Vi sitter i köket hos Inga Dahlati. Hon bor i ett hus i byn S:t Olof som är belägen i Simrishamns kommun på Österlen.
Hennes man Erik häller upp nybryggt kaffe i våra koppar. Sedan slår han sig ner bredvid Inga och ser till att vi tar för oss av det färska brödet med en massa gott pålägg.
Inga Dahlati börjar lugnt berätta om sitt liv. Från arbetet posten till arbetet på banken. Från att vara medlem i Moderaterna till att aktivt börja arbeta med politik inom Feministiskt initiativ, Fi.
Att det blev Fi föll sig rätt så naturligt för Inga.
– När Gudrun Schyman satte i gång Fi i Simrishamn för två år sedan tänkte jag att nu är det dags. Dels för detta gubbstyre som vi har här nere. Det behövdes något nytt som kunde sätta lite fart och få bort den här svågerpolitiken som präglar vår kommunpolitik.
I dag är Inga pensionär. Hon beskriver sig som en vanlig medborgare som fullgjort sina plikter.
Under hela hennes yrkesamma liv har Inga haft män som chefer med undantag av en kvinna. Och det stör henne än i dag.
För det hon ibland möter på fullmäktigemötena i Simrishamn påminner henne om tiden som arbetande där männen mer än sällan talade nedsättande om kvinnor.
– Som kvinna i arbetslivet har man ju alltid varit underordnad männen. På banken arbetade jag med ekonomi och kvinnor. Jag vet ju därifrån hur det ser ut med lönediskriminering och dåliga arbetsavtal. På fullmäktigemötena är det ingen skillnad på synsättet mot kvinnor, säger hon.
Ingen hänsyn till orättvisorna
En av de främsta anledningarna till att Inga Dahlati valde att lämna Moderaterna, där hon endast var medlem, var just orättvisorna mellan män och kvinnor vilket hon ansåg att de inte tog ett dugg hänsyn till.
– Jag har helt enkelt tröttnat på deras politik. Den har ju inget med kvinnor att göra. Så redan när FI startade tänkte jag att detta är nog något för mig. När jag gick på mitt första möte kände jag ingen. Jag träffade en del människor där och vi bytte mejladresser med varandra. Strax därefter tog jag beslutet att gå på nästa möte och bli medlem. På den vägen är det.
På en marknad efter det första mötet med Fi gick Inga fram till Gudrun Schyman och sa: ”Det ska du veta att nu ska jag rösta på dig och jag ska se till att flera i S:t Olof gör det.”
– Sedan gick jag hem och berättade för mina vänner att nu kommer jag att rösta på FI.
Mötte du några reaktioner?
– Nej, det var många här i byn som tänkte göra samma sak sedan jag gick ut och sa att jag skulle göra det, säger hon och skrattar.
Mycket fiffel
I dag sitter Inga Dahlati tillsammans med fyra andra i Fi:s samhällsbyggnadsgrupp vilket hon känner sig mycket nöjd med.
Hon ringer runt till olika politiker, skriver motioner och deltar på fullmäktigemöten. Trots att hon är nybörjare inom politiken känner sig inte ett dugg nervös.
– Jag är inte lagd åt det nervösa hållet. Jag ställer frågor för att jag har rätt att begripa, säger hon bestämt.
Finns det något som du blivit upprörd över sedan du klev in i politiken?
– På männen och den väldigt hemska synen på kvinnan. En gång på ett kommunfullmäktigemöte sa en man att det är bra om kvinnor byter jobb lite oftare så de får högre lön. Då ska man inte tro att det handlar om att ta till något högavlönat jobb utan inom samma lågavlönade bransch inom sjukvården.
Sedan berättar Inga om en annan kommentar som även den fyrades av från en man: ”Kvinnor bara sitter där, målar och kluddar och gör inget vettigt”.
– Då blir man ju så arg att man skakar, säger hon och tar en klunk kaffe.
Blev du förvånad?
– Nä, absolut inte, bara arg. Men det var intressant när jag för första gången åkte in och deltog på ett kommunfullmäktige. Det var ju mycket fiffel som man tycker skulle vara annorlunda. Att olika partier väljer att rösta ner saker som de själva tycker är bra bara för att fel parti kommer med idén, säger Inga och fortsätter:
– Varför kan man inte gå ihop, se på saker tillsammans? I dag går konkurrensen partierna emellan före en konstruktiv lösning som hela byn skulle ha glädje av. Hela den här blockpolitiken står i vägen för samhällets bästa.
Tror du männen inom politiken är rädda för att frångå den kultur som de har skapat, även fast de kanske håller med Fi i vissa frågor?
–Ja, det ser jag hela tiden. Men vissa män från andra partier har tagit steget och röstat med oss och det tycker jag är modigt.
Häftigt
Har det hänt något med dig som person efter att du aktivt börjat arbeta politiskt?
– Ja verkligen. Jag gör skillnad och jag har vuxit som person. Jag är inte rädd för att tala om vad jag står i olika sammanhang. Absolut inte. Jag skriver under med mitt namn och vilket parti jag tillhör. Jag ringer till de andra politikerna och diskuterar och nu vet de vem jag är, berättar hon entusiastiskt och fortsätter:
– Det är rätt så häftigt allt det här. Jag är ju trots allt 70 år och nu först slänger jag mig in i det politiska livet. Min man Erik blir ju också engagerad i och med mitt engagemang. Även han röstade på Fi i förra valet.
Titulerar du dig feminist i dag?
– Ja absolut.
När började du kalla dig det och anser du att det är viktigt?
– Det var i och med mitt engagemang i Fi. Men jag har alltid verkat som feminist. Ja… jo det är viktigt att kalla sig det. Det betyder – för mig i alla fall – att jag tagit ställning.
Finns det något negativt med Fi som du vill ändra på?
– Nej, inte som det ser ut nu. Vi är alla väl informerade om vad som händer. Jag känner mig inkluderad och kraften som vi får från varandra betyder enormt mycket. Sedan tycker jag att vårt arbetssätt är bra. Att vi går ut och möter människor. Vi finns där folket är. Man måste synas och höras när man arbetar politiskt.
Är det aldrig försent att förändra?
– Nej, nej. Titta på mig. Man måste bara våga ta steget. Nu blir mina barn också upplysta feministiskt. Mina och Eriks barn tycker att det är häftigt att jag har engagerat mig och Fi har verkligen lyckats med något häftigt här i Simrishamn.
– Nästa val kommer vi att knipa många mandat det vet jag. Fi och sossarna tillsammans kommer att knipa de flesta rösterna.Folket i Simrishamn har tröttnat. De har inget förtroende kvar för Moderaterna. Det är jag säker på.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Inspirerande läsning! Jättebra artikel! :)