Radhia Nasraoui.

Kamplust och beslutsamhet upphör inte med revolutionen

2013-01-25 | Sholeh Irani padlock

UTRIKES

Människorättsadvokaten Radhia Nasraoui tilldelas i dag Olof Palme-priset för sin långvariga kamp mot tortyr och straffrihet. Hon delar priset med Waleed Sami Abu al-Khair från Saudiarabien. Feministiskt Perspektiv träffade henne i Stockholm.

FAKTA OLOF PALME-PRISET 2012

Motiveringar:

2012 års Olof Palmepris tilldelas Radhia Nasraoui för en självuppoffrande kamp mot tortyr och straffrihet. Som advokat har hon i över trettio år under hårt tryck försvarat mänskliga rättigheter i sitt hemland under devisen “Att inte använda våra röster gör oss till förtryckets medbrottslingar“.

Waleed Sami Abu al-Khair tilldelas Olof Palmepriset 2012 för en uthållig och rakryggad insats till försvar för mänskliga och medborgerliga rättigheter för såväl män som kvinnor i Saudiarabien. Tillsammans med likasinnade medborgare och kollegor har han verkat för att bidra till ett rättssäkert och modernt samhälle både i sitt land och i regionen som helhet.

Al-Khair representeras av sin hustru Samar Badawi, som är aktiv i kampanjen Woman To Drive, och tar emot priset vid dagens ceremoni.

– Ben Ali var förbannad på mig! Mig kunde han inte tysta ner även om han försökte. Jag talade om tortyr och misshandel i tunisiska fängelser, ringde upp Amnesty direkt och informerade de internationella medierna och berättade som det var. Detta hatade regimen eftersom de försökte visa upp en fin och demokratisk bild av sig i omvärlden. Och den kampen forstätter jag att föra än i dag. Efter revolutionen och diktatorn Ben Alis fall den 14 januari 2011, handlar det om nya fall av brott mot mänskliga rättigheterna som begås av samma polis och de nya myndigheterna i landet.

Detta säger Radhia Nasraoui, Olof Palme-pristagare och en av de mest framstående och modiga advokaterna i Tunisien som i 30 år har kämpat mot tortyr och övergrepp.

Till min förvåning berättar Radhia Nasraoui om de många fall av utbredd tortyr och brutala övergrepp i dagens Tunisien. Även nu, efter revolutionen som sparkade igång av protester mot just polisbrutalitet och fast de som i dag sitter vid makten själva var offer för tortyr? Hur det kan vara möjligt, undrar jag.

– Ja, tortyr och brutalitet mot de gripna fortsätter. Det rapporteras om ett antal dödsfall i häkten under suspekta förhållanden. Bara under denna månad, varje dag, har jag blivit uppringd av människor som rapporterar om hur deras söner och döttrar blivit torterade under förhör. Folk som vill väcka åtal.

Men de nya lagarna, förbjuder inte de tortyr och misshandel i fängelser?

– Vi har inga nya lagar eftersom vi redan hade lagar som förbjöd detta och Tunisien redan skrivit under FN-konventionen mot tortyr. Problemet är att polisen har immunitet och beskyddas av politiker, det går sällan att väcka åtal mot dem. Bara i fall av våldtäkt mot kvinnor, eller då tortyren lett till offrets död, har vi ibland lyckats att straffa dem. Så polisen vet att de kan göra vad de vill.

Människorättsadvokaten Nasraoui har försökt att ta en paus och vila lite under några dagar utanför Tunisien. Hon berättar hur svårt det har varit för henne att inse att tortyr mot oppositionella fortfarande pågår. Hon trodde att det skulle blir bättre efter revolutionen och att hon skulle kunna ta det lugnare efter 30 år av hård kamp. Hon nämner flera fall av våldtäkt mot män i häkten som regeringen förnekar och lägger locket på. När hon kommer hem efter resan, på en gång hon slår på telefonen, får hon ett samtal från en man som gråter och berättar att hans son är död på grund av tortyr i fängelse.

– Och jag tänkte att det här tar inte slut.

Men de som nu sitter vid makten, i koalitionsregeringens största parti, islamistpartiet Ennahda, var själva offer för tortyr och polisbrutalitet, hur de kan använda och beskydda samma poliskår för att begå övergrepp mot folket, undrar jag.

– Folk är chockade över att detta händer nu och är djupt besvikna. En del människor på gator och torg spekulerar i att islamisterna tar hämnd nu, eftersom folk inte protesterade när de greps, torterades och avrättades under Ben Ali.

Fast det stämmer inte. Advokater som Nasraoui ställde upp med livet som insats för islamisterna under Ben Ali och försvarade deras rättigheter. Nasraoui, själv vänsterorienterad, säger att hon inte gjorde någon skillnad, oavsett vems rättigheter det än bröts emot, agerade hon som deras försvarare.

– Det kunde vara islamister, vänster, facklig aktivist, salafister, så länge de var samvetsfångar och torterades och behandlades orättvist ställde jag upp. Och visst drabbades både jag och min familj av regimens vrede på grund av min inställning.

Prisade Nasraoui levde på Ben Alis tid under ständiga hot och trakasserier. Men hon stod redan under 80-talet på en svart lista som islamisterna gjorde över personer som de ansåg vara icke-troende avfällingar och som därför skulle straffas.

– Då var jag höggravid och misshandlades av islamisterna på gatan. En del är mer rädda i dag än de var under Ben Ali. De tror att det kan bli mer farligt. Jag känner mig inte heller trygg. Men om man ska kämpa för frihet och demokratiska rättigheter kan man inte vara rädd, man bara fortsätter. Mitt mål är att fortsätta kämpa emot tortyr och våld tills det stoppas. Min telefon avlyssnas fortfarande som det gjordes under Ben Ali. Jag misstänker att jag på något sätt är under bevakning. Och det finns en del tidningar som smutskastar mig när jag tar upp något fall som de vid makten inte gillar.

Det verkar som om det pågår någon form av mediekampanj mot kända och omtyckta kvinnor som är i oppositionen och aktiva i samhällslivet. Vilka tidningar driver dessa hatkampanjer?

– Det är nyetablerade medier, som har startats av korrupta affärsmän som vill tjäna pengar och de nya makthavarna samtidigt. De smutskastar och förolämpar särskild kvinnorna. Liksom den kända och modiga ordföranden för Journalistförbudet. De driver en kampanj mot henne. Till exempel kommenterar de hennes utseende och skriver att hon inte kan hitta någon man. De vill såra och förolämpa kvinnor så de blir tysta och lämnar arenan. De uppmuntras förstås av polisen och staten med syfte att misskreditera motståndarna, men jag undrar om folk lyssnar på dem.

Din make, vänsterledaren Hamma Hammami, fängslades flera gånger under Ben Ali. 2003 hungerstrejkade du i en hel månad för att kunna befria honom. Har han blivit gripen under den nya regimen?

– Inte än!