Ökat bostadsbidrag – för lågt, på fel sätt, för sent

2013-09-26 | Sophia Lövgren padlock

OPINION

I samband med att budgetpropositionen lades presenterade socialminister Göran Hägglund en satsning på bostadsbidraget. Men Makalösa föräldrar är inte imponerade: Det är inför valår som plånboken öppnas, konstaterar generalsekreterare Sophia Lövgren.

Sophia Lövgren är generalsekreterare för Sveriges Makalösa Föräldrar.

Göran Hägglund presenterade förra veckan ett ökat bostadsbidrag från januari 2014, som ska nå 185,000 barnfamiljer. Med ett barn blir ökningen 200 kr, med två barn 250 kr och med tre barn och fler 300 kr. En valsatsning som sammantaget kostar 466 miljoner kronor.

Hägglund kunde inte riktigt förklara sitt påstående om att denna ökning kommer att gynna 13,000 fler bidragsmottagare, utifrån hans klargörande att inkomsttaket inte höjts. Varför därmed en större grupp får detta bidrag är därmed fortfarande dolt i mörker, och något ministern inte på ett pedagogiskt sätt kunde förklara för de närvarande journalisterna. En rimlig förklaring kan väl vara att jobbskatteavdraget gynnar de som har arbete. En ensamförälder med en genomsnittlig inkomst på 133 000 kr har väl möjligtvis ett deltidsarbete, och gynnas därmed inte lika stort av jobbskatteavdraget.

Hägglund beskriver bostadsbidraget som något med väldigt stor träffsäkerhet, som går direkt till de behövande med låga inkomster, det vill säga främst ensamföräldrar med barn (med en genomsnittlig inkomst på 133 000 kr). 70 procent, främst kvinnor, finns i denna grupp. Hägglund tycker nämligen det är viktigt att ”prioritera de som halkar efter”.

En prioritering av de som halkat efter hade varit att redan för flera år sedan ta ansvar för den grupp som till skillnad från alla andra grupper faktiskt fått sänkt ekonomisk standard mellan åren 2007-2012, nämligen ensamstående föräldrar med barn.

14 procent av de ensamstående föräldrarna med barn hade enligt Försäkringskassans rapport om ekonomisk familjepolitik 2013 låg ekonomisk standard. Dessa siffror är ju ingen nyhet för regeringen, tvärtom har detta blivit belyst ordentligt och ofta.

Situationen som råder nu är för många av dessa ekonomiskt utsatta barnfamiljer så allvarliga att de ofrivilligt låga inkomsterna visserligen har tillfredsställt de grundläggande fysiska behoven, men ändå orsakat armod. Detta har i sin tur belysts väl av forskning som ett allvarligt tillstånd, kortvarigt eller långvarigt, som skadar de barn som tvingas leva i de situationerna.

Det handlar om en ekonomisk utsatthet, som försvårar tillgång till en rad grundläggande varor och tjänster, men som också skapar en oförmåga att ta sig ut ur fattigdomen. 200 kronor extra i plånboken säger ingen nej till, men det räcker inte långt om du ”ligger back”, efter att till exempel inte kunnat gå till tandläkaren på tio år, kunnat köpa bra vinterkläder och skor de senaste åren eller tvingats låna pengar varje månad, för att kunna köpa mat den sista veckan.

Alltmer ökande ekonomisk och social utsatthet hos barnfamiljer har uppmärksammats de senaste fem åren, men det är precis innan valåret som plånböckerna börjar öppnas. Det är ingen generös gest som lurar någon. Om inte annat, så blir det tydligt vad det handlar om, när vi ser på att satsningarna som görs, främst läggs på de behovsprövade bidragen.

Vi vet dock numera rätt väl att bostadsbidraget är ett av de mest ”olyckligaste” bidragen, det vill säga det är många bidragsmottagare som ångestfyllt inser att de ska få betala tillbaks en del, då de lyckats tjäna för mycket under året som gått. Och är du deltidsanställd, och desperat saknar pengar, är det närmast dumt att tacka nej till möjligheten att tjäna lite extra pengar. Men får du bostadsbidrag vinner du på att säga nej, för chansen är annars stor att du straffas hårt ett år senare. Eller så gör du som många andra ensamföräldrar, hävdar att du tjänar mer än du gör, för att undvika risken att behöva betala tillbaks.

Ska satsningar göras, satsa på rättighetsbaserade förmåner som skapar självkänsla och styrka hos den enskilde individen! Ska satsningar göras, satsa på bättre möjligheter för ensamstående kvinnor att få ett heltidsjobb! Ska satsningar göras, medverka med resurser till ett jämställt föräldraskap, där båda föräldrar tar ansvar för sitt barn!

Det är dags att sluta stirra sig blind på de fattiga, utan istället börja fokusera de förhållanden som skapar fattigdom. Det är dags att prata ideologi. Vill vi bo i ett samhälle där ett barn fysiskt och emotionellt far illa av den utsatta livssituation hen tvingas växa upp i, på grund av den sittande regeringens ovilja till att visa solidaritet gentemot de mest utsatta?