Feministiska supportergrupper - möjligt motstånd

2011-11-18 | Sara Molander padlock

SPORT

Idrottsrörelsen sägs ofta fostra barn och unga i en god demokratisk anda. Ge gemenskap och sunda värderingar. Men vilken roll spelar den egentligen i att upprätthålla genusskillnader och begränsningar mellan könen.

– Tjejer som sportar får tidigt lära sig att killar är norm. Kommentarer som ”hon skjuter nästan som en grabb” eller ”käringlirare hör inte hemma här” fick jag ofta höra när jag var 11 och lirade fotboll.Det följde med under hela min idrottstid till jag var tjugo , säger Ida Ali-Lindqvist, sportredaktör på Feministiskt Perspektiv.

Tillsammans med två andra självutnämnda sportnördar diskuterade hon idrott och kön på Malmös feministiska forum. Fokus på samtalet var maskulinitet och lagsport, framförallt fotboll.

– Pojkar fostras i fotbollslagen till att vara stora, starka och inte visa känslor. Samtidigt är sport en av få arenor där vuxna män har utrymme att visa känslor, säger Jesper Fundberg, etnolog och lektor i idrottsvetenskap på Malmö högskola.

I avhandlingen ”Kom igen gubbar” från 2003 följer han yngre tonårskillar som spelar fotboll. Han är med i omklädningsrummen och lyssnar på snacket. Där finns tre figurer som pojkarna hela tiden tar aktivt avstånd ifrån: käringen, bögen och invandraren.

Stora summor pengar

– Det är en stark fostringsmiljö som vi skickar många in i och vi måste börja fundera på vilka krav vi kan ställa på idrotten. Jag tror det finns en stor potential i att ge fler män genuskunskap och satsa på att utbilda ledarna, säger Jesper Fundberg.

– Idrotten tar emot stora summor pengar från staten. Det borde ge oss möjlighet att se till att klubbarna tar sitt ansvar. Problemet är att sådana frågor inte prioriteras av dagens politiker, säger Stina Svensson, talesperson för Feministiskt initiativ.

Hon går ofta på hockeymatcher. Trots att det glorifierade våldet som ständigt finns där – helt öppet eller strax under ytan – gör henne obehaglig till mods.

– Det pratas ofta om vad det går att göra åt läktarvåldet: mer övervakning, fler kameror och poliser. Jag saknar att ingen talar om mäns våld, grundproblemet och orsakerna, säger hon.

Men om det finns alla dessa problem med idrott – varför inte ta avstånd från den miljön, undrar Jesper Fundberg?

Idrotten en fredad värld

Frågan får många i rummet att skruva på sig lite obekvämt.

– Jag har funderat över varför jag inte helt och hållet väljer bort sport. Om jag vet att en restaurang har dåliga arbetsvillkor så går jag inte dit, men jag betalar för att gå på fotbollsmatch, säger Ida Ali-Lindqvist.

Jesper Fundberg har valt att dissa herrmatcher och bara gå på damfotboll.

– Men att avstå från att gå på MFF matcher känns som att ge upp. Vi borde gå dit flera tillsammans och reagera, säger en i publiken.

Att bilda feministiska supportergrupper och göra aktioner i samband med matcher skulle kunna vara en väg att gå.

– Idrotten har länge varit en fredad värld. Om man petar lite i den blir det lätt jordbävning med reaktioner som ”ska ni nu komma här med ert genustrams, vi som haft det så bra ”. Det är dags att ändra på det, säger Stina Svensson.