Panelen angav skäl till att feministiska allianser över block- och parlamentsgränserna blivit ovanligare.

Bild: J O Toulaki

#8 mars: Kvinnors närvaro i politiken

2012-03-06 | Simone Lindsten padlock

INRIKES

I år är det 90 år sedan de första fem kvinnorna tog plats i Sveriges riksdag. Den 1 mars tjuvstartade firandet av Internationella kvinnodagen på Folkets hus i Göteborg med en diskussion kring temat ”Vad betyder kvinnor för politiken?”.

Kvällens moderator, professor Lena Wängnerud från Göteborgs universitet, inledde med en historisk tillbakablick. Andelen kvinnor i riksdagen ökade först mycket sakta. År 1971 var den 14 procent, 1985 32 procent och idag ligger den på 45 procent. Det är alltså numerärt jämställt i riksdagen, men har vi därmed uppnått jämställdhet?

Lena Wängnerud menar att det har betydelse att kvinnor deltar i politiken. Demokratin blir inte fullständig om inte kvinnor är representerade, och kvinnors erfarenheter behövs för att de förändringar som politiska beslut ska leda till verkligen ska gagna alla. Den offentliga barn- och äldreomsorgen, den delade föräldraförsäkringen, jämställdhets- och kvinnofridslagstiftningen är liksom kriminaliseringen av sexköp exempel på frågor, som kvinnor drivit politiskt.

Allians över parti- och parlamentsgränser

Många av de förändringar som genomfördes i Sverige under 1970- och 80-talen blev möjliga tack vare den ”dubbla strategin”, det vill säga att kvinnliga politiker samverkade med den utomparlamentariska kvinnorörelsen. Men trots att Sverige och Norden kommit långt när det gäller kvinnors representation i politiken, på arbetsmarknaden och i utbildningssystemet, så återstår flera viktiga frågor att lösa för att uppnå verklig jämställdhet. Vi har till exempel inte lika lön för lika och likvärdigt arbete, kvinnor utsätts alltjämt för mäns våld och kvinnor är underrepresenterade på höga positioner i näringslivet och i akademin, trots att det finns fler kvinnor än män med eftergymnasial utbildning.

Diskussionspanelen bestod av Kerstin Alnebratt, föreståndare för Nationella Institutet för genusforskning, ordförande i Arbetarrörelsens tankesmedja och tidigare s-politiker i Göteborg, Kia Andreasson, kommunalråd för Miljöpartiet i Göteborg, Parvin Ardalan, journalist, författare och kvinnorättsaktivist från Iran, Birgitta Lundh, ombud för Hotell- och Restauranganställdas Förbund och Cecilia Wigström, regionutvecklare, Västragötalandsregionen och före detta riksdagsledamot för Folkpartiet.

Hårdare partipiska ett hinder

Vilka som är de viktigaste kvinnofrågorna i dag var det delade meningar om, men att kvinnor ska ha rösträtt och kunna väljas till politiska uppdrag är en grundförutsättning. En del kvinnor behöver utbildning och uppmuntran för att kunna ta plats och få gehör för sina prioriteringar. Politikens organisation och arbetsformer är fortfarande manligt präglade. Detta måste förändras. ”Partipiskan viner hårdare i dag”, vilket gör det svårt för kvinnor från olika politiska partier att driva frågor gemensamt.

Att kvinnor anpassar sig till befintliga (manliga) strukturer och blir en del av en politisk elit kan vara problematiskt. De kvinnliga politikerna får efter hand allt mindre gemensamt med en del av dem de ska representera.

Några i panelen saknade en mer kraftfull och enad kvinnorörelse. Flera var kritiska till trenden att tydligt markera könsskillnader till exempel vad gäller kläder och leksaker för barn. Och några var bekymrade över att pojkar i dag underpresterar i skolan medan flickor överpresterar.

Användbar strategi med genomslag i Göteborg

Gör de kvinnliga politikerna tillräckligt mycket för kvinnor och jämställdhet? Jo, men detta är inte enbart kvinnors ansvar. Män måste också engagera sig, eftersom även de kan må dåligt i en snäv manlig könsroll. Jämställdhetsintegrering är en viktig och användbar politisk strategi.

I Göteborgs stad är det numera regel att politiska beslut ska föregås av en analys av om och hur de påverkar jämställdheten. Utfallet ska bli könsneutralt, det vill säga ingen ska missgynnas eller gynnas otillbörligt på grund av kön.

Sex timmars arbetsdag har länge varit en fråga som kvinnorörelsen drivit utan att få genomslag. Nu är den åter aktuell. Bland annat har Hotell- och Restauranganställdas Förbund på sin senaste kongress beslutat att arbeta för denna, och i ett rådslag som Miljöpartiet nyligen genomfört, stöder en majoritet medlemmar kortare och mer flexibel arbetstid.

Kvinnosolidaritet och samverkan med män

I Sverige finns i dag många kvinnor med utomeuropeisk bakgrund, varav flera har hög utbildning från sina hemländer. Denna resurs används inte till sin fulla potential. Här behövs kvinnosolidaritet för att lyfta fram duktiga systrar! Men kvinnor ska inte behöva bli som män för att få respekt och utrymme.

Kvällens slutsatser blev att kvinnor har betydelse för politiken, men helt jämställda på alla plan är vi ännu inte. För att komma vidare behövs mera samverkan dels mellan kvinnor men också med män, som delar uppfattningen att jämställdhet är en förutsättning för en hållbar framtid.