I torsdags utvisades det lesbiska paret Delsa och Pari tillbaka till Kurdistan, Irak trots vetskapen om att de kommer att bli dödade. Det Sverige har gjort är fruktansvärt, dessa kvinnor har berövats all sin värdighet och sina grundläggande mänskliga rättigheter. Det enda de bad om var att få levas tillsammans i frid.
Vi i föreningen Varken hora eller kuvad som skrivit har tillsammans med ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och flera andra organisationer vid upprepade tillfällen varnat Migrationsverket om att kvinnorna mår mycket dåligt, att deras ärende återigen måste öppnas och att deras rätt till asyl ska garanteras. Detta har ignorerats och nu är det tyvärr för sent.
Paret har sedan 2005 befunnit sig i Sverige i väntan på beslut om uppehållstillstånd. Avslag på avslag har satt kvinnorna under så hög psykisk press att de till sist gav upp och ”frivilligt” valde att återvända till Kurdistan, Irak varifrån de flydde förföljelse från familjen och staten på grund av sin sexuella läggning.
De flydde till Sverige i hopp om att hitta den fristad för hbt-personer de hade hört talas om men möttes istället av Migrationsverkets misstänkliggörande och okunskap. Ingen kan påstå att de återvände frivilligt när de under 6 år utsatts för systematiska kränkningar och ovisshet huruvida de får stanna i Sverige.
Det går inte att leva öppet som hbt-person i de Kurdiska delarna av Irak. Även om staten skulle acceptera hbt-personer så gör inte familjen eller omgivningen det. Båda kvinnorna är förföljda av sina familjer och en av kvinnornas bror har redan dödats efter att han hjälpt till med att fixa fram pass. Att kvinnornas liv är i fara har svenska myndigheter redan varnats för av kvinnorättsaktivister och kvinnojourer i Iran. De har under natten uttryckt sin vrede och förtvivlan över att kvinnorna utvisats och upprepar att de med säkerhet kommer att dödas.
Sverige införde 2006 kön och sexuell läggning som asylskäl i utlänningslagen. Trots detta råder fortfarande en enorm okunskap om kvinnors och hbt-personers situation i asylprocessen och hur deras perspektiv ska tillgodoses i ansökan om uppehållstillstånd. Sverige fortsätter ändå att skicka tillbaka kvinnor och hbt-personer trots att de uttryckligen och vid upprepade tillfällen uttalat en välgrundad fruktan för sina liv.
Hur länge ska vi vänta och hur många människoliv ska offras i väntan på en human asylpolitik och kan vi verkligen acceptera att vi använder svenska skattepengar till att skicka människor till döden?
Pari och Delsas historia är långt ifrån unik, många andra hbt-personer och andra asylsökande behandlas på samma omänskliga vis. Vi måste sluta se de fall som uppmärksammas som undantag och börja prata om att Sverige bedriver systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter, att utvisa Pari och Delsa var ett skattefinansierat politiskt mord och ingenting annat.
I fredags ett 20 tal aktivister utanför Migrationsverket i Solna där vi bland annat överlämnade ett upprop med över 3000 namnunderskrifter som kräver att asylsökande kvinnors och hbt-personers rättigheter tillgodoses i asylprocessen. I uppropet kräver vi bland annat att Pari och Delsas fall återigen öppnas och att de garanteras rätten till asyl. Tyvärr var det för sent, de satt då redan i ett flygplan på väg tillbaka till Irak och en säker död.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Utan ord.