Bild: Pressbild
Barns bästa måste stå i fokus när vårdnadslagen ses över
2013-04-09 | Sophia Lövgren
2
OPINION
Sedan vårdnadslagen ändrades 2006 har antalet tvister som når domstol fördubblats. Regeringen planerar nu en första utvärdering av lagen enligt Dagens Nyheter. Sophia Lövgren, generalsekreterare i Sveriges Makalösa föräldrar, anser att det är hög tid att samtliga aktörer lär sig skilja mellan intressekonflikter och värdekonflikter, samt börjar agera med barnets bästa som utgångspunkt.
Sophia Lövgren är generalsekreterare i Sveriges Makalösa föräldrar
Hon rekommenderar läsning av
Lena Wiströms debattartiklar på Newsmill och frågan tas återkommande upp i föreningens tidskrift.
Läs också:
2013-01-18 Misshandelsdömd pappa får fortsatt ensam vårdnad
2012-11-09 Varför tvångshämtas aldrig frånvarande pappor?
2012-11-09 Dömd misshandlare gavs enskild vårdnad
2012-11-09 Hon tillåts inte skydda barnen
2012-11-09 "Tingsrätten borde entledigas"
Rapport om avsaknaden av barns röster i vårdnadsutredningar
Att ha samarbetsförmåga som ett kriterium mellan två föräldrar där en eller båda kommit till insikt att de inte längre kan leva tillsammans, som det varit hitintills i den nya lagen som tillkom år 2006, är en något naiv förhoppning som inte fungerar i praktiken.
Forskning och praktisk erfarenhet visar att vårdnadstvister ofta orsakas av föräldrarnas egen relation. Par som kännetecknas av bland annat snabb familjebildning, instabil familjebakgrund, låga inkomster, missbruksproblem, kriminalitet, psykisk ohälsa och nylig livskris är överrepresenterade.
Vårdnadstvister har endast förlorare, inget annat. Ibland hävdas från vissa håll att mammor ”vinner” tvisten, bara för att de är kvinnor. Det finns ingen som helst statistik på det, utan har blivit en myt, som bara är förödande i arbetet för att förebygga tvister och skapa jämställt föräldraskap.
Som nationellt erkända ”vårdnadstvists-forskaren” Annika Rejmer också visat i sin forskning, dömer domstolar ofta utifrån ett rättvisetänk, som tyvärr inte alltid gynnar barnet. Barnet har naturligtvis rätt till båda sina föräldrar, men det betyder inte alls att gemensam vårdnad därmed är barnets bästa.
Sanningen är snarare att det är rätt svårt att få ensam vårdnad, och det kan tyvärr vara rätt svårt för föräldrar vars barn är utsatta för hot, kränkningar, våld och övergrepp att få rätt. Istället är det alltför vanligt i dessa fall att föräldrar, oftast kvinnor, anklagas för att sabotera umgänget mellan barnet och den andre föräldern. För inte så länge sedan (1 februari 2013) skrev Angela Beausang, ordförande i Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige, Carina Ohlsson, ordförande i Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund, och Tomas Wetterberg, ordförande i Män för jämställdhet en debattartikel i Svenska Dagbladet med rubriken "Barn ska inte behandlas såhär" om just ett sådant tragiskt fall.
I detta fall bodde vårdnadshavaren på skyddad adress för att skydda sina barn, och hade samtidigt press på sig att uppmuntra en nära och god kontakt med den andre föräldern, vilket fick till följd att barnen abrupt och troligtvis traumatiskt tvångsförflyttades till den förälder som dömts för att ha misshandlat mamman.
En annan myt handlar om att föräldrar (mammor) vinner på att flytta långt bort, för att de därmed får ensam vårdnad. Hitintills har Sveriges Makalösa Föräldrar inte träffat på någon förälder som valt att flytta över halva Sverige, ”bara för att vinna”. Det handlar ofta om väldigt många faktorer, och domstolarna bör naturligtvis utröna ordentligt vad som är barnets bästa. Och i många fall görs nog också detta.
En tredje myt handlar om vilka par som hamnar i vårdnadstvist, där det många gånger definitivt inte handlar om ”jämlika personer” som strider, utan om kvinnor som är genuint rädda för barnets andre förälder. En polisanmälan som läggs ner i brist på bevis, är inte detsamma som en anmälan om något som aldrig hänt, utan just något som inte går att bevisa. Vilket inte alls är särskilt konstigt, då en stor andel av hot och våld mellan ett par sker hemma eller åtminstone inte med alltför många åhörare.
Och vi vet också andra från till exempel Annika Rejmers forskning, att tvistande par ofta bildat familj mycket snabbt, att de själva kommer från en instabil familjebildning, att ena eller båda föräldrarna har utländsk härkomst, att deras nuvarande liv utmärks av låga inkomster eller svag förankring på arbetsmarknaden, ofta kombinerat med missbruk, psykisk ohälsa och/eller kriminalitet. Utöver separationen har det också inträffat något allvarligt – såsom våld, missbruk, arbetslöshet, otrohet – ett till två år innan vårdnadskonflikten.
Det finns flera kompetenta familjerättsjurister som hävdar att för barnets skull, för hens frid och ro enligt Barnkonventionen, kan det vara bättre att förälder har vårdnaden och en förälder har umgänget, åtminstone för en period. Vårdnadshavaren är skyldig att samverka till en god relation med den andre föräldern, och är det genomförbart och förenligt med barnets bästa, finns det ingen som helst anledning att tro att vårdnadshavaren då skulle försöka sabotera detta. Snarare tvärtom, eftersom missbruk kan leda till förlust av vårdnaden.
Det är dags för en förändring av handhavandet av vårdnadstvister, inte minst för barnets bästa! Som Annika Rejmer lyft fram handlar det om två helt olika konflikter, som behöver behandlas på två helt olika sätt. Antingen handlar det om intressekonflikter, som kan handla om föräldrars tid med barnet, barnets boende, semesterplanering, ekonomi och så vidare. Eller så handlar det om värdekonflikter, som rör olika uppfattningar om föräldrarnas omsorgs- eller samarbetsförmåga. Det kan då röra sig om till exempel barnets hälsa, religiösa/kulturella skillnader, missbruk, hot eller våld.
Medan intressekonflikter mycket väl kan lösas med samarbetssamtal och medling, så kan värdekonflikter sällan göra det, utan här behövs ett domstolsavgörande. Även om domstolen naturligtvis ska beakta föräldrarnas rättigheter och rättssäkerhet, måste barnets bästa vara en tydlig utgångspunkt. Utgångspunkten i värdekonflikter bör inte vara gemensam vårdnad, åtminstone inte under rådande situation. Den önskade utgången blir i stället ett hinder i de fall där en förälder kämpar för att skydda barnet eller sig själv mot en annan förälder, som lever på ett sätt som inte är till ett barns bästa eller där det förekommer hot, våld eller andra övergrepp.
”Vem som helst” hamnar inte i en vårdnadstvist. Barnets bästa är inte alltid gemensam vårdnad. Tvistande föräldrar vill inte alltid sina barns bästa. Detta är provocerande sanningar, som domstolar, socialtjänst med flera helst vill blunda för. Och därför reds inte de underliggande problemen ut. Problemen kvarstår, och kompromissen som skapats, det vill säga den gemensamma vårdnaden – ibland påtvingad för att övertyga omgivande vuxna att problemen ska försvinna av sig själv utan konflikthantering – raseras ofta, då samma föräldrar mycket väl kan tvista om vårdnaden flera gånger i domstol under barnets uppväxt.
Vi välkomnar de separationsteam som startat i några kommuner, och kan bara hoppas att det inom kort finns i varje kommun. Dessa traumatiska och dyrbara vårdnadstvister kräver experter med gedigen kunskap om sociala och psykologiska förlopp och kriser, och som har rätt kompetens för att genomföra och analysera barnsamtal.
Sveriges Makalösa Föräldrar kräver att domstol, socialtjänst, familjetjänst, familjerådgivning och andra inblandade aktörer tar sitt ansvar för att våga se till barnets bästa och våga ställa de jobbiga frågorna. Vi kräver också att familjedomstolar tilsätts, samt kommunala barnombudspersoner, som endast tillvaratar barnets intressen. Detta kräver vi för att vi ser till barnets bästa.
Kommentarer
Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.
annons:
Följ oss
Gå till sidtoppen
Fi antog under helgens kongress följande politik på området: http://www.feministisktinitiativ.se/artiklar.php?show=1170
Dvs följande krav: •Fi ska verka för att en person som har kontaktförbud inte samtidigt ska ha möjlighet till umgänge med den skyddades och sina gemensamma barn, så som idag. •Fi ska verka för att gemensam vårdnad efter separation ska vara möjligt mot en förälders vilja endast i undantagsfall och efter en ordentlig riskbedömning. Finns substantiella tecken på våld eller övergrepp ska gemensam vårdnad i princip vara utesluten. •Fi ska verka för att det inte ska vara möjligt att tvinga barn till boende hos eller kontakt med en förälder mot barnets uttryckliga vilja, oavsett om brott har styrkts eller inte. •Fi ska verka för att umgängesarrangemang med en våldsam förälder som barnet ändå vill ha kontakt med ordnas på ett sätt som är säkert för den våldsutsatta och barn. Endast närvaro av en okvalificerad kontaktperson utan möjlighet att vid behov ingripa är en otillräcklig säkerhetsåtgärd. •Fi ska verka för att alla utredare i familjerättsärenden och barnavårdsärenden ges fortbildning om kvinnofrid, våld i nära relationer, bemötande och metoder att samtala med barn. •Fi ska verka för att stöd och behandling till barn som upplevt våld utvecklas och expanderar. Att satsningar på BUP och annan kvalificerad verksamhet att ta emot dessa barn, som idag ofta nekas behandling på grund av resursbrist, prioriteras.