För att en asylprocess ska kunna kallas rättssäker och rättvis, måste alla människor ha lika möjligheter att erkännas som politiska flyktingar. Så är inte fallet i Sverige i dag.
Trots att vikten av ett genusperspektiv i asylprocessen understryks i en rad internationella och nationella riktlinjer och i svenska förarbeten, är svensk praxis ofta könsblind. Det visade Maite Zamacona Aguirres och Maria Bexelius genomgång av ett antal rättsfall under föreläsningen "Politik, kön och flyktingskap" under MR-dagarna i Stockholm i tisdags.
Mäns erfarenheter
När flyktingkonventionen utformades för 60 år sedan, baserade sig definitionen av vem som är flykting på heterosexuella vuxna mäns erfarenheter. Den typiske flyktingen ansågs vara en man som var politiskt aktiv i ett oppositionsparti, riskerade att bli fängslad eller torterad och förföljdes av staten.
– Man tänkte inte på de kvinnor och hbt-personer som skulle komma att fly undan könsdiskriminering, diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet eller könsrelaterat våld. Eller de som flyr undan bestraffningar för att inte ha levt upp till föreställningarna om en "riktig" man eller kvinna, sade Maria Bexelius.
Sedan mitten av 1980-talet har dock medvetenheten om kvinnors och hbt-personers asylskäl ökat. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR:s snart tio år gamla riktlinjer om könsrelaterad förföljelse ska asylutredningar ta hänsyn till att kvinnors politiska engagemang kan se annorlunda ut än mäns. Kvinnor tillhör inte lika ofta den politiska ledningen och har mer sällan en hög politisk profil, men kan likväl riskera förföljelse.
Några exempel på kvinnors organiserade politiska handlingar som UNHCR nämner är att rekrytera medlemmar och vårda sjuka medlemmar i politiska grupper. Politiska handlingar kan också vara att hbt-personer organiserar sig för sina rättigheter och därför lever under hot, vilket UNHCR påpekar i ett vägledande dokument om sexuell läggning från 2008.
– Vi får naturligtvis inte heller glömma att det finns en individuell politisk aktivitet, att kvinnor och hbt-personer genom att bryta mot normer för kön och sexualitet tar ställning för sina rättigheter, och på det sättet ger uttryck för en politisk uppfattning, sade Maria Bexelius.
Livshotande konsekvenser
Det här är några exempel på varför beslutsfattare måste ha ett tydligt genusperspektiv vid asylprövningar. Annars riskerar kvinnors och hbt-personers asylskäl att osynliggöras, vilket i värsta fall kan ha livshotande konsekvenser som följd.
I förarbetena till den nya utlänningslagen, som svenska beslutsfattare har att förhålla sig till, står tydligt uttryckt att politisk åskådning ska tolkas i vid bemärkelse. Några exempel på vad som kan utgöra politisk åskådning är uppfattningar om kvinnors och homosexuellas rättigheter och familjeplanering.
– Det står också väldigt tydligt att en person som medvetet eller omedvetet bryter mot diskriminerande lagar, sociala normer eller religiösa föreskrifter kan uppfattas som oppositionell och beskyllas för att hysa vissa politiska sympatier, och därför utsättas för förföljelse, sade Maria Bexelius.
Trots detta resonerar svenska beslutsfattare sällan kring kopplingen mellan normbrytande handlingar och politik i asylbedömningar, enligt Maite Zamacona Aguirre och Maria Bexelius. Ett exempel är en dom från Migrationsöverdomstolen som gäller en kvinna från Albanien. Hon åberopade våld och dödshot av sin make, och hade tagit ställning för sin rätt till ett liv utan våld genom att lämna mannen. Det gjordes ingen analys av hennes asylskäl kopplat till politik.
Politisk aktivitet på "för låg nivå"
En annan dom om en kvinna från Etiopien aktualiserade att kvinnors erfarenheter av förföljelse och politiska aktivitet kan se annorlunda ut än mäns. Kvinnan åberopade att hon på grund av sin egen och sin pappas politiska aktivitet hade blivit utsatt för en våldtäkt, som var sanktionerad av landets militär. Hon fruktade att bli utsatt för liknande övergrepp vid ett återvändande.
Migrationsöverdomstolen avslog hennes ansökan med motiveringen att hennes berättelse inte gav stöd för att våldtäkten hade ett samband med hennes egen eller hennes familjs politiska uppfattning. Bedömningen baserade sig bland annat på Migrationsverkets uppfattning att kvinnans politiska aktivitet var på "för låg nivå" för att innebära en risk. I domen fördes heller inget resonemang kring hur de etiopiska myndigheternas underlåtenhet att utreda brottet kunde förstås i en politisk kontext.
– Man apolitiserar här kvinnans erfarenheter av sexuellt våld, sammanfattade Maria Bexelius.
Många skyddsbehövande kvinnor har fått avslag på sin asylansökan utifrån liknande resonemang. Men det finns trots allt exempel på genusmedvetna asylbedömningar, där utredaren har fört ett insiktsfullt resonemang kring politisk uppfattning kopplat till kön. Maria Bexelius berättade om ett fall där en kvinna från Turkiet hade utsatts för många års våldtäkter samt fysiskt och psykiskt våld av sin make.
De flydde till Nya Zeeland men endast makens asylskäl åberopades. När kvinnan till slut lämnade maken och ville skilja sig, hotades han henne till döds. Hon blev även hotad av makens och sin egen familj. Hon sökte då asyl utifrån sina egna asylskäl och blev erkänd som flykting i Nya Zeeland.
Tydligt könsmaktperspektiv
Den praxisbildande domen innehåller flera formuleringar som visar på ett tydligt könsmaktperspektiv. Där står bland annat att asylutredningar inte slentrianmässigt ska tillämpa flyktinggrunden viss samhällsgrupp, eftersom det innebär att utvecklingen av en genusmedveten tolkning av samtliga konventionsgrunder (till exempel politisk uppfattning) begränsas. Det leder också till att könsrelaterade ansökningar av kvinnor marginaliseras, genom att man ignorerar den sociala och politiska kontext inom vilken kvinnors erfarenheter äger rum.
– I domen står det tydligt att en kvinna som opponerar sig mot institutionell diskriminering av kvinnor kan uppfattas som att hon uttrycker politiskt antagonistiska åsikter. Domstolen skriver explicit att om en kvinna göra motstånd mot könsförtryck är hennes motstånd politiskt, sa Maria Bexelius.
En liknande dom i Sverige vore önskvärd, menade Maria Bexelius och Maite Zamacona Aguirre. De väntar också på att Migrationsöverdomstolen ska ta upp något fall som rör hbt-personer till prövning.
Genomgången av rättsfall visade att Sverige har långt kvar till en asylprocess som är likvärdig för alla oavsett kön och sexualitet – och som synliggör och erkänner kvinnors och hbt-personers erfarenheter och åsikter som politiska.
2
Följ oss
Gå till sidtoppen
Bra skrivet!
Bra!!