Slår tillbaka mot machokulturen

2013-01-25 | Rebecka Bülow, Valparaiso, Chile padlock 1

SPORT

BOLIVIA: Martha jobbar till vardags i en frisörsalong, men varje söndagskväll är hon bejublad fighter. I den traditionella, färgstarka klädedräkten sparkas och slåss hon i ringen inför popcornätande barnfamiljer. ”I ringen är alla jämlikar”, säger hon om spektaklet som kallas Cholitas wrestling.

”Vill du följa med och se Cholitas wrestling?”
”Cholitas qué?”

Jo, jag hörde rätt. Fransyskan som jag småpratat med på ett kafé i centrala La Paz undrar om jag vill följa med och se cholitas slåss i en boxningsring.

Ordet ”cholita” kommer från ”chola/cholo”, termen som de spanska erövrarna använde för människorna med indianskt ursprung. Till en början var ordet nedsättande. Idag används chola för att beskriva en särskild klädstil.

I Centralamerika innebär chola-modet baggy jeans, tajta linnen och tatueringar. I Nordamerika är chola en erkänd stilreferens.

Men den andinska högplatåns cholitas är annorlunda. De är kvinnor som använder plommonstop och bär sina tillhörigheter i ett kulört tygknyte på ryggen. Kjolarna är många och långa, blusarna söta och över axlarna ligger hemstickade sjalar.

Sonia leder mig ett kvarter bort från kaféet till den lilla turistbyrån där vi köper varsin biljett. Snart sitter vi i en skraltig buss med texten Jesus es el camino, Jesus är vägen, inlackad på sidan och rullar upp ur dalen där La Paz är beläget.

I sällskap med ett brasilianskt par och ett gäng spanska backpackers tar vi oss till grannstaden El Alto, ett område där nästan hela befolkningen är aymaraindiansk.

Muskelpumpade män

Utanför arenan säljs rostade bönor, läsk och jordnötter. Någon tigger med en smutsig hand och lamadjuret på grusplanen ser inte ut att trivas i allt ståhej. Den lilla turistgruppen blir lotsad in genom porten och får Pepsi och popcorn. Sonia och jag placerar oss på bänkarna närmast ringen och väntar på att matchen ska börja.

Cholitas wrestling är en variant av ”Lucha libre”, en mexikansk gren av wrestling, en typ av kampsport som sker i en boxningsring, som finns i hela Latinamerika. Traditionell Lucha libre utförs av muskelpumpade män med skräckinjagande masker som slåss, sparkas och slänger runt varandra i luften. Ofta liknar kampen en dans eftersom greppen och kasten är koreograferade.

När cholitas fajtas i ringen används även knep som männen inte kan ta till, som att dra i de svarta hårflätorna som alla cholitas har ringlandes ned till korsryggen.

Rungande applåder

I kvällens första fight slåss en cholita mot en man i mexikansk Lucha libre-maskering. Men i cholitas wrestling är det alltid kvinnorna som vinner.

Publiken, till stor del beståendes av barnfamiljer, hejar på, hytter med nävarna, jublar. Eller sitter bara stilla, skrattar, betraktar och tuggar på sina popcorn. Slagen är inövade men ser ändå ut att göra riktigt ont och en liten pojke på läktaren får gömma ansiktet i en av mammans många kjolar.

Även hon klär sig nämligen i cholita-stil. I El Alto och många andra delar av Bolivia är det normen bland kvinnorna.

Konferenciern som kallas ”Señor Mister” uppmanar publiken att välkomna Martha Furiosa. Till rungande applåder dansar hon ut på arenan. Kläderna glimrar och örhängena dinglar. Hon tar sig upp i ringen där hon klättrar upp i ett av stängslets hörn.

Högst upp av alla, med armarna utslagna och ett kaxigt, stolt uttryck omfamnar hon jublet. Backpackernas digitalkameror blixtrar och barnen från El Alto har svårt att sitta stilla.

Senare möts vi en bit från läktarna. Martha som nyss brottats, dansat och slagits ler med hela ansiktet som är smutsigt av intorkat låtsasblod. Redan som sextonåring började hon träna, och efter ett år fick hon vara med i showen. Nu är hon tjugo år gammal.

– De flesta är lika unga som jag när de börjar, men man kan fortsätta upp till man är 40, eller till och med ännu äldre, säger hon.

Slår tillbaka

Alla cholita-wrestlers har andra arbeten vid sidan av, förklarar Martha.

–Det här är en hobby, säger hon nickar mot ringen.

Själv blev hon inspirerad att börja efter att ha sett showerna i teve. Allra mest ler Martha när jag frågar henne om det ibland funnits de som inte accepterat hennes hobby, just för att hon är tjej.

– Nej, i ringen är alla likar, säger hon.

Hennes föräldrar har aldrig heller haft något emot att hon wrestlas. Fast de föredrar att inte titta på när hon slåss eftersom det gör dem oroliga för att hon ska skada sig.

Men Martha vill framhäva att de har tränat väldigt mycket och att det de håller på med inte är något som man ska testa själv utan att ha genomgått samma träning.

Sonia och jag rör oss tillbaka till den skraltiga bussen, överraskade och imponerade av gruppen cholitas som wrestlas. De krackelerar bilden av den vänliga, medgörliga cholitan vars roll är att ta hand om barnen och göra tyger och sticka av lamaullen.

Genom att varje söndag lägga till Furiosa efter sitt namn kastar Martha för en kväll omkull inte bara Lucha libre-männen, utan slår tillbaka mot hela machokulturen.

Förhoppningsvis kan hennes sätt att våga ta plats inspirera och sprida sig även utanför arenan och söndagskvällarna.

Cholitas wrestling är en variant av ”Lucha libre”, en mexikansk gren av wrestling, en typ av kampsport som sker i en boxningsring, som finns i hela Latinamerika.