Inger Eliasson forskar om barnidrott och är lektor vid Umeå universitet.

Mixade lag kan motverka könsdiskriminerande idrott

2013-09-06 | Jenny Rönngren padlock

SPORT

Inger Eliasson har kommit fram till att det skulle vara bra om pojkar och flickor spelade tillsammans mer och längre upp i åldrarna. Hon har märkt att det finns en rädsla för konsekvenserna av mixade lag, och tycker att fler borde fråga sig varför kön har så stor betydelse i idrottssammanhang fast det så sällan diskuteras.

Du förespråkar mixade lag ända upp i tonåren, varför det?

– Jag tycker att man i alltför liten utsträckning i dag diskuterar varför man delar in barn och unga efter kön och att kön får så stor betydelse. Det är det vanligaste sättet att organisera idrotten i dag. Ändå är det sällan någon frågar sig varför, vilka konsekvenser det får och om man skulle kunna göra på ett annat sätt. Frånvaron av diskussion om kön, jämställdhet och vilka värderingar som råder inom idrotten är ett problem.

– Jag tror att uppdelningen utifrån kön förstärker uppfattningar om skillnader och hur man ska se på pojkar och flickor inom idrotten. Jämförelsen blir oftast till pojkars favör och det försvårar för flickor att synas i media och tas på lika stort allvar i sitt idrottsintresse.

– Studier jag har gjort visar att flickor upplever att folk tror att de är mycket sämre än pojkarna, men att de sällan får bevisa något annat. Att de sällan får möta pojkar blir självklart något som vidmakthåller den manliga normen. Problemet är att normerna blir kvar även om man slår ihop lagen, därför behövs mer kunskap om det här.

Vilka reaktioner har du fått på dina slutsatser?

– Jag har sett att det finns idrottsledare som tycker att det skulle vara möjligt att spela tillsammans mer när barnen är yngre i alla fall. Det finns också ledare som inte tycker att det här är något att diskutera alls för då kommer könsdebatten upp till ytan, vilket gör det svårt och komplicerat för ledarna. Som om det vore okomplicerat med den uppdelning som är. Men man tror inte att man klarar det. Och jag har pratat med barn om hur det skulle vara att frångå normen och det finns en rädsla för att bli retad om man som pojke spelar med flickorna. Det är en rädsla som kommer upp till ytan när man pratar om det.

  Inger Eliasson konstaterar att frågan också tonas ned med hänvisning till myter som lever kvar om att pojkar är mer prestationsinriktade och flickor mer sociala. Detta trots att det finns gott om forskning som motsäger den typen av föreställningar. I hennes egen forskning är det tydligt hur viktigt det sociala sammanhanget är också för pojkar.

Hur troligt är det att vi får se en utveckling med fler mixade lag, åtminstone fler än vad som finns i dag?

– Jag tror i alla fall att det skulle kunna bli vanligare. Fler och fler utbildar sig inom idrottsvetenskapliga program med krav på genuskunskap och kan se problemen på ett annat sätt. Det blir också allt fler inom idrottsförbund och föreningar som har den kompetensen. Men vuxenidrotten styr väldigt mycket hur det ser ut inom barn- och ungdomsidrotten och det skulle krävas ett helt annat seriesystem. Så förbunden måste fundera över vilka system de vill ha.

– Samtidigt är det svårt med så starka traditioner och att man har delat upp barnen så tidigt under så lång tid. Idrottsföreningarna är beroende av ideell arbetskraft och då blir det lätt att man gör som man alltid har gjort. Det krävs både tid och resurser för att förändra systemet.

I vissa idrotter finns det redan mixade lag på elitnivå. Badminton och tennis är två exempel som Inger Eliasson tar upp, medan hon på andra områden mött attityden att det vore i princip omöjligt.

– På idrottsgymnasienivå tränar och tävlar man tillsammans och det finns forskning som visar vad som händer då. Uppenbarligen fungerar det tillräckligt bra för att man ska fortsätta, åtminstone inom skolans väggar.

– Men min studie inom fotbollen visar att man ofta slår ihop barnen utan att tänka på att pojkar och flickor har olika behov eller vilken betydelse det har att vara pojke eller flicka utifrån de könsföreställningar som finns, och möta dem.

– Jag tror att det behövs mer forskning. Mer kunskap skulle kunna bana väg för att integrera barn och ungdomar mer än vad man gör i dag.