Jenny Jakobsson och Tomas Karlsson, FI-studenter

Feminism en idé om frihet

2012-03-14 | Tomas Karlsson , Jenny Jakobsson padlock

OPINION

Intresset för feminismen som kommit till uttryck den senaste tiden är bra och glädjande, anser Jenny Jakobsson och Tomas Karlsson från Fi-studenter. Men de vill se en uppryckning när det gäller kunskapen så att debatten kan bygga på fakta "om en av de mest centrala idébildningarna om frihet som finns".

Det är glädjande. Som företrädare för feministiska studenter i Sverige uppskattar vi debatten om feminism som blossat upp ibland annat Dagens Nyheter den senaste månaden. Vi har tagit del av Maria Svelands artikel (DN 120208) med repliker, och att akademin givit sig in i debatten genom Bo Rothstein är extra glädjande.

Feminism och jämställdhet är en kunskapsfråga som baseras på forskning och empiri, vilket alltför lätt glöms bort bland de subjektiva tyckanden som vissa debattörer hänger sig åt, mer om det nedan. Faktum är att feminismen inte alls urartat i extremism som Pär Ström påstår i ett svar på Maria Svelands artikel, utan är på framväxt och blivit mer och mer mainstream. Det finns en sorts statsfeminism, även om den kunde vara starkare.

Tongivande politiska ledare som Anders Borg, Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt kallar sig feminister. Sverige har på senare år fått ett feministiskt ungdomsförbund i Unga Feminister och ett feministiskt studentförbund, vi i FI-studenter 2011. Dessutom har Feministiskt initiativ kommit in i kommunfullmäktige i en svensk kommun. Allt detta har aldrig tidigare hänt i Sverige. Underifrån och upp växer nu feminismen. Vi är inte rädda, vi är nyfikna och engagerade för ett fritt och hållbart samhälle.

Fler och fler människor inser att feminism handlar om mänskliga rättigheter. Att det handlar om frihet. Frihet från diskriminering. Oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, klass och övriga diskrimineringsgrunder. Anledningen till att feminismen är en så stark idé om frihet är för att den ser och har verktyg mot den diskriminering som håller tillbaka många individer från att förverkliga sin potential. Det blir också svårare och svårare även för de mest hårdnackade motståndarna att ignorera det feministiska perspektivet i debatter. Men vissa försöker fortfarande.

En av oss var i Almedalen i somras, på ett seminarium om idédebatt anordnat av tankesmedjan Fores. 1800-talsideologierna liberalismen, socialismen och konservatismen avhandlades av paneldebattörerna, men inte feminismen. Så en av oss ställde en fråga till Timbros representant: Vad kan du om feminism och vad tror du om feminismen som politisk idé i Sverige i framtiden? Timbrorepresentanten svarade: Är det här ett läxförhör eller? Nej, jag tror inte att feminismen kommer att spela så stor roll i framtida svensk idédebatt. Sen tystnade han.

Denna attityd är symptomatisk för mångas inställning till feminism. De vill inte eller kan inte redogöra för sina kunskaper om feminism, utan blir defensiva och ifrågasättande. Eller så redogör de för sina kunskaper, och avslöjar därmed sin okunnighet.

Som chefen för Timbro medieinstitut, Roland Poirier Martinsson, när denne skrev en debattartikel om feminism i SvD i september. För det första tillskrev han feminismen påståendet att könen är lika med sociala konstruktioner. Vi frågar oss: vet han inte skillnaden mellan genus och kön? Efter fler okunniga påståenden och yviga generaliseringar om hur feminismen orsakat problem, avslutade Martinsson artikeln med: borde vi åtminstone inte prata om det? Tja, för vår egen del pratar vi feminism väldigt ofta. Frågan är: borde inte Timbro prata om det? Och då mer specifikt om sina kunskapsbehov i frågan. Det blir ju faktiskt bäst om debatter bygger fakta och kunskap och inte okunnighet. Det gäller såväl nationalekonomi som genusvetenskap.

Det är inte trovärdigt för en tankesmedja att vara okunnig i en av de mest centrala idébildningarna om frihet i Sverige i dag. Därför tror vi på ett kunskapslyft hos många debattörer i genusfrågan. Många av landets universitet besitter en enorm kunskap när det gäller detta, så börja med att ta en kurs i genusvetenskap. För att talet om frihet ska bli mer än tomma ord, är intersektionalitet ett begrepp som är användbart.

Då kanske Timbros trovärdighet i uttalanden om feminism kan börja återuppbyggas efter Martinssons yviga debattdebacle. Det tror vi är bra för idéutvecklingen, om man vill ta begreppet frihet på allvar även 2012. Då kanske Timbro med flera inte skulle ignorera en undersökning som visar att fler kvinnor i styrelser leder till större tillväxt för företag (241 bolag världen runt granskades 2007-2008 i en internationell studie av advokatbyrån Evershed). Utan snarare driva opinion i frågan: ett näringsliv fritt från könsdiskriminering. Ett fritt näringsliv, snarare än ett patriarkalt näringsliv.

Frihet på 2000-talet kommer att innebära något annat än vad det gjorde på 1900-talet. Feminismen bär den in i framtiden.