Stina Svensson menar att regeringens budget ökar ojämställdheten.

Regeringens ekonomiska politik ökar ojämställdheten

2012-09-21 | Stina Svensson padlock

OPINION

”Vi är många som ser hur regeringens ekonomiska politik styrs så att den istället ökar ojämställdheten. De vackra orden förvandlas inte till praktik i den alltmer bryska verkligheten.” Det skriver Feministiskt Initiativs talesperson Stina Svensson med anledning av budgetpropositionen som kom i veckan.

Stina Svensson är talesperson för Feministiskt initiativ.

I höstbudgeten förklarar regeringen Reinfeldt att för kunna uppnå de jämställdhetspolitiska målen krävs en målmedveten politik, att jämställdhetsperspektivet måste integreras i varje del av det dagliga arbetet på alla nivåer och i det politiska beslutsfattandet.

Anmärkningsvärt är att Anders Borg, som finansminister och som feminist, då återigen förbigår att göra en genusanalys av sin egen budget. Vi är många som ser hur regeringens ekonomiska politik styrs så att den istället ökar ojämställdheten. De vackra orden förvandlas inte till praktik i den alltmer bryska verkligheten.

Under själva budgetdebatten stod finansministern och slog med en hårt knuten näve i talarstolen och nästintill skrek i affekt att Sverige har starka statsfinanser, vi tar ansvar och investerar inför framtiden. Att i det läget fortsätta att låta klyftan mellan olika grupper i samhället öka är ett djupt svek. För att nå målet om ett jämlikt och ett jämställt samhälle fritt från diskriminering, behöver vi en tydligare politisk ledning och ett kunskapslyft. Det blir uppenbart att det parlamentariska arbetet behöver en ny politisk dimension.

Regeringen är dock fortfarande nöjd med en välfärd vars logik vilar på produktion, sänkta skatter och konsumtion. En välfärd som så gott som tolererar diskriminering till förmån för ökad tillväxt, oavsett vad kostnaden blir i förlängningen. Ordet tillväxt har blivit synonymt med ordet välstånd. Vi menar för att kunna skapa ett välfärdssamhälle måste innebörden i begreppet värde omdefinieras och resurser omfördelas. Välfärd måste handla om att färdas väl genom livet. Då kan vi inte acceptera barnfattigdom, lönediskriminering och massarbetslöshet. Vi måste ställa frågan vilka som privilegieras i den här samhällsutvecklingen och vilka gör det inte?

De ekonomiska klyftorna har ökat sedan regeringsskiftet 2006. Exempelvis har nedskärningar inom välfärden ökat belastningen på kvinnor ytterligare. I budget efter budget har regeringen omfördelat resurser från gruppen kvinnor till gruppen män. Vi har också bland annat kunnat se hur sambeskattningen har smugit sig in bakvägen för den som är sjukskriven. Det sker då när den som är sjukskriven blir utförsäkrad och hänvisas till försörjningsstöd. Då ska plötsligt hela familjens inkomst räknas som inkomst, inklusive barnens.

Jämställdhet är en demokratisk kvalitetsfråga liksom en jämlikhetsfråga. Demokratisk legitimitet handlar om delad makt och ökad kunskap. Samhällets olika maktstrukturer är avgörande för vilka olika villkor vi har. Därför måste jämställdhets- och jämlikhetskrav in i de små och de stora demokratiska rummen. Jämställdhet och antidiskriminering går in i alla politikområden, allt från socialförsäkringsområdet, arbetsmarknad, skatter, skola, kultur, idrott, miljö, säkerhetspolitik och utrikespolitik. Att det råder en lamslående konsensus kring jämställdhet är tydligt. Alla är överens om de jämställdhetspolitiska målen, men i 2013 års budget uteblir de vassa politiska förslagen.

Regeringens välfärdstanke skiljer sig tydligt ifrån Feministiskt initiativs. Genom att fler får möjlighet att använda sin fulla potential ökar också utrymmet att skapa ett samhälle där alla får sina behov tillgodosedda, oberoende av kön, sexuell läggning, funktionsduglighet eller etnisk tillhörighet. Var finns de ekonomiska satsningarna som ska lyfta fram den välfärdspolitiken?

Det är dags att trappa upp jämställdhetsarbetet. Lönediskrimineringen fortgår utan några som helst politiska förslag. Dagens ”svenska modell” för lönebildning stödjer en exploatering av kvinnors arbete. Om modellen inte förändras kommer lönegapet aldrig att minska, utan snarare att öka. Medlingsinstitutets uppdrag måste ses över så att industrins norm för lönebildningen blir förenlig med aktiva insatser för att bryta den strukturella lönediskrimineringen mot kvinnodominerade yrken.

Vi vill diskutera konkreta reformer. Rättvisa löner, sex timmars arbetsdag och en individualiserad föräldraförsäkring är tre tydliga exempel på betydande reformer med politiska energiåtgärder för ett samhällssystem som i dag inte håller måttet i en modern och medveten värld. Alla partier som skrivit in feminismen i sina partiprogram har ett ansvar. Jag uppmanar fler att komma med konkreta förslag - oavsett partifärg.