Bild: Klara Lundholm

Fram för fler feministiska frullar

2011-11-18 | Ida Ali padlock

KRÖNIKA/INRIKES

Häng med på en guidning genom feminismens grunder. Ida Ali-Lindqvist deltog på feministiskt frukost med Gudrun Schyman under Malmös feministiska forum förra helgen. Det blev en påminnelse om betydelsen av feministiska möten.

Malmös feministiska Forum sparkades igång med rykande färskt kaffe, frallor och en grundkurs i feminism. Den stora salen på tryckeriet i Malmö var absolut fullsmockad. Inte ens arrangörerna hade räknat med så mycket folk. Frukosten tog slut innan hälften av åhörarna tagit plats.

I programmet kunde läsas ”En garanterat givande frukost, vare sig du är inbiten genusräv eller nybörjare”. Och jag kan inget annat än hålla med. För visst var det en grundkurs där vissa ansåg att nivån var för låg. Men jag tycker inte det kan påminnas nog mycket om den diskriminering som råder och som kostar samhället enorma summor i form av att kvinnor inte garanteras trygghet i vardagen, att barn är kvinnornas ansvar och männens tillval samt att den patriarkala maktordningen ligger som cement i varenda litet svenskt skrymsle.

Gudrun Schyman uppskattade att det var många av den yngre generationen på plats med orden ”Bra att vi är många som tycker att nu jävlar får det vara nog”. Hon var själv förvånad över att så många står ut med så mycket skit, men framhöll att förändring är möjlig. Kraften och kampandan i rummet kändes ända in i benmärgen.

Kön finns överallt

Med hjälp av papper, penna och blädderblock ritade Gudrun Schyman upp en karta med de mest tydliga maktordningarna som vi har i samhället och som står i vägen för den jämställdhet som alla säger sig vilja ha. Samt vilket uttryck detta tar sig både i det privata och i det offentliga rummet. För dem som inte redan visste detta ser jag det som tämligen svårt att finna kryphål i det resonemang som Gudrun Schyman förde. En antifeministisk höginkomsttagare skulle få kämpa för att hitta argument som bevisade motsatsen. Kön finns överallt och tar sig uttryck i form av makt och maktlöshet. Här lägger Gudrun Schyman även till motstånd.

Om man tar avstamp i det faktum att en majoritet av det svenska folket vill ha jämställdhet – få som får frågan som svarar nej – blir Gudrun Schymans följdfråga ”Varför har vi då inte det? ”.

Ljuger folk för att låta politiskt korrekta, eller på grund av omedvetenhet? Och vad är då feminism? Den frågeställningen är ständigt närvarande, då många ”omedvetna” slänger sig in i den feministiska debatten utan någon som helst förkunskap. Gudrun Schymans svar på frågan är kristallklar. För det första är det ingen åsikt som kan tolkas fritt. ”Feminism är att göra en analys av samhället och över de maktförhållanden som finns, som på olika sätt sätter upp gränser och begränsar oss i vår möjlighet att göra dem fria val som ska forma våra liv på det sätt som vi vill ha det”. Det är en maktfråga som bottnar i fakta och forskning, kort och gott – en kunskapsfråga.

Påsar över huvudet

Falska fria val från borgligheten genomförs inom ramen för maktordningen. Säg vad du vill, men är du kvinna, invandrare, icke hetero, funktionshindrad eller arbetarklass så kommer du ofrånkomligen att diskrimineras. Det vill säga vita män premieras i varje litet skrymsle i ett av världens mest jämställda länder – Sverige.

När det gäller arbetsmarknaden, bör vi kanske fundera på om vi ska sätta påsar över våra huvuden. Så är vi alla lika. Svart som vit, kvinna som man, ingen blir provocerad av att en kvinna heter Johan, eller en man heter Leyla. För i vårt land finns skäl att inte tala öppet om sin sexualitet, eller vilket land man kommer ifrån. Mord och misshandel sker fortfarande. Hatbrott med rasistiska och homofoba förtecken ökar. Det sker här och nu.

Och så kommer det igen. Denna ständiga lönefråga. Denna grundläggande självklara fråga som fortfarande står och trampar samma vatten som för trettio år sedan. Hur är detta möjligt när samtliga partier är för jämställdhet? De lägsta lönerna, de sämsta arbetsförhållandena och den ofrivilliga deltiden finns i gruppen LO-kvinnor. Men mönstren är desamma inom TCO och SACO. Kvinnorna är underst.

Inte nog med att vi kvinnor blir berövade på en stor del av vår historia inom de statliga och privata skolorna. Hur ska vi då se den rådande under och överordningen? Hur ska vi begripa de politiska strategierna när vi bara får halva sanningen? Jo, genom att se bakom sakernas tillstånd. Våga öppna de luckor som makten önskar ska förbli stängda för att bevara sina privilegier.

Var inte tacksam

År ut och år in så länge jag kan minnas har politiker i tv-rutorna slagit sig för bröstet över det fantastiska Sverige. De jämför än hit än dit med länder som fortfarande står inför större utmaningar. Detta skamlösa beteende som vi matas med bidrar såklart till att många sätter sig ner och är tacksamma. Tacksamma över att ha ett boende, ett jobb. Och vad är motsatsen till tacksamhet? Jo otacksamhet. Alltså de som inte har boende eller jobb får helt enkelt skylla sig själva. Alla har ju som sagt ett val. Dörren står ju öppen för den som kämpar. Inte sant?

Som en kontrast till den verklighet som makthavarna hela tiden upprepar så är feministiska möten för mig livsviktigt. De ger mig andrum, kraft, styrka för att överhuvudtaget ibland orka existera. Möten med likasinnade är en överlevnadsstrategi när jag ständigt vaknar upp till en värld där kvinnomord, misshandel, hat och rasistbrott är vardag. De fyller på min motor med energi och ger mig redskap för att orka kämpa vidare.

Så hit med ännu en frulle. Jag är fortfarande hungrig.