Stina Svensson, talesperson i Feministiskt initiativ, undrar om det är korrekt att beskriva Sverige som ett tolerant land.

Är det verkligen utredningar som behövs?

2013-08-02 | Stina Svensson padlock

OPINION

Jämställdshetsminister Maria Arnholms och EU-minister Birgitta Ohlsson besked att ge Ungdomsstyrelsen i uppdrag att lägga upp en strategi mot det så kallade näthatet har fått gehör men också en del kritik. Feministiskt initiativs talesperson Stina Svensson är rädd att satsningen kommer att stanna vid ytterligare en utredning.

Det allmänna kvinnohatet på nätet är väl känt. Hat och hot om våld mot kvinnor måste mötas med konkreta förslag. Är det verkligen mer utredningar som behövs?

Näthatet hotar också demokratin. Att uttrycka sig kvinnohatiskt, rasistiskt och homohatiskt handlar inte om yttrandefrihet, utan tvärtom - motivet är att tysta demokratiska röster. Maria Arnholm och Birgitta Ohlsson gör välbehövliga satsningar på det här problemet. Och jag välkomnar det. Men jag är lite bekymrad över att satsningen är mer pengar till utredningar.

I skriver i Expressen den 25 juli skriver Maria Arnholm och Birgitta Ohlsson att "Sverige ska vara ett land där var och en kan växa i sin yttrandefrihet" - där är vi överens jag och Arnholm och Ohlsson. Vidare delar vi uppfattningen att "hoten och trakasserierna /.../ genom tiderna varit en del av en struktur som vill kontrollera och tygla kvinnor. Är det då riktigt, Arnholm och Ohlsson, att påstå att Sverige i grunden är ett tolerant land?

Näthatet blottlägger en annan berättelse om Sverige, där arga och lättkränkta män anser sig rätten att kontrollera kvinnor genom att bryta mot lagen. Det sker genom hot om våld och utlöst våld. Därför är det livsavgörande att finna lösningar på att hot och trakasserier ska lagföras. Punkt.

Att nu, som Arnholm och Ohlsson, föreslå att ge 4 miljoner kr till Ungdomsstyrelsen för att ytterligare utreda och stoppa pengar i eventuella olika projekt, verkar lika behjärtansvärt som verkningslöst.

Projektformen har jag tidigare kritiserat, då problemet finns att arbetet mot diskriminering och hat stannar upp när projektet tar slut. Dessutom är problemet med kvinnohat inte enbart ett problem bland ungdomar. Kvinnohatet är utbrett. Vad har Arnholm och Ohlsson för strategi mot det?

Det får vara slut med ursäkter som ”jag kunde inte kontrollera min vrede”, från de män som avslöjats för näthat, exempel finns på politiker, män som hotat kollegor på nätet. Män som hatar kvinnor och feminister som utmanar makten. Kvinnohatet, det rasistiska hatet och homohatet på nätet är brott och måste behandlas som det. Det är dags nu att se mäns våld mot kvinnor som en säkerhetspolitisk fråga.