"Det handlar bara om att få kvinnor att kröka ryggen"

2012-09-14 | Jenny Rönngren padlock

INRIKES

Roligt men inte lätt. Så beskriver Åsa Regnér uppdraget som RFSU:s generalsekreterare. Efterträdare är ännu inte utsedd och vad hon ska göra nu är inte bestämt, men det var dags att gå vidare, säger hon till Feminstiskt Perspektiv.

– Jag har varit här i 5,5 år och det har varit väldigt roliga år. När jag började fick jag uppdrag både vad gäller chefskapet på RFSU och frågor som vi skulle driva politiskt. Mycket av det är gjort nu och det är dags att gå vidare. Men jag har haft det väldigt bra under de här åren.

Att tala om framsteg och bakslag kräver en uppdelning på svensk och global nivå, menar Åsa Regnér.

– Sverige är nästan en ö. Rent politiskt tycker jag att regeringen har stöttat sexuella och reproduktiva rättigheter internationellt och stått för det i FN-sammanhang i en tid när andra vänt sig bort.

 Och även om de inrikespolitiska reformerna inte gått särskilt fort, har hon kunnat bocka av en del frågor från listan hon började med, inte minst när det gäller hbt-frågor.

– Det är stort att samkönade äktenskap gick igenom – den sista stora legala reformen för Sverige som jag är glad att ha varit med om. Det är en så viktig fråga både för människor och den politiska utvecklingen i ett land.

– Och samtidigt kan vi se hur EU tagit sig an hbt-frågan som en mänsklig rättighet, medan det i Afrika är riktigt illa, där kolleger till RFSL och RFSU blivit mördade under den här tiden.

Hon tror att det kan vara en reaktion som handlar om att motarbeta internationella krav i ljuset av den ökade uppmärksamheten, inte minst från FN, på diskrimineringen av hbt-personer. På samma sätt som framsteg för kvinnor möter motstånd. Åsa Regner påminner om konferenserna i Peking och Kairo 1994-1995 som ”verkligen flyttade fram positionerna för kvinnors rättigheter”. Hon har många gånger haft anledning att gå tillbaka och titta i dokumenten som skrevs då om kvinnors rättigheter och om sexuella och reproduktiva rättigheter.

– Det skulle vara svårt att få ett lika starkt gehör i dag, konferenserna manifesterade att kvinnorörelsen hade kommit långt också på världsnivå. Då blev det en reaktion på det.

– Abortmotståndarna började formera sig på ett nytt sätt. De blev duktigare på att tråkjobba med politiken och istället för att kräva totalförbud lägga fram förslag som till exempel tvingar gravida att titta på foster de har laglig rätt att välja bort.

Att abortmotståndet har ökat internationellt är det mest påtagliga bakslag som Åsa Regnér har upplevt som RFSU:s generalsekreterare. Hon påpekar att motståndet och planerna på att begränsa aborträtten ökat också i EU, förutom de abortförbud som redan fanns i Polen, Malta och på Irland – och som i två av fallen gäller även vid våldtäkt.

– Många av de regleringar som införts i USA finns också på förslag i EU och det handlar bara om att få kvinnor att kröka ryggen, framför allt när det gäller abortfrågan. Det oroar mig, säger hon.

– Det som gläder mig är att mödradödligheten och abortdödligheten ändå har sjunkit något, även om det inte alls är på den nivå som FN och millenniemål 5 föreskriver.

Och Åsa Regnér menar att det har kunnat ske tack vare frivilligorganisationer, läkare och aktivisters kamp, som gett resultat trots det svåra klimat för frågorna som råder.

RFSU något så ovanligt som en frivilligorganisation som äger företag, där vinsten går tillbaka i frivilligorganisationens budget – en konstruktion som Ottar grundlade och ger en stabilitet i kärva tider som andra inte har. Åsa Regnér vill inte ge sin efterträdare några råd, men konstaterar att jobbet är varierat och roligt, med engagerade medarbetare och varierade arbetsdagar som spänner över både nationell och internationell politik i ett land där frivilligorganisationer har en stark ställning.

– Jag har funderat mycket på vilken roll man själv ska ha, när är det bra att samarbeta, när är det bra att vara watchdog. När ska man kritisera. Jag har försökt balansera rollerna efter bästa förmåga.

Vad ska du göra nu?

– Det är inte klart än. Jag har haft tur i arbetslivet. Tiden i regeringskansliet gav mig i inblick i hur frågor omvandlas till förslag och politiska beslut i en demokrati. Och att sedan som chef för en frivilligorganisation få driva politik, men inte i partipolitiska former har gett mig vissa tankar om hur en demokrati som den i Sverige fungerar.

– Jag vill fortsätta att bidra med det jag kan utifrån de positioner jag haft och fortsätta bidra med den ilska, glädje och energi jag har kvar, fortsätta att driva rättighetsfrågor på något sätt. Vi får se hur det tar sig uttryck...