmedel även fortsättningsvis kunna sökas, och dessa medel ska inte minskas. Det grundläggande, akuta, skyddet måste emellertid säkras.

Den andra frågan som vi här valt att ta upp inom politikområdet våld rör människohandel och prostitution. Enligt Sveriges Kvinnolobby begås ca 80 procent av svenskarnas sexköp utomlands. Vi ansluter oss därför till deras krav om att Sverige, med Norge som förebild, kriminaliserar även de sexköp som utförs av svenska medborgare i utlandet. Vidare vill vi inrätta en nationellt kunskaps- och resurscentrum mot människohandel och sexköp. Arbetet mot människohandel och sexköp är starkt underfinansierat och krävande, särskilt gäller det arbetet mot exploateringen av barn. För närvarande har endast en mindre grupp på polisen, i samarbete med Länsstyrelsen i Stockholm, ansvar för detta arbete. I betänkandet SOU 2010:49 rekommenderar utredaren att ett nationellt centrum inrättas med uppgift att leda arbetet mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. I den proposition som följde på utredningen menar dock regeringen att det, i början av 2011, inte förelåg någon anledning att inrätta ett nationellt centrum. Vi höjer ambitionsnivån i arbetet mot alla former av våld och exploatering och som en del i detta kräver vi inrättandet av ett sådant centrum.

Andra viktiga krav är en samtyckeslag mot våldtäkt, obligatorisk utbildning om våld, rasism och sexism för alla relevant professionella, inte minst inom rättsväsendet. Mäns våld mot kvinnor är en global pandemi och Sveriges reella säkerhetsproblem. Vi kräver därför att dagens nationalistiska säkerhetspolitik ersätts med en annan, som sätter mänsklig säkerhet och mänskliga rättigheter högst upp på agendan, avskaffande av vapenexport, stärkande och implementering av asylrätten och en genomgripande politik mot alla former av diskriminering.