Fredrik Reinfeldt och Barack Obama enades igår om ett gemensamt uttalande, som inleds med de förtroendefulla orden ”Sweden and the United States are very special friends”. Det är betryggande, men tyvärr skapar inte fortsättningen lika optimistisk tilltro till vad som kan skapas av detta speciella vänskapsband.
Många av de frågor som Reinfeldt och Obama tar upp är i allra högsta grad viktiga. Det är glädjande att det nu kommer att ske gemensamma krafttag mot klimathotet, och vi får förhoppningsvis alla något positivt att se fram emot. Det är knappast förvånande att det framkom ett tydligt ställningstagande för frihandelsavtalet, med tanke på att förhoppningar som ligger däri.
Däremot fanns det oroväckande problem som inte alls kom på tal, däribland barnfattigdomen. Denna problematik har ökat, både i Sverige och i USA, och med tydlig koppling till ensamföräldraskap. 16 miljoner barn (ca 22 procent av alla barn i USA) är drabbade. Det handlar ofta om föräldrar som har jobb, men med ofattbart låga inkomster. Effekter av barnfattigdom är bland annat sociala, emotionella och beteendemässiga problem.
Inget pekar heller på att denna trend bryts, om inget görs snart. Antalet ensamföräldrar i USA har nämligen fördubblats de senaste 50 åren. En tredjedel av alla amerikanska barn (ca 15 miljoner) växer idag upp utan en far. Ca fem miljoner barn växer dessutom upp utan en mor.
Ensamföräldraskap har också en etnisk aspekt i USA. 54 procent av alla afro-amerikanska barn växer upp med endast en mor. Detta slår förstås särskilt hårt vid fattigdom: 88 procent av alla afroamerikanska barnfamiljer består av en förälder, samma samband för spansktalande familjer är 59 procent och för vita familjer 68 procent. Faktum är att ensamföräldraskapet nästintill tagit över helt som familjekonstellation för afroamerikanska familjer: I flertalet amerikanska stater så bor majoriteten av afroamerikanska barn inte med båda föräldrar.
I Sverige har vi (ännu) inte sett samma tydliga trend, men det är trots allt ett oroväckande mönster att utsatta bostadsområden bemöts oftare med massmedial stigmatisering eller polisinsatser än verkliga stödåtgärder som gör skillnad. Det kan inte vara meningen att rörelser som Megafonen och Alby är inte till salu ska axla allt ansvar kring att driva prioriterade frågor om utsatthet.
Sveriges Makalösa Föräldrar vill med detta peka på att ett negativt socialt arv inte enbart kan brytas av individerna själva, utan samhället behöver gå in med stöd, rådgivning och resursförstärkning. Ensamföräldraskap som upprepas i generation efter generation, och utanförskap som stigmatiseras och förvärras i allt fattigare förorter är ingetdera faktorer som förklaras på religion, kultur, etnicitet eller självdisciplin. Tvärtom är samhället den kontext vi växer upp i och den ram vi definierar oss själva utefter.
Fredrik Reinfeldt och Barack Obama, fokusera på åtgärder som stärker de resurssvara barnfamiljerna, så att vi bryter det onda arvet och egenmakts-stärker de enskilda individerna. Satsa mer resurser på förskola, skola och fritids. Lägg mer satsningar på utanförskapets områden. Investera mer resurser i civilsamhället och andra instanser, som förmår ge den hjälp till självhjälp som behövs.
Det är självfallet viktigt och angeläget att försvara och skydda de mänskliga rättigheterna runt om i världen, men det är också viktigt och angeläget att fokusera på åtgärder som förbättrar livssituationen för vanliga, men resurssvaga barnfamiljer både i Sverige och i USA.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Lägg därtill allt som görs för att skambelägga och tabu-förklara allt som har med samlevnad att göra. Det blir den ensamma mamman som får ta smällen för att hon är ensam, osv. Dessutom skvalpar det runt en massa moralpanik angående sex och samlevnad som gör att vi inte kan ge bra sexualkunskap och stöd. En mycket bra artikel om ett angeläget ämne!