Män sköter säkerheten i fjällen

2011-12-02 | Karin Råghall padlock

SPORT

Fjällsäkerhet är en bransch som nästan uteslutande består av män. Det märktes tydligt på den internationella kongressen om fjällsäkerhet i Åre, IKAR, där endast en av 300 delegater var kvinna.

IKAR/CISA

IKAR/CISA är en internationell bergsräddarorganisation som bildades 1948. I dag är 60 organisationer från 35 länder medlemmar.

Svenska medlemmar i IKAR är Polisen och Fjällräddningens organisation CIFRO.

Årets kongress hölls i Åre den 19-23 oktober.

Fjällräddningen

I Sverige ansvarar polisen för fjällräddningen. Fjällräddningen bygger på insatser från frivilliga som utbildas och utrustas av polisen.

På 1950-talet ansågs en kvinna som besteg ett berg inte vara en riktig kvinna. Även om läget har förändrats sedan dess, är riskfyllda aktiviteter i fjäll och berg fortfarande en aktivitet som främst är förknippad med män.

Detta blev tydligt under den internationella kongressen om fjällsäkerhet, IKAR/CISA, i Åre i slutet av oktober. Kongressen samlar representanter för myndigheter och organisationer från 35 länder, som utbyter erfarenhet och kunskap om fjällsäkerhet.

Karin Trolin, lärare för YH Fjäll- och äventyrsledare vid Älvdalens utbildningscentrum, reagerade över den skeva könsfördelningen på kongressen.

– Vad jag såg i lokalen var tre kvinnor av 300 delegater, och endast en av dessa deltog som delegat. Så egentligen var det bara en kvinna. Det är en skräcksiffra.

Karin Trolin har jobbat med fjällsäkerhet sedan 2002 och är van vid att främst ha män omkring sig.

– Nu kommer allt fler tjejer på att det här passar dem ganska bra också, men fortfarande är det en väldig överdimensionering av män.

Hon möter många tjejer som är duktiga inom fjäll och säkerhet. De arbetar sig upp i branschen, men många gör ett avbrott för att skaffa barn i 28-40-årsåldern.

– För männens skull kommer den här tiden lite senare, då har de kanske redan kommit några kliv längre i karriären och då är det lättare att komma tillbaka, säger hon.

Karin Trolin på evakueringsträning med skidpatrull.

En del av branschen utgörs av fjällräddningen. Den består av frivilliga som hjälper polisen att söka efter och rädda människor i fjällen, och organiseras i grupper om cirka 20 personer. Några av de krav som ställs på fjällräddare är behörighet att köra skoter, god lokalkännedom och beredskap att rycka ut när polisen kallar till ett fjällräddaruppdrag.

Vid nyrekrytering är det fjällräddarna själva som föreslår personer de anser vara lämpliga. Det tror Karin Trolin är en möjlig förklaring till att antalet kvinnor är så få.

– Inom fjällräddningen är det mycket äldre män med stora magar och skoter. Man blir invald, och då blir det lätt så att man tar in sina polare, säger Karin Trolin.

Ser gärna fler kvinnor

Peter Borg, polisens samordnare för fjällräddningen i Jämtland, tror snarare att det beror på tradition och intresse.

– Traditionellt sett har kvinnor varit mindre intresserade av det vi söker, som vana av friluftsliv och skoteråkning, säger han.

Av Sveriges totalt 400 fjällräddare, ansvarar Peter Borg för de 190 som har beredskap att rycka ut i Jämtlands län. Nio av dessa 190 är kvinnor. Peter Berg skulle gärna se fler kvinnor och unga bland fjällräddarna.

– Men det bor mindre folk i fjällkedjan nu. Vi är glada så länge vi hittar människor att rekrytera överhuvudtaget, säger han.

Han brottas med svårigheten att hitta folk som bor på orten och känner till fjällen i närområdet. Enligt Peter Borg är det personer som har visat intresse och kunnighet som föreslås bli nya fjällräddare.

– Könet har ingen betydelse för vår del, men skulle vi hamna i en valsituation så väljer vi en kvinna för mixen är alltid bra.

Kan man bli fjällräddare om man inte blir föreslagen av en som redan är fjällräddare?

– Man kan inte föreslå det själv, det är enhetschefen som avgör om du är lämplig. Det fungerar jättebra, jag tror inte att slutresultatet hade blivit annorlunda om vi hade gjort en traditionell rekrytering.

Olika reaktioner

Karin Trolin tror att kvinnor som vill jobba med olika former av fjällsäkerhet påverkas av att se hur könsfördelningen ser ut på till exempel IKAR-kongressen.

– En del ser den skeva bilden och tänker "herregud, det här måste vi förändra". Andra tänker "shit, här var det inte så mycket tjejer" och tar ett steg tillbaka för att de vill ha fler tjejer runtomkring sig och inte vill bli utpekad.

Är branschen anpassad för kvinnor, tycker du?

– Det är inte säkert att det finns arbetskläder för tjejer, många gånger får man jobba i manliga kostymer. Det är mycket krävande situationer man jobbar i och jag vet att många undrar om kvinnor verkligen kan klara av jobbet, men jag tycker att allt det där är sådant som kvinnor kan göra. Det gäller bara att träna upp det. Man får vara smart och tänka till i stället för att bara förlita sig på kroppsstyrka.