Izmir, natten till fredag.
En ny dag i Turkiets historia
2013-06-14 | Sholeh Irani
2
UTRIKES
– Det som händer nu är efterverkningen av tio år av konservativ patriarkal despotism som påtvingats turkiska medborgare. AKP-regeringen försöker kontrollera våra personliga och vardagliga liv, ta ifrån oss våra rättigheter, säger feministen och advokaten Yasemine Öz till Feministiskt Perspektiv.
I skrivande stund är det oklart om premiärminister Erdogan tänker genomföra sitt ultimatum till demonstranterna. Hans samtal med representanter från Taksim Solidarity Platform pågick mellan klockan 23 och 03 i natt, men några resultat har ännu inte presenterats och demonstrationerna fortsätter.
Det började 27 maj i centrala Istanbul. Det handlade om några träd som ska huggas ner och en historisk park som ska lämna plats till en köpcenter. Ett 50-tal artister och miljöaktivister, kvinnor och män, ordnade en sitt-in aktion på parken som är ansluten till Taksimtorget, Istanbuls hjärta. Gryningen den 31 maj slog polisen till med tårgas och vattenkanoner, helt oprovocerat, och skadade ett flertal av de sovande i tälten. Inom loppet av några timmar rusade tiotusentals Istanbulbor till torget.
En mäktig protest tog fart som spred sig över natten till andra storstäder och så småningom till 77 städer runt om i hela Turkiet. Det handlade inte längre bara om träden. Trädens och människornas öde blev ett. Folk skadades, blev gripna och höggs ner och mördades av polisen, men motståndets självorganisering övervann militarismen. Människor försvarade sig och stod kvar. De ockuperade parken och torget och byggde barrikader.
Att en liten protest med få deltagare, på grund av polisiär provokation växer till en omfattande revolt med hjälp av sociala medier, är inget nytt längre. Det är ett beprövat koncept för nya sociala rörelser som i regel består av unga urbana män och kvinnor. I grunden handlar det om kuvade medborgare som får ett forum för att manifestera sitt missnöje och komma ur maktlösheten.
I dessa dagar, runt om i hela världen verkar vad som helst tända gnistan. I Turkiet handlade det inte om någon revolution mot systemet som helhet, utan om en mobilisering av missnöjda, en varning till landets regering. Men efter regeringens arroganta och brutala svar, växte kravet på premiärministerns avgång. Erdogans svar på folkets revolt var tyrannisk. Planerna med parken ska gå vidare, han kallade de som protesterar för huliganer och vandaler, utländska agenter och terrorister, som ska bekämpas med våld eftersom de förtjänar det värsta.
Kvinnofrågor mobiliserar
– Feminister och feministiska frågor är en av de starkaste grunderna för mobiliseringen av denna protest i Turkiet. Det som händer nu är efterverkningen av tio år av konservativ patriarkal despotism som påtvingats turkiska medborgare. AKP-regeringen försöker kontrollera våra personliga och vardagliga liv, ta ifrån oss våra rättigheter.
Detta säger Yasemin Öz, feminist, hbt-aktivist och advokat till yrket, från Istanbul.
Öz berättar en sen kväll, i Skype-intervju med Feministiskt Perspektiv, att kvinnor var med och planerade protesten från starten.
– Initiativtagarna var ett 50-tal konstnärer och miljöaktivister. Bland dem feminister och hbt-personer och några kända skådespelare, påpekar Öz.
Yasemin Öz.
Gezi park är, enligt flera av de besökare Feministiskt Perspektiv talat med, täckt med små tält och lika många unga kvinnor som män, de flesta medelklass stadsbor som sover över, sköter det praktiska och håller ordningen. Det kommer dock allt fler människor till parken från fattiga områden och integreras med alla andra i matköerna. Parken har omvandlats till en frizon, en minirepublik med eget kök, bibliotek, konserter och dansframställningar, spel och diskussioner över allt. Folk från olika politiska grenar möts ansikte mot ansikte, de talar med varandra och hör varandra.
”Det är svårt att tro, men det är så lugnt och harmoniskt här i Gezi park. Ändå sitter folk och diskuterar hur de ska organisera sig för morgondagens polisattack”, enligt iransk-tyska Pedram, som reste till Istanbul den 12 juni.
Gezi park är ett bra forum för feminister att sprida sina ståndpunkter och påverka.
Kvinnorättsaktivisten Yasemin Öz beskriver kvinnors roll i protesterna som högt delaktiga och i många sammanhang ledande. Kvinnors massiva deltagande och feministernas aktiviteter har påverkat processen, menar Öz.
– När fotbollssupportrar anslöt sig till aktionen, skrev de paroller och svordomar, typ ”son of a bitch”, mot Erdogan som vi uppfattade som homofobiska och kvinnofientliga. Vi tog upp detta med dem. Ungdomarna förstod våra synpunkter och tog bort dessa. De till och med skrev ett uttalande och bad om ursäkt för att ha använt homofobiska och kvinnofientliga slagord! Kvinnor har försökt att hålla samlingen fredlig. Vi sade till ungdomar som ville använda våldsamma metoder att vi är här med icke-vålds metoder så att alla stadsbor ska kunna våga komma och ansluta sig till protesten. Det var inte de protesterande som startade våldet. Det var polisen.
I ett gemensamt uttalande förklarar feministiska grupper orsakerna till sina protester. Införandet av koranlektioner för grundskolor, avskaffandet av kvinnoministeriet, att allt färre kvinnor nomineras till beslutfattande positioner, diskurser och politik som hävdar att kvinnors plats är i hemmet, fientliga attityder mot kvinnorörelser och feministiska rörelser, brist på effektiva straff för våldtäktsmän och utövare av sexuella trakasserier, minskade insatser mot sexuellt utnyttjande av barn, uppmuntrande av diskurser om kvinnor och mäns ojämlikhet, krav på kvinnor att föda fler – uppåt fem – barn, försök att begränsa kvinnors aborträtt och tillgång till dagen efter-piller, är punkter i uttalandet.
Öz bekräftar svårigheterna som möter kvinnor i behov av abort i dagens Turkiet som har haft lag för fri abort sedan 1983.
– Trots att vi med stöd från kvinnoorganisationer i världen stoppade en begränsning av abortlagen, vägrar många statliga sjukhus i praktiken att genomföra abort nu.
Öz berättar, liksom de flesta deltagare i Taksimtorgets protester, att själva samlingen gav henne en erfarenhet hon aldrig kommer att glömma.
– Jag har aldrig sett så mycket solidaritet, varme och stöd för varandra i Turkiet, oavsett vem du var och vilken grupp du tillhörde. Där fanns bögar, feminister, Istanbulbor från olika stadsdelar, beslöjade kvinnor, organisationsmedlemmar från anti-kapitalist muslimer, vänsteraktivister, miljöaktivister, kemalister, kurder, alaviter, kristna…folk i tiotusentals var där på ena sidan och polisen på andra sidan.
I en resolution antagen av EU–parlamentet uppmanas den turkiska regeringen bland annat att omedelbart häva användningen av våld mot demonstranterna och att släppa de gripna, fredliga demonstranterna. Solidaritet med demonstranternas krav på respekt för de demokratiska och mänskliga rättigheterna uttrycks liksom stöd för kvinnors och minoriteters rättigheter. EU kräver i och med detta att premiärminister Erdogan omedelbart ska sluta använda våld mot demonstranter och politiska partier, vilket han skarpt avvisade på onsdagen.
Sommarnatt av väntan
I ett uttalande från Equality Watch Women’s Group beskrivs hur motståndet mot omvandlingen av Gezi park gick över i en landsomfattande social rörelse. Gruppen förklarar att de främsta orsakerna varit polisens brutala attack, användningen av tårgas och våld mot fredlig civilbefolkning, censur av mainstream-media för att svartmåla och blockera händelserna, regeringens användning av provocerande, förödmjukande, polariserande, hotfulla tal mot människor.
En enkät genomfördes den 6 och 7 juni på Gezipark där 4 411 närvarande svarade. Undersökningen visar att majoriteten av deltagarna, cirka 67 procent, säger att de protesterar mot premiärminister Erdogan och hans parti samt polisbrutaliteten mot demonstranterna. 58 procent säger att de är där för att försvara friheten som kränks.
Enligt Women for Women’s Human Rights, som är en av de cirka 100 olika organisationerna som står bakom Taksim Solidarity Platform på Gezi park, är fem demonstranter döda och 4 500 skadade. Guardian blogg live rapporterar att demonstranterna i Istanbul blir allt fler och säger bestämt att de inte kommer att lämna parken och torget. Detta medan Erdogan på onsdagen varnade för att polisen inom 24 timmar ska slå till och tömma området. Polisens mobilisering vid torget i väntan på att tidsfristen går ut oroar Istanbulbor ikväll (torsdag 13 juni) och detta har lett till att allt fler ansluter sig demonstranterna. Innan mörkret föll över Taksimtorget där kvinnor dansade i regnet, kom ett meddelande från Erdogan till Taksim Solidarity som är en paraplyorganisation för protesten: Kom vi ska ha ett möte. Ett flertal representanter valdes för att höra premiärministern.
Taksim Solidarity sammanfattade folksamlingens beslut i ett uttalande den 12 juni:
We are waiting for you in the Gezi Park. We are here and WE are NOT leaving.
Fredagsmorgon vaknar Istanbul till en ny dag som skriver historia för Turkiets framtid, oavsett vad som händer under denna sommarnatt.
Kommentarer
Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.
annons:
Följ oss
Gå till sidtoppen
Tack Sholeh, mycket bra beskrivning av läget! Åsa Eldén
Tack Åsa, det samma!