Stora protester på Irland sedan Savita Halappanavara dog på grund av läkares vägran att utföra en abort.

Bild: Workers Solidarity Movement

Dödsfall på Irland avslöjar fegheten i abortfrågan

2012-11-16 | Bella Frank padlock

UTRIKES

Ilskan är stor på Irland där en kvinna avled nyligen efter att ha nekats abort trots att hennes liv var i fara. I onsdags demonstrerade ett par tusen dublinbor mot landets hårda lagstiftning och nya protester kommer att äga rum under lördagen. Feministiskt Perspektiv har talat med Aileen O'Carroll som i flera decennier har jobbat för att förändra landets abortlag.

Aileen O'Carroll

Det var i slutet av oktober som Savita Halappanavara avled på ett sjukhus i Galway på västra Irland i sviterna efter ett missfall. I tre dagar vädjade hon och hennes man att fostret, som inte skulle överleva, skulle aborteras. Läkarna nekade med motiveringen att Irland är ett katolskt land. Först när fostrets hjärtslag upphörde fick den 31-åriga tandläkaren hjälp. Då var det för sent.

Savita Halappanavara hade drabbats av blodförgiftning och dog. Än en gång har landets mycket hårda abortlagstiftning hamnat i fokus. På nätet samlas nu namnunderskrifter in med krav på att regeringen äntligen ska lagstifta i frågan efter en folkomröstning som hölls för 20 år sedan. Under torsdagen sade också landets vice premiärminsiter till det irländska parlamentet, Dàil, att regeringen ska agera i frågan.

För Aileen O'Carroll, som bland annat genom anarkistgruppen Workers Solidarity Movement länge har jobbat med att ändra landets abortlagstiftning, kom nyheten om indiska Savita Halappanavaras död som en chock, dock inte som en överraskning:

– Det var bara en tidsfråga. Människor är chockade och förskräckta. Twitter och Facebook fylldes snabbt av arga kommentarer. Många har bytt sina profilbilder till en bild på Savita och började genast planera demonstrationer runtom på Irland, säger hon.

Ignorerar folkomröstning

Det är 20 år sedan det uppmärksammade X-fallet då en 14-årig flicka av irländsk domstol förbjöds resa till England för att där genomgå en abort. Detta trots att flickan hade blivit gravid efter en våldtäkt, och mådde så psykiskt dåligt att hon bedömdes vara självmordsbenägen. Fallet väckte stor vrede och ledde till spontana protester. En bild på unga skolflickor som demonstrerade i solidaritet med 14-åringen fick symbolisera upproret mot den konservativa och kvinnofientliga lagen och sprickor uppstod i tabut kring abortfrågan. Landets högsta domstol beslutade sedan att flickan hade rätt att resa utomlands då hennes liv var i fara.

Samma år genomfördes en folkomröstning i vilken irländarna röstade ja till att abort skulle tillåtas i extrema fall som då kvinnans liv är i fara, också vid risk för självmord, samt för rätten till information om abort i andra länder. Men ingen regering har sedan ändrat lagen i enlighet med resultatet. Därför undviker sjukhus och vårdpersonal att genomföra abort förutom i de mest extrema fallen där det är ställt utom alla tvivel att kvinnan riskerar att dö.

För bara ett par år sedan råddes cancersjuka Michelle Harte att genomgå abort då graviditeten hotade hennes hälsa. Sjukhuset etiska råd avslog dock begäran om abort då hennes liv ansågs inte vara i omedelbar fara. I stället tvingades svårt sjuka Harte att avbryta sin cancerbehandling, samt resa till England för att där genomgå abort, en resa som tusentals irländska kvinnor gör varje år.

Även under 1980-talet skakades ön av flera tragiska fall kopplade till landets abortlagstiftning. Ett av dessa var cancersjuka Sheila Hodgers som blev gravid, varpå hennes behandling avbröts. Läkarna vägrade genomföra en röntgen för att undersöka om cancern hade spritt sig till ryggen, och nekade henne smärtlindring. Liksom Savitas make häromveckan vädjade till läkarna för sin hustrus liv, försökte Hodgers make få till stånd ett kejsarsnitt så att hustrun skulle kunna återgå i cancerbehandling som hade gett god effekt. Läkarna vägrade och i stället föddes barnet två månader för tidigt. Barnet dog, och två dagar senare var även Sheila Hodgers död. Cancern hade spridit sig till hals, ryggrad och ben.

Mörk tid för kvinnorna

Trots detta, och trots att abort redan var förbjudet i landet röstade irländarna för ett tillägg i konstitutionen som skulle göra det omöjligt för landets högsta domstol att besluta om rätt till abort. För många irländska kvinnor, och flickor, var folkomröstningarna uppslitande och skrämmande. Så även för Aileen O'Carroll som var tonåring i början av 1980-talet:

– Det var en mycket mörk tid för Irlands kvinnor. Som tur var hade min mamma några amerikanska feministiska böcker hemma. Så trots att jag gick i katolsk skola fick jag med mig en annan bild hemifrån. När X-fallet ägde rum gick jag på universitetet. Jag minns hur jag läste om det i tidningen och att jag mådde mycket dåligt över det. Jag var upprörd över hur vi behandlade folk, och jag kände att inget någonsin skulle ändras. Men jag hade fel, X-fallet ledde faktiskt till förändringar. Det var som om folk äntligen förstod att X var en person, att hon var någons dotter, någons syster. Under de 20 år som gått sedan dess har stödet för abort vuxit.

Du var med och arrangerade protesterna i samband med X-fallet. Kan du säga något om hur den irländska abortdebatten har ändrats de senaste 20 åren?

– Då var majoriteten av det irländska folket emot alla former av abort. Nu stöder 80 procent av befolkningen abort då moderns liv är i fara, och 51 procent i åldersgruppen 18-45 år är för kvinnors rätt att välja. 1992 var debatten begränsad – det handlade om att en minderårig flicka som hade våldtagits skulle ha rätt att genomgå en abort i ett annat land. I dag är det många fler som manar till rätten till fri och säker abort. Kvinnors rätt att välja är en ståndpunkt som har blivit mycket mer normaliserad.

Hur var stämningen under demonstrationen i onsdags?

– Två till tre tusen människor dök upp med kort förvarning. Jag tror att demonstrationen på lördag kommer att bli mycket stor. Under onsdagen var folk i sorg. Atmosfären präglades av tyst ilska. Jag tror att den ilskan kommer att växa ytterligare under de kommande dagarna. Jag tror att många människor känner att vi har ett ansvar gentemot Savita och hennes man att uppmärksamma det här fallet, att se till att det aldrig händer igen.

Även i somras blossade abortfrågan upp på Irland, detta i samband med att abortmotståndarna i organisationen Youth Defence genomförde en kontroversiell reklamkampanj. Även då genomfördes protester till stöd för abort, samt med krav på att regeringen lagstiftar i frågan. Då svarade regeringen som leds av Fine Gail i koalition med Labour att rekommendationer från en expertgrupp inväntades. Aileen O'Carroll är mycket kritisk till hur flera irländska regeringar har behandlat frågan:

– Expertgruppen är ett skämt. En abortlag förbereddes redan för femton år sedan. Ett lagförslag lades fram i Dáil i april i år och röstades ned av alla ledande partier. Det är absurt att säga att politikerna behöver mer expertutlåtanden. Den här gruppen skulle ha lämnat sin rapport i juni, sedan sköts det upp till september. Så slutligen häromkvällen, samma dag som Savitas fall blev känt, lämnade de sin rapport till regeringen. För mig är det talande, att den här gruppen har väldigt lite med expertis att göra och mycket med politiskt undvikande och feghet att göra.

– Jag anser att regeringen bör ta fram en lag som ger kvinnor rätt till abort. Punkt. Domen i X-fallet, som expertgruppen var tänkt att undersöka, handlade om att abort skulle tillåtas i de fall där kvinnans liv är i fara, även då det finns fara för självmord. Det är inte tillräckligt, inte längre. Nu kräver vi en mycket bredare aborträtt.