Feministiskt klädesplagg?
Bild: Jacques Delarue
Kvinnorna från Burgårdens gymnasium
2011-11-25 | Edda Manga
1
FEMINISM
Konduktören begär att en av kvinnorna ska ta av sig sin slöja. I tumultet som uppstår finns Edda Manga, som intervjuar kvinnan om slöjans betydelse i vardagen, om förmodat och oanat förtryck och den feministiska frågan om kvinnors rätt att själv välja klädsel.
Av en slump träffar jag kvinnorna som skapade kontrovers för åtta år sedan när de bestämde sig för att gå i heltäckande slöja på Burgårdens gymnasium i Göteborg. Jag satt på tåget mellan Göteborg och Stockholm när konduktören började tjafsa med två kvinnor, varav den ena hade heltäckande slöja på sig. Han ville ha deras legitimationer och ville att hon som hade täckt ansikte skulle avtäcka det så att han kunde kontrollera det mot legitimationen. Det blev ett bråk som slutade med att vi stod och skrek till varandra i vagnen och till slut gav konduktören med sig och gick, men inte utan att först sparka på kvinnornas bagage som han tyckte stod för nära gången.
Jag bestämde mig för att intervjua kvinnorna och efter att de hade lugnat ner sig så satte sig den ena med mig för att tala medan den andra tog hand om barnen. Jag frågade om det ofta händer att folk kräver att de tar bort slöjan.
– Ja, det händer ofta. Folk blir provocerade av vår klädsel, men det är egentligen ett hat mot vår religion.
Hur ofta skulle du säga att det händer?
– Hemma i Stockholm blir vi inte attackerade lika mycket. Vi bor i Rinkeby och Tensta och där får vi vara i fred. Men nu har vi varit i Göteborg i över en månad och då händer det hela tiden. Vi kan sitta på en spårvagn och så börjar folk prata om oss som om vi inte var där. Jag tror att de tänker att vi inte förstår, att vi inte talar svenska. De kan säga att hon blir tvingad till detta av sin man eller sin far eller ”jag skulle vilja döda henne”, de kan få ur sig vad som helst.
Efter ett tag framgår det att det är samma kvinnor som åtta år tidigare bestämde sig för att gå till skolan i heltäckande slöja varför rektorn skickade en förfrågan till Skolverket angående frågan om det stred mot religionsfriheten att förbjuda heltäckande slöja i skolan. Jag frågar vad som hänt sedan dess och vad gör de i dag.
– Både jag och min syster arbetar som barnskötare. Jag utbildade mig till det och bor nu i Stockholm och arbetar med det. Jag har hunnit göra många saker. Har bott i Norge och jobbat på dagis där, har varit i Dubai, i Egypten. Men jag återvänder alltid hem.
Hem till Sverige?
– Ja, jag kommer ju härifrån, jag känner till språket och reglerna. Det är här det är mest bekvämt för mig att vara.
Varför vad du i Norge? Hur var tillvaron där? Blev du förvånad över det som hände med Breivik?
– Nej, jag blev inte förvånad. Det hände många saker där. Jag minns att jag var där när karikatyrerna av profeten Muhammed publicerades. Jag var på en buss där en kvinna som verkade lite påverkad av alkohol, hade minikjol på sig och försökte imponera på en man höll på att tala om mig. Hon höll i vanlig ordning på med den där typen av uttalanden som: ”det är synd om henne”, ”hon är förtryckt”, ”det är hennes familj som tvingar henne till det”, osv. Jag tänkte inte bry mig. Så länge hon håller på att snacka om mig får hon säga vad hon vill. Men hon tog upp något om karikatyrerna och profeten och då gick jag fram till henne och sa att det får vara nog, du har gått över gränsen. Det blev mycket bråk. Och hon sa att det var synd om mig och att jag var förtryckt och då sa jag till henne att detta gör jag för att jag vill och jag tycker det är bekvämt, det är hon som är förtryckt som måste ta på sig minikjol och visa halva brösten för att dra till sig en mans uppmärksamhet som inte ens ser henne. Det gör jag inte alls, påstod hon. Men mannen sa att visst gör du det, du försöker imponera på mig. Att vara fri är att klä sig som man vill, tycker jag, som man känner sig bekväm, inte för någon annans skull. Men vem känner sig bekväm i högklackade skor och tighta jeans och åtsittande linnen? Det är inte för sin egen bekvämlighet som de går klädda på det sättet…
Tyckte du att Norge var speciellt islamofobisk?
– Både ja och nej. Jag sökte jobb på ett dagis en bit utanför Oslo. Kvinnan som skulle ge mig jobb och jag kom överens om att hon skulle hämta mig på busstationen. Hon visste inte hur jag såg ut. När hon kom sa hon till mig att hoppa in i bilen. Hon såg inte min klädsel. Jag frågade: ser du inte hur jag klär mig, är du så desperat efter arbetskraft att du inte bryr dig? Hon sa, så länge du sköter ditt arbete bryr jag inte mig om hur du klär dig. Jag tänkte, vad skönt, hoppas jag kan sköta mitt arbete. Jag arbetade där och alla var glada och nöjda. Det fanns bara en pappa vars flicka tydde sig lite för mycket till mig och han tyckte att det inte var bra för hans dotter att jag hade på mig slöja. Han gick och pratade med min chef. Men hon sa, ”om du inte vill ha din dotter här är det upp till dig, men jag kan inte sparka ut personal därför att du inte tycker om hennes kläder”. Hon var jättebra.
Vad betyder slöjan för dig? Varför bestämde du dig för att bära heltäckande slöja och vad är det som gjorde att du tog bort det?
– Jag vill komma närmare Gud och jag vill göra som han vill.
Varför tror du att han vill det?
– För att det är skrivet att det är så det var på profetens tid.
– Ja, men det finns många olika uppfattningar om detta. Det finns många muslimer som inte tänker så. Jag skulle vilja veta hur just du tänker?
– Det är många olika saker man gör när man är troende. Vissa ser man inte, vissa är synliga. Slöjan är synlig. Det är inte obligatoriskt att ha heltäckande slöja, det är ett val man kan göra. Jag tog på mig det, hade det ett tag, men sedan hade jag problem med ögonen så jag var tvungen att sluta. Var och en har sin tro och försöker göra det som är rätt. Men vi människor är inte överens om någonting. Det enda vi är överens om är att en dag kommer vi att dö. Men vi har detta liv att leva och vi måste försöka leva det så bra det går.
Ibland måste valet att ha heltäckande slöja vara svårt att upprätthålla. Ibland är det viktigt att kunna identifiera sig själv, till exempel. Om det verkligen var helt nödvändigt, vad gör ni då?
– Till exempel om vi är på banken kan vi fråga om det finns en kvinnlig expedit att visa ansiktet för. Men om det inte går på något annat sätt kan vi visa ansiktet för en manlig också. Det är inga problem.
Uppfattar du att det finns en feministisk fråga i detta?
– Det är en feministisk fråga att en kvinna ska kunna klä sig som hon vill, det ska männen inte ha något med att göra. Kvinnor blir förtryckta utan att märka det. Kvinnor i Sverige, kvinnor i arabvärlden, överallt finns det förtryck mot kvinnor. Men religionen har ingenting med det att göra. Det är kulturerna som är förtryckande, inte religionerna. Till exempel att män dödar sina systrar eller sina döttrar eller sina hustrur, det har med deras kulturer att göra inte med deras religion. Religionen förbjuder att man dödar. Islam är en religion som erkänner kvinnors värde och som inser att kvinnor är mer sårbara och utsatta och därför måste skyddas speciellt. Det finns ingenting antifeministisk i en sådan insikt.
Kommentarer
Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.
annons:
Följ oss
Gå till sidtoppen
Så intressant att just dessa kvinnor anmodades att legitimera sig! Det skulle förstås kunna vara så att just denna konduktör ber alla passagerare legitimera sig. Men i så fall vågar jag påstå att han är ovanlig. Själv åker jag mycket tåg i stort sett varje vecka, och blir bara avkrävd legitimation någon enstaka gång per år, trots att mina biljetter alltid är personligt bokade i mitt namn....Om en skulle vilja är det säkert lättare att fuska med biljetter utan slöja än med slöja, eftersom ingen misstänker en utan slöja...