Botkyrkas kommunpolitiker läser stafettpjäsen Seven tillsammans med Kurdo Baksi.
Botkyrka tar tag i (o)jämställdheten
2012-03-16 | Julia von Euler
1
INRIKES
Budgetanalyser, unisextoaletter och prostitution – allt rymdes under samma tak på Femkamp i Botkyrka. Julia von Euler var där och såg stort intresse för och hög nivå på samtalen.
I samband med internationella kvinnodagen anordnades för första gången "Femkamp - en dag för ett jämställt Botkyrka". Evenemanget ägde rum på Botkyrka konsthall och det intilliggande biblioteket och bestod av debatter, work-shops och samtal, rörande vitt skilda ämnen men alla med jämställdheten i fokus.
I flera av rummen sitter personer i alla åldrar och av olika kön antingen diskuterande eller uppmärksamt lyssnande. Arrangörerna hoppas kunna göra dagen till ett årligt inslag i kommunen som också får växa och bli större. Redan på det första seminariet slås jag av nivån på samtalet som är befriande hög, diskussionen förs under namnet "Förortsfeminism - kvinnor i förorten och utanförskap på arbetsmarknaden" och utgår delvis från en rapport som tagits fram av Botkyrka kommun.
Rapporten har visat att 15 procent av Botkyrkas invånare i arbetsför ålder står helt utanför arbetsmarknaden och bidragsstöd. En majoritet av dessa är utlandsfödda kvinnor, i övrigt är gruppen mycket heterogen. Gertrud Åström (Sveriges Kvinnolobby) har läst rapporten och tycker att det är nedslående att se hur dessa kvinnor på grund av samhällsstrukturer tycks hamna i arbetslöshet nästan oavsett hur de agerar. Hon efterfrågar mycket tydligare mål från politikernas sida, och konstaterar att nu har en god kartläggning genomförts, nu behövs också en god analys av vad denna visar.
Det finns alltid ett inslag av tidspress när många människor vill komma till tals och har viktiga synpunkter och därför blir också panelens svar ganska korta, men de vittnar trots allt om en genuin vilja att förändra situationen och ett mod att pröva nya infallsvinklar. Ett förslag från Amineh Kakabaveh (Varken Hora eller Kuvad, som anordnade seminariet) är att försöka följa ett norskt exempel där man samlat socionomer, arbetsförmedling, barnmorskor med flera för att ägna sig åt uppsökande verksamhet. Kvinnoteamen har arbetat för att nå den här gruppen som annars blir så osynlig genom nya kanaler. Hon efterfrågar också tydligare information från ambassaderna om vilka rättigheter och skyldigheter som finns att stödja sig på i landet.
De två renodlade Botkyrkapolitikerna, Jimmy Baker (M) och Serkan Köse (S, ordförande i arbetsmarknadsnämnden) hamnar i en diskussion om hedersfrågan som Baker anser har bäring på frågan utan att han för den skull vill stigmatisera en grupp människor. Köse varnar dock för att fastna i hedersdiskussionen och menar att den lätt tar fokus från den strukturella diskriminering som råder på arbetsmarknaden. Även Mats Einarsson (V) trycker på att det här inte är någon homogen grupp, utan människor med vitt spridda behov som socialtjänsten dessutom länge vetat väldigt lite om.
Från vänster: Mats Einarsson, Gertrud Åström, Jimmy Baker, Amineh Kakabaveh, Serkan Köse.
Någon som inte är förvånad över rapporten är Maria Brodin, ordförande för ABF Botkyrka-Salem. Hon berättar att de inom ABF länge känt till och haft nära kontakt med den här gruppen. De personer som står utanför arbetsmarknad och skyddsnät finns ofta i föreningslivet och ABF anordnar möjligheter att diskutera hälsa, starta föreningar och liknande. En förutsättning är dock att det finns lite utrymme för "smörjmedlet", alltså lokaler, billiga kurser och hjälp med materialkostnader.
Det finns mycket att säga och alla vill tala mer men sista ordet går till Gertrud Åström som undrar varför inte kostnaderna för den här gruppen placeras under investeringsbudgeten.
Sexköpsmotstånd
Därefter får Kajsa Ekis Ekman möjlighet att överta bordet i Konsthallens verkstad för att diskutera sin bok Varat och Varan - prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan som varit uppe för debatt sedan en tid tillbaka. Ekis Ekman polemiserar mot de prostitutionsliberala röster som börjat höras både i Sverige och omvärlden.
Senast i SvD:s tisdagsnummer presenterades en ny film av Malgorzata Szumowska som ställer upp unga, franska studenter som finansierar sina studier genom prostitution jämte en medelklassjournalist som fastnat med ansvaret för hemmet. I ljuset av Ekmans text blir det plötsligt svårt att ta den typen av liknelser på allvar. Även om alla former av förtryck är väl värda att diskutera står det knappast i proportion till den livshotande situation som prostitution för den absoluta majoriteten innebär, i verkligheten.
Kajsa Ekis Ekman pekar på ett tydligt sätt ut hur antropologer, lobbygrupper och "hippa" liberaler undviker att benämna prostitutionens ojämlika förhållanden och mörka sidor genom att förneka offret. På så sätt menar Ekis Ekman att de på ett smidigt sätt lyckats eliminera förövaren och skapa ett motsatsförhållande mellan offer och ett starkt subjekt trots att dessa på intet sätt behöver stå i kontrast till varandra.
Hon talar rakt på sak om vad prostitution innebär, utan omsvep konkretiseras det faktum att det handlar om en grupp män (en minoritet) som med pengar och makt som övertalningsmedel har sex med andra vuxna och barn. Ekis Ekman berättar om lobbygrupper för sexindustrin som tilldelas skattepengar och EU-bidrag för att dela ut kondomer för att minska spridningen av HIV/Aids de gör dock ingenting för att hjälpa kvinnorna ut ur prostitutionen eller på annat sätt öka deras säkerhet. Jag kan inte låta bli att undra vem man vill skydda. Är det prostituerades hälsa man värnar eller är det sexköparna och deras eventuella partners som ska skyddas?
Kajsa Ekis Ekman menar att en frivillig sexindustri är omöjlig då det alltid finns större efterfrågan än det antal personer som självmant söker sig dit. Därmed ökar också trafficking och tvång i takt med en legalisering. Hon önskar att man skulle kunna sätta mer fokus på de män som utgör sexköparna och exempelvis diskutera frågan på arbetsplatser, skapa en kultur som tar avstånd från firmafester och utlandsresor där det ingår ett gäng tjejer i underhållningen.
Kajsa Ekis Ekman, författare och debattör.
Botkyrkas fritidsgårdar går före
Efter en timme är även Ekis Ekmans tid ute och publiken sprids över konsthallen, många med siktet inställt på en fika. I ett av bibliotekets rum sitter en grupp ungdomar böjda över några papper, de skriver och bläddrar under koncentration. Det är Sveriges Kvinnolobby som tillsammans med andra organisationer bjudit in till en work-shop där kommunens budget för fritidsgårdar granskas. Ungdomarna får lära sig att tolka budgetar och jämföra spridningen mellan könen, exempelvis hur mycket som gått till fritidsgårdar och hur många av besökarna som varit tjejer respektive killar. Frågan fortsätter att stötas på nästa seminarium som går under rubriken. "Fritidsgården - en plats för alla?".
Det är Lisa Alsmyr från fritidsgården Ungdom 142 i Huddinge, Behzad Dariusson från Southside fritidsgård och Jenny Claesson från Add Gender som diskuterar jämställdheten på fritidsgårdarna i kommunen. På Ungdom 142 har man uppnått nästan 50%-50% mellan killar och tjejer i besöksstatistiken och på Southside har ett intersektionellt likabehandlingsprogram påbörjats. Add Gender har gjort en omfattande undersökning av Botkyrkas fritidsgårdar som visat att det finns stora skillnader både i ungdomarnas beteendemönster och det bemötande de får. Undersökningen har gjorts mot bakgrund av att det 2011 var ca 35% tjejer mot 65% killar som besökte gårdarna i Botkyrka.
Övre raden: Lisa Alsmyr och Frida Mörtlund, nedre raden: Jenny Claesson och Behzad Dariusson.
Behzad Dariusson arbetar just nu med att utbilda sin personal och vidareutveckla den handlingsplan som de tillsammans tagit fram. Några åtgärder man genomfört är att förändra filmutbudet så att inte bara manliga actionhjältar syns på TV:n, tjej- och killtoa har tagits bort för att komma runt stigmatiseringen av killar som skitiga och slarviga, man pratar inte längre om "killar" och "tjejer" på gården utan jobbar för att kalla alla "besökare" och är väldigt noga med att se alla som kommer genom dörren och att hälsa likadant på alla.
Jenny Claesson påpekar att det faktiskt har visat sig vara en av de lättaste och mest effektiva åtgärderna man kan göra för att skapa en harmonisk och jämlik miljö på fritidsgårdar. På Ungdom 142 har de angripit problemet lite annorlunda och jobbat mer med uppdelade tjej- och killkvällar där aktiviteterna varit precis desamma men många ungdomar, framförallt tjejer, som inte tidigare fått, velat eller kunnat komma plötsligt har dykt upp.
De hade ett stort behov av att skapa en trygg och lugn miljö på sin fritidsgård och har nu också börjat arbeta med att stärka förhållandet mellan tjejerna och killarna så att fler aktiviteter kan göras tillsammans. Behzad Dariusson menar att man måste våga se att varje fritidsgård har sina egna förutsättningar, på vissa ställen är det redan väldigt lugnt och då kan man kanske börja diskutera genus och intersektionalitet medan det på andra ställen handlar om att kriminella gäng tagit över och då är kanske inte första steget att göra unisextoaletter.
Jenny Claesson påpekar att det också är viktigt att titta på andra maktordningar än kön, så som som etnicitet, sexuell läggning, transidentitet med mera, att man utvärderar sitt arbete kontinuerligt och ser över vilka trösklar som finns på varje enskild fritidsgård. Samtalet ger en ljus bild av framtiden och det märks hur alla tre inspireras och imponeras av varandras upptäckter och strategier, efter diskussionen skakas det i hand flera gånger och visitkort utväxlas för att nya samarbeten ska kunna ta fart.
Dagen avslutas med piroger och mingel utanför konsthallens biograf, alla är möra efter dagen men har också längtat efter att själva få prata och samtalet rör sig mellan högt och lågt, det är nästan lika många kvar när jag går som det var när jag kom före lunch, vilket borde vara ett gott tecken inför framtiden.
Kommentarer
Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.
annons:
Följ oss
Gå till sidtoppen
Gratulerar till ett fantastiskt arrangemang! Botkyrka borde bli en förebild för många kommuner.