För andra gången på 20 år modererades en av presidentvalsdebatterna av en kvinna.

Bild: Youtube

"Inte mycket till val"

2012-11-05 | Jenny Rönngren padlock

UTRIKES

Oavsett vem som blir USA:s nästa president när valet avgörs under natten till onsdag kommer den ekonomiska politiken att fortsätta främja välmående män på kvinnors och flickors bekostnad. Den analysen gör statsvetaren Amy Elman, som ändå föredrar demokraternas Barack Obama framför republikanernas Mitt Romney – främst på grund av abortfrågan.

Amy Elman är professor i statsvetenskap vid Kalamazoo College, Michigan, USA. Hennes forskning är tvärvetenskaplig, bygger på feministisk teori och fokuserar på hur stater och transnationella aktörer hanterar frågor som rör medborgarskap, migration, folkmord och våld mot kvinnor.

För närvarande skriver hon om antisemitism i ett integrerat Europa.

Bland hennes publikationer finns:

Sexual Equality in an Integrated Europe, New York: Palgrave/MacMillan 2007.

"Intersectionality, Inequality and EU law," i antologin Diversity and the European Union, red Elisabeth Prugl och Markus Theil, New York: Palgrave/Macmillan, 2009.

Hur ser du på alternativen i presidentvalet ur ett feministiskt perspektiv?

– Vårt politiska system erbjuder inte mycket till val. Istället har vi det bästa system som kan köpas för pengar. Jag märker en ovilja att ta itu med det växande segment av befolkningen som lever i fattigdom, varav en majoritet är kvinnor. Parallellt med den här frågan har vår högsta domstol intagit en fundamentalistisk hållning att pengar är detsamma som röst, vilket inte förvånar någon av oss i kvinnorörelsen som slogs mot industrialiseringen av sex, och de på vänsterkanten som (också) insisterade på att pengar var röst. I och med att pengar betyder så mycket, och fler och fler kvinnor kämpar för att överleva, kan vi inte hoppas på att någon av de här representanterna kommer att företräda våra intressen.

Spelar kvinnofrågor en viktigare roll i det här presidentvalet än tidigare och i så fall varför?

– Valet är tydligt könsbundet. Män, och kvinnor som identifierar sig med män, upptäcker plötsligt att det finns kvinnor när valet närmar sig. Vi har hört allt förut och kommer att få höra samma saker igen när det är dags att rösta.

Tror du att argumenten som lagts fram i frågor som rör kvinnors rättigheter kommer att påverka valresultatet och i så fall hur?

– Egentligen inte. Utan en stark kvinnorörelse som kan ställa båda de konventionella partierna till svars och även förändra den politiska standard-debatten är vi förlorade. Det enda vi har nu är privata enfråge-orienterade icke-statliga organisationer med en professionell kader av anställda som söker pengar för att hålla sig flytande. De få saker vi gör rätt komprometteras av en massa lokala initiativ mot aborträtten och en ekonomisk politik som fortsätter att främja välmående män på kvinnors och flickors bekostnad.

Såg du de tre tevesända presidentvalsdebatterna?

– Ja, det gjorde jag. Graden av substans i debatten var stötande, lögnerna ofattbara och skådespeleriet – låt oss säga att Ronald Reagan skulle ha varit nöjd!

En av debatterna modererades av en kvinna för andra gången på tjugo år, vad jag förstår efter en kampanj som startades av några unga kvinnor. Kan du kommentera detta?

– Vad sorgligt att anta att en kvinna för andra gången på tjugo år kom fram som en eftergift till unga kvinnor. Oavsett ålder måste kvinnor gå samman och diskutera vad som håller oss samman och överväga hur vi bäst kan stödja varandra. Vi måste komma förbi åldersdiskrimineringen.

Jag tror att kampanjen stöddes av kvinnor av många åldrar, även om den startades av några tonåringar, så frågan handlade mer om hur du ser på kampanjer av det slaget som verktyg för att påverka?

– Ja, moderatorn backades upp av kvinnor i alla åldrar, och med din betoning på att kampanjen startades av tonåringar glömmer vi att utan de ansträngningar som gjordes av kvinnor som inte längre är med oss skulle vi inte ha haft kvinnor i journalistiken. De har inte funnits med så länge. Jag rekommenderar Susan Brownmillers In our time (I vår tid) för en viktig inblick i den historien och i USA:s kvinnorörelse. Hon förklarar verkligen hur mycket som har förändrats på bara några decennier. Att bara uppmärksamma en nätkampanj är att ignorera en viktig del av kvinnors historia.

Vem skulle du helst se som nästa president och varför? Obama eller Romney?

– Jag skulle föredra att se Obama i rollen, men det har mindre med honom att göra än ett parti som troligen är något mindre fientligt mot kvinnor, för att det stödjer aborträttigheter, men det demokratiska partiet underblåser fortfarande mycket. Om Romneys lag skulle använda termer som ”chefsmamman” om landets ”första dam” skulle vi ha hört ett ramaskri från folk som betraktar sig som progressiva. De skulle med rätta opponera sig mot maternalismen i den typen av politik. Och om det hade tagit Romney en evighet att som guvernör göra framsteg i frågan om samkönade äktenskap skulle de progressiva ha insisterat på att han var en neandertalare utan bildning och eftertanke. Detta säger jag, en feminist som är motståndare till alla former av äktenskap och överordningen av den sortens relation framför andra när det gäller tillgången till vård i mitt land.

Om du fick välja fritt?

– Hillary Clinton. Hon knuffades åt sidan av en man som hade mycket mindre erfarenhet.