Strid om normer för jämställd lönebildning

2013-04-11 | Jenny Rönngren padlock

EKONOMI

LO:s låglönepotter provocerar. En satsning för att lyfta kvinnodominerade sektorer väcker Medlingsinstitutets kritik, trots att den inte uppnår mer än att hålla jämna steg med andra. Frågan har debatterats i riksdagen, medan Kommunal kämpar för att få igenom ett avtal som gör att avståndet till de högre avlönade, mansdominerade avtalsområdena åtminstone inte ökar.

Efter att ha analyserat avtalen på industrins och handelns områden har en enig LO-styrelsen ställt sig bakom att kraven från LO-förbunden i offentlig sektor ska följa normen som satts, på 6,8 procent utslaget på tre år för den som tjänar över 25 000 kronor i månaden – och viktigast, att de som ligger lägre ska ha 1 700 kronor utan att behöva göra avkall på några arbetsvillkor i övrigt.

– Det här kravet är vi inom LO helt eniga om, underströk Karl-Petter Thorwaldsson på en presskonferens häromveckan.

Därtill kommer kravet på en sjätte månad med utfyllnad av föräldrapenningen, som i förlängningen ska bidra till jämställdhet och lika löner genom att papporna är mer hemma med barnen.

Anders Ferbe från IF Metall konstaterade att även inom industrin, till exempel på Teko-området, har avtal om krontalspåslag för de som tjänar mindre än 25 000 per månad tecknats.

– Vi tycker att det är viktigt att avtalsområden med ett lågt löneläge får ett krontalspåslag som ligger i den här nivån. Vi är väl medvetna om att vi då ger bort ett antal tiondelar till lågavlönade förbund ifrån de förbund somligger på 25 000 och högre. Jag tror att det är viktigt och att det är viktigt att vi på det här sättet manifesterar att det finns en enighet bland LO:s förbund att de lågavlönade förbunden ska komma ut på ett bra sätt. Det är viktigt för jämlikheten och det är viktigt för jämställdheten.

Annelie Nordström, Kommunals ordförande betonade att överenskommelsen inom LO är en jämställdhetssatsning eftersom de stora grupper som befinner sig i lönelägen under 25 000 domineras av kvinnor:

–  För att göra skillnaden mellan bilmekanikern och undersköterskan att den inte ytterligare ska öka, så är krontalspåslagen så oerhört viktiga.

 På flera av de områden som finns i låga lönelägen är även arbetsvillkoren sämre. Som exempel tog Nordström de personliga assistenterna som bara har 14 dagars uppsägningstid.

– Därför är vi överens mellan förbunden att de här grupperna inte ska behöva sälja andra arbetsvillkor för att få ut de här drygt 1 700 kronorna. Det är viktigt när vi går in i förhandlingarna.

Förra veckan var Lenita Granlund, Kommunals avtalssekreterare, övertygad om att förhandlingarna skulle vara över innan helgen, men på fredagen stod det klart att många frågor när det gäller de allmänna villkoren återstår att lösa. Förhandlingarna ajournerades och siktet inställt på att nå en överenskommelse den här veckan i stället.

I kulisserna pågår en maktkamp där Claes Stråth, generaldirektör för statliga Medlingsinstitutet, vars uppdrag är att bevaka och se till att lönebildningen fungerar, ogillar LO:s inställning till industrins normerande roll i avtalsrörelsen, att det nu finns två normer, eller märken som det brukar kallas. Kronpåslag blir mer i procent för de lågavlönade, vilket är anledningen till att varianten kallas låglönesatsning. Konsekvensen blir inget stort ingrepp i lönegapet mellan kvinnor och män. Däremot kan kronpåslagen förhindra att lönegapet växer. Men Stråth är mån om procenten, och har sagt att om medlare kallas in är det 6,8 procent som gäller, oavsett löneläge för gruppen.

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson säger till tidningen Arbetet att det är fel av Medlingsinstitutets generaldirektör att underkänna fackets syn på märket i årets avtalsrörelse.

– Medlingsinstitutets Claes Stråth är ute på djupt vatten när han tar ställning på det viset, säger Johansson och frågar sig:

– Betalar Claes Stråth med procent eller kronor när han handlar?

När stiltjen vad gäller kvinnors löner i förhållande till mäns kritiseras, brukar politiker gärna framhålla att det är parternas ansvar att via den fria förhandlingsrätten åstadkomma de förändringar mot jämställda löner som eftersträvas. Men parterna har bara möjlighet att påverka inom sina avtalsområden, såvida ingen samordning sker – i stil med vad LO gör i år. Tidigare försök har inte lyckats, bland annat för att IF Metall med Stefan Löfven – nu partiledare för Socialdemokraterna – har motsatt sig de konstruktioner som då varit aktuella.

När Medlingsinstitutet lägger sig i ett försök att komma åt den undervärdering av kvinnors arbete som beror på att kvinnor och män arbetar i olika sektorer framstår det alltså som om myndighetens uppdrag krockar med ambitionen om lika lön för lika arbete.

Ali Esbati (V) fick häromdagen svar på en interpellation till Hillevi Engström, arbetsmarknadsminister, där han frågar om hon tänker ta initiativ till att Medlingsinstitutets instruktioner ska förtydligas så att de blir förenliga med aktiva insatser för att bryta de strukturella löneskillnaderna mellan mans- och kvinnodominerade yrken och för att begreppet ”en väl fungerande lönebildning” ska inbegripa en systematisk utjämning av strukturella löneskillnader.

Till en början hävdade Engström att hon inte kan lägga sig i lönebildningen eftersom den är parternas ansvar, men efter några debattvändor medgav hon att regeringen inte ser några skäl att i nuläget förändra uppdraget till Medlingsinstitutet. ”Vi tycker att institutet fungerar väl, och det har en viktig roll att undvika konflikter på arbetsmarknaden. Det är institutet som ska se till att vi kan få en bra löneutveckling i samhället, att fler jobb finns kvar och att vi undviker konfliktdagar. Där tycker jag att Medlingsinstitutet gör ett alldeles utmärkt arbete.”

Nu återstår att se om Kommunal, med LO i ryggen, står pall och kan driva igenom en relativ förskjutning av löneläget för sina medlemmar – och om det i så fall måste ske trots Medlingsinstitutet. Läs gärna det klargörande protokollet från riksdagsdebatten.