Att tolka Koranen som fan läser Bibeln

2013-04-11 | Li Kristjansdóttir padlock 3

OPINION

Rasister har i både modern och historisk tid utnyttjat jämställdhetsbegreppet som förklädnad. Man kidnappar kvinnor verbalt och tillskriver dem en offerroll. Det skriver Li Kristjansdóttir som menar att det är allas vårt ansvar att möta islamofobin och urskilja dess konsekvenser.

Li Kristjansdóttir är studerande och vårdbiträde.

Det är förmodligen säkrast att jag inledningsvis erkänner mig vara en vit västerländsk feminist som pluggat bland annat genusvetenskap vid Uppsala Universitet. Jag gör inte anspråk på att tala åt någon och är givetvis färgad av bakgrund och erfarenhet. När vi nu konstaterat detta, bör även mitt andra utgångsläge redovisas.

Som vårdbiträde har jag den fantastiska möjligheten att möta människor från jordens alla (ofta drabbade) hörn. I fem års tid har jag arbetat sida vid sida med samhällets stöttepelare. Till fots i äldreboendenas korridorer och på cykel inom hemtjänsten. Ofta handlar det om människor som flytt undan krig, tortyr eller en överhängande hotbild. De utför Sveriges lägst avlönade yrke och gör det med glans. Dessa kvinnor gör ett ovärderligt arbete som många svenskar beskriver som ”torka-rumpa-jobb”. Detta trots slöjan, vilken emellanåt anses vara ett motstånd mot integration. Den växande islamofobin gör mig naturligtvis mörkrädd. Det är allas ansvar att i ett förhoppningsvis fortsatt multikulturellt samhälle, belysa särskiljande och diskutera dess konsekvens.

Rasister har i både modern och historisk tid utnyttjat jämställdhetsbegreppet som förklädnad. Man kidnappar kvinnor verbalt och tillskriver dem en offerroll. Sverigedemokraterna har i en alltför välkänd västerländsk anda använt ”beskyddande av kvinnor” som ursäkt för att berättiga smutskastning av muslimer. Strategin är knappast ny. När brittiska imperialister härjade i Indien under 1800-talet, påstods detta vara för indiska kvinnors skull.

Dagens ariska riddare utrustar sig med järnrör och stångar sig blodiga för att rädda muslimska kvinnor från sin egen religion. Jämställdhetsarbetet tycks emellertid enbart handla om att motverka ”den förtryckande religionen islam” i Sverige. Partiets starka röst i Uppsala, Paula Bieler, menar bestämt:

Först den dag de hederskulturella normerna är utslängda ur vårt land kommer vi i SD-kvinnor sluta tala om heder.

Jag kunde inte ha bevisat tesen om begränsat intresse för jämställdhetsfrågan bättre själv. Min åsikt är inte att islam är lika med hederskulturella normer. Ett sådant synsätt understryker bara SD:s hållning – att kvinnor som påstås vara utsatta för förtryck kan fortsätta vara det, så länge det inte pågår i Svea rike. Att islam i sig skulle vara misogynt och därmed oförenligt med jämställd svensk kultur, är nonsens på flera plan.

Men låt oss gå vidare. Det är knappast en nyhet att Sverigedemokraterna kämpar för att etablera fördomar. Ett mer alarmerande problem, är att begreppen islam och kvinnoförtryck ofta benämns som om vore nästintill synonyma. Såväl hedersvåld som slöjan används för att porträttera den så kallat misogyna religionen.

Detta är bara en del i ledet som syftar till att göra muslimer till något ”annat”. Vi måste vara vaksamma på virus som främlingsfientlig politik sprider i samhället. Islam har blivit något som kopplas till terrorism och kvinnoförtryck. Skillnaden är dock, att medan kombinationen terrorattentat och islam anses vara rasistisk, tillåter sig många att yppa att ”Islam har en problematisk kvinnosyn.” Som om det vore utmärkande för just den här religionen.

På senare tid har media emellertid börjat uppmärksamma muslimska feminister, något jag välkomnar med öppna armar. Talande muslimska kvinnor är säkerligen en av islamofobernas värsta fiende. Kvinnorna som påstås vara förtryckta av islam, klarar sig uppenbarligen utan Sverigedemokraternas korståg.

Det nyväckta intresset för muslimsk feminism gör mig ändå inte helt tillfreds. När muslimska feminister intervjuas tillfrågas de ofta: ”Är det möjligt att förena islam och feminism?”. Det vore mer intressant att ifrågasätta varför förenandet framstår som omöjligt. Färgad av min humanistiska utbildning, ser jag det som absolut självklart att text tolkas. Religionens heliga skrift, är text.

Ytterst sällan kritiseras kristendomen för att bestå av samma hämmande kvinnosyn. Detta trots att tolkning av Bibeln resulterat i sekel av kvinnoförtryck. Religiösa texter må ha legat till grund för marginalisering, men skrift i sig kan inte bakbinda människor. Att Sverige är sekulariserat, har inte med saken att göra. Kristendomen och islam har som en av många gemensamma nämnare, att bägges källor är öppna för tolkning.

Den svenska läroplanen uppmanar skolan att arbeta utifrån de kristna värderingar samhället vilar på. Dessa ”kristna värderingar” syftar inte till att placera kvinnor i underläge, vilket däremot Korinthierbrevet ger uttryck för: ”Kristus är var mans huvud, men mannen är kvinnans huvud: ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.”

Jag tror inte heller att den Lutherska tolkningen av kvinnans roll som hustru innebär för henne att: ”icke se uppå hwad för en man jag har, utan [...], Gud har satt mig i det äkta ståndet, derföre will jag vara min man underdånig och lydig.” Samkönat äktenskap eller kvinnliga präster tycks också vara förenligt med kristna värderingar. På frågan ”är det möjligt att förena islam och feminism”, måste jag därför svara med en motfråga: ”Varför skulle det inte vara möjligt?”. Att kritisera patriarkala uttolkare är en sak, att beskriva misogyni som en fundamental del av islam, är en annan.

I mina ögon är allt som motverkar rasism och sexism värt en eloge. Jag ser inga problem med att tolkningsföreträdet i fråga om religiös skrift erövras av jämställda krafter, även om det med största sannolikhet innebär ett krävande jobb, såväl för kristna som muslimska feminister.

Verktyg

Skriv ut

Kommentarer

20130411 - Ragnhild Greek: Tack för detta! det _går_ att vara troende, inte fundamentalist, rensa bort all helig bråte och rösta på Fi. Likheter finns t ex Älska din nästa som dig själv.
20130412 - Anncy Göranson: Religion är aldrig goda nyheter för kvinnor och homosexuella, m fl.Där religionen tågar in tågar mänskliga rättigheter ut. Särskilt n d g de organiserade missionerande religionerna islam och kristendom. Bibeln och Koranen är same same. Allt som förväntas av kvinnor men inte av män är sexistiskt. Slöjan är bara ett exempel. Men så är jag också religionofob.
20130412 - Christina Gezelius: Ju mindre religion desto bättre mår kvinnorna - antingen religionen heter kristendom, islam, hinduism eller buddism.