När Stefan Löven 1:a Maj-talade i Malmö fick han de största ovationerna när han pratade jämställdhet. ”Sverige behöver en feministisk agenda som säkrar lika lön för lika arbete,” sade han och jublet visste inga gränser. Det paradoxala är att samme Stefan Löfven några veckor tidigare, på S-kongressen, klubbat ner ett av de förslag som har störst förändringspotential på jämställdheten - individualiserad föräldraförsäkring.
Är verkligen det politiska minnet så kort? Inte hos alla. Till exempel tror jag att Lena Sommestads beslut att i förtid avgå som ordförande för S-kvinnor var en direkt följd av kongressens uteblivna beslut.
Lena Sommestad valdes till S-kvinnors ordförande på fyra år vid förbundsmötet i Luleå 2011. Hon valdes i hård konkurrens med Ylva Johansson och hon hade höga ambitioner. Inför valet skrev hon själv att hennes ambition var att ” återföra kvinnofrågorna till centrum av svensk politik” och hon ville se en ny satsning på kvinnopolitiska reformer. Fyrtio år efter de stora jämställdhetspolitiska reformerna består ojämlikheten, konstaterade hon och ville att S-kvinnorna skulle ha en nyckelroll i förnyelsen av socialdemokraterna inför valet 2014.
Inför S-kongressen sade hon så här till Sydsvenskan: ”Jag blir väldigt besviken över att det här (föräldraförsäkringen) dras i långbänk. Nu inför kongressen kräver kvinnoförbundet att partiledningen gör föräldraförsäkringen till ett skarpt vallöfte, att S utlovar en tredelning nästa mandatperiod, och på sikt en likadelning.”
Så blev det inte. Det bidde inte ens en tumme! En förändring av föräldraförsäkringen, till och med ett så blygsamt förslag som en tredelning, sattes på obestämt vänteläge. Några andra genomgripande jämställdhetsförslag blev det inte heller.
Tre dagar efter att Stefan Löfven efterlyst en feministisk agenda för Sverige meddelar Lena Sommestad att hon lämnar ordförandeposten för S-kvinnor. Hon hänvisar till dubbla uppdrag som riksdagsledamot och förbundsordförande. Hon väljer att vara suppleant i Konstitutionsutskottet och i Riksbanksfullmäktige före ordförande i S-kvinnor och därmed adjungerad till socialdemokraternas mäktiga verkställande utskott. För en person med höga jämställdhetsambitioner förefaller det som ett något märkligt val. Fast kanske inte ändå. Hon kanske bara väljer att välja sina strider.
Jag har full förståelse för uppgivenheten. Jag har aldrig förstått hur S-kvinnorna kan finna sig i att gång efter annan, särskilt på kongresserna, bli brutalt överkörda i för dem centrala frågor. Det har gällt 6-timmarsdagen, det har gällt lagstadgad rätt till heltid och de senaste gångerna föräldraförsäkringen. Feminismen framstår som en tunn fernissa hos socialdemokraterna. Tur då att det finns ett parti som tar saken på allvar. Välkommen till Feministiskt initiativ, Lena Sommestad!
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Börjar faktiskt tro att socialdemokraktin har gett upp. Gett upp sina ambitioner att påverka samhällsutvecklingen...
Synd, för grundidén tycker jag fortfarande är fin.