Underskattar svenska folket?

Så talar man till de maktlösa

2012-06-20 | Inga-Lisa Sangregorio padlock 1

KRÖNIKA/EKONOMI

Stefan Löfven underskattar svenska folket när han inte vågar avskaffa alliansens skattediskriminering. I helgen höll PRO, Pensionärernas Riksorganisation, kongress. Det är den största pensionärsorganisationen med 400 000 medlemmar. Näst störst är SPF med 266 000. Som jämförelse: de åtta riksdagspartierna har tillsammans mindre än 300 000 medlemmar.

Stefan Löfven underskattar svenska folket när han inte vågar avskaffa alliansens skattediskriminering.

I helgen höll PRO, Pensionärernas Riksorganisation, kongress. Det är den största pensionärsorganisationen med 400 000 medlemmar. Näst störst är SPF med 266 000. Som jämförelse: de åtta riksdagspartierna har tillsammans mindre än 300 000 medlemmar.

Jag ögnar igenom ett pressmeddelande från kongressen. Det handlar om de ökande klyftorna mellan lönernas och pensionernas utveckling och avslutas med ett antal krav som PRO kommer att driva. Mest uppseendeväckande är kravet på en avveckling av premiepensionssystemet.

I de stora morgontidningarna kan jag inte hitta ett ord om kongressen. Stefan Löfven talade, men på Socialdemokraternas hemsida nämns inte detta tal. En person som var närvarande sammanfattar vad han sa så här: ”Pensionärerna ska givetvis ha samma skatteskalor som löntagare, men detta ska ske successivt.”

Så talar man till de maktlösa.


Till den som har skall varda givet

Jag är en vän av exakta siffror. Låt mig därför jämföra inkomstutvecklingen under de senaste tio åren för två grupper.

Den ena gruppen är mycket liten, nämligen gruppen statsministrar. Göran Persson hade år 2002 en ersättning på 102 000 kronor i månaden, Fredrik Reinfeldt får från juli i år 148 000. På tio år har statsministerlönen alltså ökat med 46 000 eller 45 procent. Om reallönen hade varit oförändrad skulle den i dag ha varit knappt 118 000. Statsministern kan alltså glädja sig åt en kraftig reallöneökning.

Den andra gruppen är ganska stor, nämligen gruppen äldre pensionärer. Jag hör själv dit. År 2002 uppgick min på tidigare förvärvsarbete baserade pension till 11 188 kronor. Det var då något högre än genomsnittet för ATP-pensionärer med fullt antal inkomstår. År 2012 har beloppet höjts till 12 644 kronor, vilket i realt penningvärde innebär en sänkning. För att bara täcka inflationen borde den ha varit 12 928 kronor. Jag och andra i min situation har alltså i dag de facto lägre pension än för tio år sedan. Som om detta inte var illa nog är skatten på pensioner dessutom högre än på färska löneinkomster.

Jag säger inte att 148 000 är för mycket för en statsminister. Men 12 644 kronor är faktiskt för lite efter ett helt livs förvärvsarbete. Att dessutom beskatta dessa spottstyvrar hårdare är ett hån mot både moral och logik.


Sviker avgörande seger

Gruppen ”pensionärer” är stor och mycket heterogen, både åldersmässigt och när det gäller ekonomiska villkor. Topparna inom olika samhällsområden har försett sig själva med utomordentligt generösa pensionsvillkor. Ibland handlar det om närmast surrealistiska belopp som ingen har möjlighet att hinna göra av med under sin livstid.

Men just för att så gott som alla som har något inflytande i samhället själva har generösa extrapensioner har det blivit möjligt att låta det allmänna pensionssystemet förfalla. Obegripligt nog har Socialdemokraterna inte lyft ett finger för att försvara en av arbetarrörelsens viktigaste segrar, den allmänna tjänstepensionen. Den genomsnittliga ATP-pensionären har numera efter ett helt livs arbete inte mer i nettopension än den som aldrig arbetat men får garantipension och bostadstillägg.

Tidigare följde lönernas och pensionernas utveckling i stort sett varandra, och det var vad alla hade anledning vänta sig skulle hända även i fortsättningen. Men under de senaste 10-15 åren har reallönerna ökat med runt 40 procent, medan pensionerna stått stilla eller till och med minskat realt. Det här är en utveckling som ingen hade kunnat förutse, men när den nu inträffat borde man rimligtvis göra något åt den. I stället har alliansregeringen alltså via skattesystemet infört en avsiktlig diskriminering som ytterligare ökar klyftorna.


Men Löfven har inte bråttom

Den här avsiktliga diskrimineringen är nu inne på sitt sjätte år. Ändå tycker Stefan Löfven inte att det är bråttom med att avskaffa den. Jag får hans talmanus och konstaterar att han på en gång lyckas säga att pensionärer inte ska beskattas hårdare än löntagare men att det skulle bli väldigt kostsamt att ”sluta hela klyftan” och att en sådan förändring därför måste ske ”etappvis under flera år”. De gamla människor som dels sett sina realinkomster sjunka under minst tio år och dels betalar högre skatt än andra ska alltså vänta ett antal år efter valet 2014 för att ens få skatteorättvisan åtgärdad. På lång sikt är vi alla döda, men för åtminstone de äldre pensionärerna gäller detta även på kort sikt.

Jag tror att Stefan Löfven underskattar svenska folket. TCO gjorde en undersökning som visade att bara en procent av befolkningen ansåg att pensionärer ska betala högre skatt än andra. Skulle det verkligen vara omöjligt för den populäre Löfven att säga ungefär så här: ”Jag och alla andra som har förmånen att ha arbete och en hygglig lön har de senaste åren fått sänkt skatt via fyra jobbskatteavdrag. Skulle vi inte kunna avstå från det fjärde avdraget och låta gamla människor få samma skatteskalor som vi?” Då behöver pengarna inte tas från ”andra viktiga samhällsreformer”.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer


20120624 - Gun Hedén

Stefan Löfven får skärpa sig och även s om vi ska komma till makten nästa val. Tala ur skägget och säg att pensionärer är värda att få samma skatt som yrkesarbetande. Jag är 76 år och har arbetat i 48 år och tycker att jag är värd det.

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: