#medborgarskap: Kampen för lika rättigheter i Libanon

2012-01-13 | Jenny Gustafsson padlock

UTRIKES

I mitten av december godkände det libanesiska kabinettet ett nytt lagförslag som ska underlätta för expat-libaneser att bli medborgare. I dag kan utomlands födda barn till libanesiska fäder få medborgarskap; om lagen går igenom gäller detta även de som har libanesiska farfäder. Men lagen som förvägrar libanesiska kvinnor att överföra sin nationalitet till sina barn och makar kvarstår.

− Detta är ett kristallklart exempel på sexism och könsdiskriminering. Barn till libanesiska farfäder i andra länder har redan ett medborgarskap medan libanesiska kvinnor i Libanon fortfarande inte kan föra vidare sin nationalitet till sina familjer, kommenterade aktivisten och skribenten Nadine Moawad det nya lagförslaget.

Medborgarskap är inte lika för alla i Libanon. Artikel ett i nationalitetslagstiftningen fastställer att libanesiskt medborgarskap endast kan erhållas genom fadern, inte modern. Lagen, från 1960, är baserad på en fransk lagstiftning som infördes 1925, då Frankrike styrde Libanon. Trots många års kampanjarbete från aktivister och kvinnorättsorganisationer har få politiker visat en vilja att ändra den diskriminerande lagen.

Lina Abou Habib är föreståndare för CRTD-A, en av Libanons främsta kvinnorättsorganisationer. Tillsammans med partners i Jemen, Algeriet, Egypten, Marocko, Tunisien, Jordanien och Syrien har CRTD-A drivit frågan om lika rätt till nationalitet sedan 2001. Sedan dess har Jemen, Algeriet, Tunisien och Marocko ändrat sina lagar för att ge kvinnor samma rätt som män, men situationen är fortsatt oförändrad i Libanon.

− Vår lagstiftning sänder meddelandet att kvinnor inte är jämlika medborgare. De är endast till för sex, barnafödande och hushållsarbete. Nationaliteten är vad som definierar vem som räknas som en medborgare, och som bestämmer relationen med staten.

Det enda sättet för libanesiska kvinnor att föra vidare sitt medborgarskap är om deras barn är födda utan en känd fader. De barn som har icke-libanesiska fäder är utan möjlighet att bli libanesiska medborgare, även om de föds i Libanon och lever hela sina liv där.

För tiotusentals familjer betyder detta stora problem. Barn som lever i Libanon utan medborgarskap saknar automatisk tillgång till offentlig utbildning och sjukvård, samt samma rättigheter att äga mark, driva företag eller arbeta i landet. Enligt en FN-rapport från 2010 gifte sig 18,000 libanesiska kvinnor med icke-libanesiska män mellan 1995 och 2008. 41,400 individer är barn till en libanesisk mamma och en utländsk pappa.

Till skillnad mot kvinnor kan libanesiska män överföra sin nationalitet till såväl makar som barn. Med det nya lagförslaget kan denna rätt utvidgas till barn vars enda länk till Libanon är en libanesisk farfar.

− De säger sig vilja underlätta för dessa barn till migranter att delta ekonomiskt och politiskt i det libanesiska samhället. Detta är inget problem i sig själv, men de blockerar medvetet samma deltagande för libanesiska kvinnor och deras barn, säger Lina Abou Habib.

− Det vi motsätter oss med lagförslaget är att regeringen bestämmer sig för att ”libanesiska ättlingar” betyder ättlingar till libanesiska män. De säger helt enkelt att ”libaneser” är en term för män. Kvinnor är endast tillägg, fortsätter hon.

Men det finns tecken på förändring. I september presenterade den nuvarande arbetsmarknadsministern Charbel Nahhas en rad reformer för att göra det lättare för icke-libanesiska barn och äkta makar att arbeta i Libanon. Den före detta premiärministern Saad Hariri kommenterade frågan på sitt Twitter-konto i helgen.

− Jag är helt för att kvinnor ska kunna ge sin libanesiska nationalitet till sina barn och makar. Jag tycker det är skamligt att vi inte tillåter det.

Frågan kompliceras av att Libanons civilrättslagar följer de olika religiösa gruppernas lagstiftning. Enligt konstitutionen ska frågor som rör familjerätt appliceras olika beroende på religion, och rättsfall tas till religiösa rättsinstanser, inte civila domstolar. Libanon är ett land där individen till stor del definieras av religiös tillhörighet. Minnet av ett långt och smärtsamt inbördeskrig är fortfarande färskt, och polariseringen mellan politiska och religiösa grupper är starkt rotad. Politiker som uttalar sig emot en jämställd nationalitetslag hänvisar ofta till att en sådan reform skulle rubba den så kallade ”demografiska balansen”.

Men sådana argument avfärdas av aktivister. Idén att de olika religiösa grupperna ska fylla varsin kvot är inte förenligt med hur det ser ut i verkligheten. Dessutom måste resonemanget i sådana fall tillämpas även på män, inte bara kvinnor. Rita Renee Chemaly är konsult och föreläsare om kvinnors rättigheter, och drivande i frågan om lika rätt till nationalitet.

– Det första steget för ett jämställt Libanon är att reformera nationalitetslagstiftningen. Sedan kan vi förändra det politiska systemet. En del säger att vi måste få bort det sekteristiska tankesättet först, innan politiken förändras. Men nej, vi måste förändra lagen först av allt. Sedan kan samhället förändras.