Upprördheten går längre.

Hopp och förtvivlan i Indien

2013-01-25 | Tove Eriksson padlock

UTRIKES

Innan jul samlades tusentals människor i Indien för att uttrycka sin ilska över gruppvåldtäkten av Jyoti Singh Pandey, den 23-åriga kvinna som senare avled på sjukhus i Singapore. Tove Eriksson har mött tre av nyckelfigurerna i den rörelse som har uppstått i kölvattnet av den brutala våldtäkten:
– Nu visar vi att vi har fått nog. Det räcker nu! säger Shehla Shora.

När detaljer om våldtäkten kom ut i media så reagerade många Indier starkt. Tre av de som var med från början var Shehla Shora, aktivist, Rohit Negi, assisterande professor i human ecology på Ahmedahb University i New Delhi, och Lenin Kumar, ordförande i studentkåren vid Jawahrlal Nehru University (JNU).

Protesterna var inte planerade att bli jättemanifestationer. Det var slumpen som gjorde att en första, liten protest, organiserad av JNU’s studentkår, blev livesänd på teve. Därefter spreds budskapet blixtsnabbt och grupper från alla politiska riktningar kom samman för att uttrycka sin ilska och frustration över det tragiska våldsbrott som hade ägt rum. Men det var inte enbart Jyoti Singh Pandeys öde som gav upphov till de slagord som ropades på Delhis gator, utan något mycket större.

Trakasserier vardag

Shehla Shora menar att protesterna beror på att alla kvinnor har upplevt detta. Igenkänningsfaktorn är hög, inte bara för kvinnor som lever i New Delhi, utan för kvinnor i hela Indien.

– Det är en ilska över att våldtäkter används som vapen av militären i Kashmir, att döttrar mördas runt om i Indien på grund av att de ses som mindre värda än söner, att kvinnor måste stå ut med sexuella trakasserier som del av sitt vardagsliv och att många kvinnor domineras genom sexuellt våld.

Att det inte kan finnas en enda kvinna i Indien som inte har drabbats av ovälkomna förslag, tafsningar eller dömande blickar och ord, är alla tre ense om. Sexuella trakasserier är en ofrånkomlig del av livet som kvinna i Indien.

– Brutaliteten i detta fall var exceptionell, men inte grundproblematiken. Om du bor i Indien och har ögon och öron öppna så går det inte att undgå. Du kommer alltid att höra om och känna personer som är drabbade, säger Rohit Negi.

Och upprördheten går längre än denna fråga. För även om fokus har legat just på sexuellt våld och vardagliga trakasserier, så är ilskan inte begränsad till detta. Istället hör den ihop med det strukturella förtryck av kvinnor som råder. Det är ett samhälle där hemgift fortfarande är vanligt, där könsselektiva aborter sker och där kvinnor ses som mindre värda.

– I vårt samhälle har vi fortfarande inte förlikat oss med att kvinnor kan vara människor, de ses som mödrar, döttrar och fruar. Vi måste inse att de är egna individer utanför dessa rubriceringar, påpekar Rohit Negi.

Sex tabubelagt

Vidare tar både Rohit Negi och Shehla Shora också upp avsaknaden av en normal diskussion om sexualitet som en del av problematiken.

– Indiska män och kvinnor förnekas information om sina egna kroppar och sexualitet. Vanligtvis så följer sexuella relationer mönstret attraktion–uppvaktning–samtycke–sex, men eftersom allt som har med sexualitet att göra är tabubelagt i Indien så hoppas ofta steg två och tre över, och det leder till våldtäkter. Unga tjejer måste också få lära sig hur man säger nej, men också hur man säger ja. Om de fostras till att enbart säga nej så tappar ordet sin betydelse och respekteras inte av män, påpekar Shehla.

Känt mönster

Mönstret för förövare och offer är något vi i Sverige kan känna igen. Enligt Shehla känner 90 procent av offren i Indien sina förövare sedan tidigare, ofta är de grannar eller familjemedlemmar. Det som är utmärkande för Indien är dock hur våldtäkter används som en del av kastsamhället. Detta innebär att även om kvinnor generellt drabbas som en följd av ett kvinnoförtyck, så drabbas kvinnor av lägre kast ännu mer som en följd av ett kastförtryck.

– Dessa kvinnor hamnar i ett läge där de kämpar mot förtryck i hemmet, men även måste brottas med sin relation till andra grupper av högre kast, förklarar Rohit Negi.

– Det är tydligt att våldtäkter i Indien är ett vapen för systematiskt förtryck. Oavsett om det används av militären i Kashmir för att stävja rebellgrupper, för att ”straffa” kvinnor på gatan eller för att uttrycka makt inom en relation, säger Shehla Shora.

Protesternas betydelse

Protesters betydelse för samhällsförändring är något världen har blivit väldigt påmind om de senaste åren, med studentprotester i England, Occupy Now-rörelsen i USA och inte minst den Arabiska Våren.

För Shehla Shora var den första protesten en möjlighet att uttrycka sin ilska och sorg, något som hon delade med sin mamma och systrar hemma i Kashmir, sin chef, och sina vänner.

– Protesterna är en fantastisk möjlighet för att dela erfarenheter, erfarenheter som plötsligt blir offentliga istället för privata. Generellt sett så är ju protester väldigt frigörande, menar Rohit Negi.

– Man träffar andra, diskuterar, utsätts för andra perspektiv, och det leder till att man ser på världen annorlunda efteråt.

– I och med protesterna har de förändringar som måste ske påbörjats, men de måste följas av lagförändringar, poängterar Shehla Shora.

– Protesterna har inneburit att genusfrågor kommer upp i den konventionella indiska politiska debatten. Det är sorgligt att det har krävts en sådan tragisk händelse för att väcka den delen i debatten, säger Lenin Kumar, men nu har i alla fall åratal av ilska mot ett patriarkat som tvingar kvinnor att stanna hemma efter mörkrets inbrott och försöker styra vilka kläder de ska ha på sig kommit fram.

– Ilskan över hur det sexuella våldet har begränsat kvinnors liv har varit undertryckt i åratal, men nu har tystnaden äntligen brutits, fortsätter han.

Viktigt att sluta göra skillnad

För många både inom och utanför Indien har kraven på dödsstraff för våldtäktsmännen varit förvånande. Shehla Shora berättar att hon under första demonstrationen höll ett plakat med texten ”Human Rights are Not for Monsters”, och jag frågar henne hur det går ihop med en rörelse som kämpar för kvinnors mänskliga rättigheter.

- Många brott i Indien leder till dödsstraff i dagsläget - varför ska våld mot kvinnor vara ett undantag? Om det var män som blev våldtagna skulle det ha varit ett brott straffat med döden.

Även om det har varit mycket fokus på just den juridiska aspekten i indiska medier så är både Shehla Shora och Rohit Negi dock överens om att en debatt om kultur och sociala frågor är viktig för att kunna lösa problemen.

– Det blir extra tydligt när officiella auktoriteter uttalar sig sexistiskt i offentliga debatter, och talar om protestdeltagarna som ”highly dented and painted women”, säger Shehla. Jag tycker att det borde vara olagligt att uttala sig sexistiskt offentligt. Vi måste ha en mekanism som definierar hat mot kvinnor och straffar när det inträffar.

Enligt Shehla Shora är det avgörande att protestdeltagarna nu följer upp och ser till att de viktigaste av deras krav blir genomförda. För att förändringarna ska ske måste alla ta del, säger hon.

– Mödrar måste sluta göra skillnad på sina döttrar och söner. Män måste förstå att kvinnor inte är offentliga ägodelar och att samtycke är absolut nödvändigt, även från deras fru. Kvinnor måste känna till sina rättigheter och utnyttja dem. Polisen måste ändra sin uppfattning om att killar har rätt att ha sex med en tjej för att man har varit på en bar tillsammans. Domare måste förstå att kläder inte har med våldtäkt att göra. Indiska filmindustrin måste sluta glorifiera scener där nej betyder ja. Framförallt måste beslutsfattare sluta uttala sig sexistiskt. Och folket måste rösta ut de sexistiska idioterna!

Ord till handling

Rent generellt är det tydligt att protesterna har lett till en ökad diskussion och att sexuella trakasserier har blivit en mer relevant fråga. Den som hade hoppats på att protesterna direkt skulle leda till ett säkrare Indien har anledning till både hopp och förtvivlan. Bara de senaste två veckorna har två brutala gruppvåldtäkter rapporterats, en på buss och en på tåg.

Den senare resulterade i att kvinnan blev hängd i sin sari från ett träd. Våldet mot kvinnor består och det är tydligt att det inte är något som förändras över en natt. Följer man sociala medier och Facebook-grupper som I Stand for Safe Delhi så kan man dock se många nya initiativ såsom Sakha Cabs for Women by Women, ett taxibolag för kvinnor med endast kvinnliga chaufförer. Polisen i New Dehli har även tillsatt en kommitté, vars uppgift är att undersöka säkerhetsfrågor i relation till kvinnor, och ett av målen är att identifiera osäkra platser och öka polisnärvaron i dessa. Polisen i New Dehli har även tillsatt en kommitté, vars uppgift är att undersöka säkerhetsfrågor i relation till kvinnor, och ett av målen är att identifiera osäkra platser och öka polisnärvaron i dessa.

Den största framgången efter protesterna anser många vara den rapport som lämnades in 23 januari av den så kallade Justice Verma-kommittén, som bildades i samband med protesterna. I den 630-sidor långa rapporten efterfrågar kommittén strängare straff och introducerar förslag på nya brottsrubriceringar. Det återstår att se vad de långsikitga effekterna av denna rapport blir, samt hur den underliggande problematiken som Shehla, Lenin och Rohit beskriver i denna intervju kan lösas. Tydligt är att strålkastarna är på Indien och att många förväntar sig en förändring och kräver att officiella myndigheter nu omsätter ord i handling.