Karin Salmson och Marie Tomicic driver Olika Förlag och har bland annt givit ut den uppmärksammade boken om Kivi och monsterhund.

Sluta skattefinansiera ojämställdhet!

2012-05-09 | Karin Salmson , Marie Tomicic padlock

OPINION

Nyligen presenterades siffror över bristen på könsbalans i barn- och ungdomslitteraturen. Ingen tycks ha reagerat över att bristen på jämställdhet ökar. Nu kräver Olika förlag i ett öppet brev till ansvariga ministrar att de som ansvarar för inköp av barn- och ungdomslitteratur ges de verktyg som krävs för att skapa bättring.

Karin Salmson och Marie Tomicic, är förläggare på OLIKA förlag AB.

Tillfrågade förlag: Alfabeta, Bonnier Carlsen, B.Wahlström, Bergh, Egmont Kärnan, En bok för alla, Hegas, Kabusa, Natur & Kultur, Opal, Rabén & Sjögren, Rebus, Semic, Stabenfeldt, Tukan, Vombat.

Öppet brev till kulturministern, jämställdhetsministern, ungdomsministern och demokratiministern:

I år skedde ett negativt trendbrott i Svenska Barnboksinstitutets statistikrapport. Vi vet inte varför det bara är Olika förlag som rapporterar om statistiken som visar vilka böcker som barn möter i bibliotek, bokhandel och på förskolan. Och så klart hemma. För några dagar sedan visste till exempel Sydsvenska Dagbladet att i notisform berätta att de svenska barnböckerna har lika många flickor som pojkar i huvudroll. En rapportering som döljer ett jämställdhetsproblem som går ut över barn och unga, och samhället i stort.

Siffrorna som lyfts fram av både media och Svenska Barnboksinstitutet (SBI) gäller nämligen den totala statistiken över böcker alla åldrar (bilderbok till ungdom). Bryter vi ned siffrorna och tittar på bilderböcker och ungdomsböcker var för sig tonar en annan bild fram.

Av bilderböckerna som kom ut i Sverige år 2011 hade 58 % av böckerna en pojke i huvudroll och 34 % en flicka (åtta procent hade både en flicka och en pojke i huvudroll). Det innebär att klyftan mellan könen ökat från 14 % till 23 % jämfört med året innan. Eftersom representationen av flickor och pojkar i bilderböcker är ett mått på jämställdhet har ojämställdheten ökat med hela 64 % på ett år. Det är ett negativt trendbrott. Sedan mätningen började 2002 har utvecklingen långsamt gått åt rätt håll. Fram till tvärstoppet 2011.

Lägger vi samman bilderböckerna som utkommit sedan 2002 så är bokhögen med pojkar i huvudroll hela 57 % större än bokhögen med flickor i huvudroll! Hur kan det vara så att det bara är vi på Olika som är bekymrade över två så olika stora högar? Är det så att alla är vana vid att det är så det ser ut? Att vi accepterar systematisk ojämställdhet? Det här är ju böcker som ska in på förskolor och bibliotek och användas i verksamheter som styrs av tydliga lagar och styrdokument och som finansieras av det offentliga. Ett ramaskri borde vara på sin plats i ett land som vill fortsätta bära såväl jämställdhetens som barnbokens fana högt!

Förlegade idéer styr marknaden

En förlegad idé som fortfarande finns och som kan förklara ojämställdheten är att flickor ska kunna identifiera sig med både flickor och pojkar, medan pojkar ”inte ska behöva” läsa om flickor. Därmed har en bok med pojkar i huvudroll en större målgrupp och större potential att dra in pengar. Utöver föräldrar är förskolor och bibliotek viktiga köpare av böcker, men de saknar generellt kunskapen att analysera sina inköp utifrån ett genus- eller diskrimineringsperspektiv. Trots det lagstadgade ansvaret att jobba med just detta. Vad vi läser spelar roll och att inte vara medveten understödjer ojämställdhet och ojämlikhet för våra barn.

Tittar vi istället på ungdomsböcker är bilden den motsatta: 60 % har en tjej i huvudroll och 33 % en kille (sju procent hade både en tjej och en kille). Här har klyftan mellan könen ökat med 8 % jämfört med föregående år. Vissa ser det som ett tecken på jämställdhet, att tjejerna börjar ta för sig. Det är fel slutsats. Snarare är detta också uttryck för ojämställdhet, som gör att pojkar har låg läsvana och sviktande skolresultat. Förlagen anser inte längre pojkar vara en lukrativ målgrupp utan satsar på läsande flickor.

Den samlade utgivningen intressantast

Dock ska påpekas att i de svenska förstautgivningarna av bilderböcker är könsbalansen närapå jämn, men det är ju inte bara dessa böcker som förlagen väljer att ge ut och som barn läser. De läser även den översatta litteraturen! Vi menar således att den intressanta siffran är den samlade utgivningen, även om det är trevligt att se att våra inhemska bilderboksskapare är uppdaterade i jämställdhetsdiskursen. Svenska förläggare har blivit bättre på att lägga örat mot jämställdhetsrälsen, och till exempel Bonnier Carlsen menar att Olika förlag har ökat medvetenheten även hos dem. För att i nästa andetag påpeka att de sätter konstnärlig kvalitet först – men vi tror inte att de skulle ge ut en rasistisk bok, bara den vore tillräckligt vackert tecknad och formulerad.

Det är alltså självklart att alla böcker bär med sig värderingar i och utanför handlingen, och det oavsett konstnärlig kvalitet. Skillnaden mellan Olika och andra förlag är att vi ser värderingar som sprider ojämställdhet som lika viktiga som de som sprider rasism. För detta har vi stöd i lagar och styrdokument för skola, förskola och fritids. Men det är den gängse låga värderingen av vikten av jämställdhet som syns i den statistik som SBI årligen tar fram, och även i hur den presenteras och tas emot.

Olika vill uppmärksamma ett gemensamt samhälleligt problem, ojämställdheten i litteraturen, och göra något åt det! Vi borde vara fler! Under 2011 gav Olika ut sju förstautgåvor, av dessa hade 37,5 % en flicka i huvudroll, noll procent en pojke, 50 % både en flicka och en pojke och 12,5 % hade en unisex/henkaraktär. Vi ville ta reda på hur det såg ut med statistiken på andra förlag, men av de 16 förlag* vi frågade var det endast ett (litet förlag) som på vår anmodan kontrollerade sin utgivning och kom fram till att det var någorlunda jämnt.

Inte bara att räkna kön

Men det handlar självfallet inte bara om att räkna kön, även om det är första och enklaste steget i en jämställdhetsanalys av litteratur. Än viktigare är hur flickor och pojkar framställs i böckerna, (liksom föräldrar, familjeform, etnicitet, funktionsnedsättning och alla andra diskrimineringsgrunder). Men om vi fortsätter att koncentrera oss på kön pekar bland annat professor emerita Lena Kåreland på i sin forskning att flickor och pojkar generellt porträtteras stereotypt och efter förlegade och snäva könsmallar. Flickor skuttar, pojkar springer. Flickor är söta, pojkar tuffa. Flickor är hemma, pojkar ute i världen. Flickor följer regler, pojkar bryter dem. Flickor gråter, pojkar blir arga. Och så vidare. Här finns ännu ingen samlad bild över den årliga utgivningen då SBI endast ser till representation (och övergripande trender).

Då de stora förlagen inte tycker att den uppenbara ojämställdheten i barn- och ungdomslitteraturen är deras ansvar sätter vi på Olika vårt hopp till politikerna och kräver:

Resurser till utbildning och kunskap till både bibliotekarier och pedagoger, så att de kan uppfylla lagar och styrdokument genom medvetna inköp. Det är viktigt att inte bara stifta utmärkta och progressiva lagar, utan att också ge dem som arbetar kunskap att leva upp till dem. Skattepengar ska inte gå till ojämställdhet!
Ge SBI, eller annan utomstående part, uppdraget att lägga till en kvalitativ analys till den nuvarande analysen av barn- och ungdomslitteraturen. Det är endast via fakta som vi kan analysera en problembild och förändra den.
Ge SBI i uppdrag att även ta fram statistik rörande representation knutet till de övriga diskrimineringsgrunderna (till exempel etniskt tillhörighet, könsöverskridande identitet och uttryck, religion, funktionsnedsättning och sexuell läggning).