15 års queerande

2011-12-09 | Marie Nordin padlock 1

FEMINISM

I onsdags bjöd Stockholms universitets queerseminarium in några av sina grundare till diskussion för att fira sitt 15-årsjubileum. Don Kulick, Pia Laskar, Jens Rydström, Tiina Rosenberg och Mark Graham blickade både bakåt i seminariets historia och framåt mot nya perspektiv.

I seminariets barndom samlades forskare från universitetet och aktivister utifrån tillsammans. Det var före datorernas tid, en tid då det gick att ha koll på alla publikationer som hade queer i titeln, uttrycker Rosenberg det. Efter seminarierna gick deltagarna vidare för att ”queera” café Bojan på universitetsområdet och prata sig fram till de riktigt stora insikterna, minns Rydström lyriskt.

Att använda queer som verb, att queera, är något många av talarna förhåller sig till. Det kommer upp kritik mot vanan att använda queer som en fast egenskap eller något du är. Queer är inte något du är, det är något du gör. Queer går bortom identiteter. Det kan jämföras med äldre tiders syn på sexualitet. Sodomi var en straffbar handling, inte en identitet som till exempel bög eller lesbisk. Inom queerteorin har huvudfokus kommit att ligga vid att ifrågasätta vad som anses vara normalt och vad som betraktas som avvikande.

Banade väg

Laskar talar varmt om vikten av att seminariegruppen inte bara läste texter, främst från USA, för att sätta sig in i området utan även diskuterade varandras texter. Det var svårt att få stöd inom de egna ämnesområdena för den som ville ha ett queerperspektiv på sin forskning. Handledarna hade ofta inte tillräckliga kunskaper. Det seminariet sysslade med i början är ett utmärkt exempel på politisk organisering utifrån hur Rosenberg definierar det. Att organisera sig politiskt, säger hon, innebär att samlas kring något man vill utforska tillsammans med andra. Att till exempel läsa, diskutera och börja skriva.

Gruppens arbete har fått tydliga effekter. Deltagarna sprider sina förvärvade kunskaper vidare genom undervisning, publicerat material, forskningsprojekt med mera. Det har öppnat upp vidare möjligheter för nya studentgenerationer. Seminariet finns kvar som föreläsningsserier öppna för allmänheten.

Relationen mellan just feministisk teori och queerteori är något som väckt upp mycket känslor under årens gång. Prostitutionsfrågan var något som öppnade en avgrund mellan manliga och kvinnliga deltagare i seminariet berättar Rydström. Du har ju inget maktperspektiv, fick han höra av en kvinnlig deltagare. Efter det började han förstå att bögar och flator inte alltid menade samma sak när de talade om makt. När han som bög tänkte på kontrollsystem för vad som är tillåten sexualitet talade flator oftare om en patriarkal könsmaktsordning.

De här konflikterna framträder tydligt i de berättelser som delas under kvällen. Rosenberg och Laskar har visat att feminism och queer går utmärkt att förena. Laskar talar om hur queerfeminism blivit en vidareutveckling av äldre feminism. Något som öppnat upp för att också jobba med fler maktordningar som till exempel funktionsvariationer, klass, hudfärg och etnicitet. I början, säger hon, var hon själv tveksam till att använda ordet queer. Många förknippade ordet med sådant hon inte ville stå för. I en paneldebatt, minns hon, gjordes hon till representant både för antifeminism och för pedofili.

Fortfarande obekvämt

Queerfeminism har nu blivit mer etablerat. Det innebär förstås inte att all queerteoretisk forskning tar hänsyn till feministiska maktperspektiv. Kulick talar om vikten av att queer måste få vara obekvämt och får medhåll av Graham. Vad som är obekvämt förändras. Hbt är kanske inte längre intressant för queerforskningen. De som har en otillåten sexualitet i dag och som kan utmana forskningen är enligt Kulick män som köper sex, manliga sexualbrottslingar och funktionshindrade män som vill ha sex men inte klarar av det utan hjälp. Men var är maktperspektivet? Varför talar Kulick bara om män som vill ha sex och främst om kvinnor som prostituerade? Finns det funktionshindrade kvinnor som får hjälp att onanera liksom de män Kulick beskriver? Och är det egentligen så oproblematiskt att vara hbt i dagens samhälle att det blivit helt ofarligt att jobba med?

Rosenberg håller också med om att forskare måste våga titta på obehagliga fenomen men för henne tar det en något annan riktning. Hur ser det till exempel ut internationellt med homofobi? Hon förespråkar att vi tar oss en titt på verkligheten omkring oss utanför de säkra bubblorna. ”Om vi inte gör det kommer fascisterna att ta över!”

Verktyg

Skriv ut

Kommentarer

20111210 - Carin Holmberg: Kan det var så att själva uppdelningen och fokuseringen inom forskning som ju här tycks dela upp sig relativt enkelt på kön, dvs forskarens kön, också speglar en könsmaktsordning i sig. Alltså en ordning där den som har/gestaltar/positionerar sig utifrån makten inte ser och uppfattar sin makt. Medan kritiken om samma ordning här gestaltad av Laskar och Rosenberg. Då är i detta fall själva queerforskarna/forskningen ett uttryck av den ordning som inte alltid erkänns. Det tycker jag är spännande.

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.