Frigörelse går inte att köpa

2011-11-04 | Evelina Johansson padlock 1

FEMINISM

När blev feminismen och nyliberalismen plötsligt så förtroliga med varandra? Det frågar sig Nina Powers i "One dimensional woman". Evelina Johansson har läst boken.

Evelina Johansson är genusvetare och frilansande kulturskribent, för tillfället bosatt i Göteborg, specialiserad på feministisk teori och fransk filosofi.

I sin bok One Dimensional Woman frågar sig den brittiska filosofen, journalisten och debattören Nina Power hur det kommer sig att kvinnlig frigörelse, målet för 1900-talets feministiska rörelse, i dag tycks gå hand i hand med en nyliberal anda där den enskilda individens utveckling och självförverkligande står i fokus.

Hur kommer det sig att ägandet av en vibrator, en dyr handväska, en lägenhet och en man ofta ses som beviset på en verkligt frigjord kvinna, och vad har egentligen hänt med ordet "feminism" när det kan användas av allt från abortmotståndare till krigsivrare? Med andra ord, var hände med feminismen som ett samhällskritiskt perspektiv? När blev feminismen och nyliberalismen plötsligt så förtroliga med varandra?

För att motverka denna nyliberala appropriering av feminismen framhåller Power vikten av en konkret analys av den materiella och ekonomiska situation som bestämmer vår samtid. Studerar vi relationen mellan arbete, kön och politik närmare ser vi, enligt hennes mening, hur nyliberalismen på inget vis är "kvinnans bästa vän".

Kvinnor erbjuds osäkra arbeten

I stället har vi i dag ett system som efterfrågar/utnyttjar traditionellt "kvinnliga egenskaper" så som tillgänglighet, flexibilitet och social förmåga. De flesta arbeten som erbjuds är korttidsarbeten utan möjlighet till förlängning och den anställde tvingas acceptera osäkra arbetsförhållanden och ständig förflyttning.

Det har med andra ord skett en "feminization of labour" och då det främst är kvinnor som erbjuds denna form av osäkra arbeten rör det sig även om en "laborization of women". Kapitalismen tjänar, annorlunda uttryckt, på att bevara och uppmuntra en traditionell kvinnoroll. Det är med utgångspunkt i sådana insikter som vi kan demaskera den glättiga "up-beat"-feminismen som försöker övertala oss att frigörelse går att köpa som vilken annan vara som helst.

I inledningen till One dimensional woman poängterar Power att hennes analys gäller en form av "populärfeminism", och merparten av bokens exempel hämtas från en politisk och populärkulturell kontext. Trots att hon själv inte gör en separation mellan "vulgärfeminism" och en "upplyst", ofta inom universitetet praktiserad, feminism är risken överhängande att den akademiska feminismens relation till en nyliberal logik glöms bort. Således framstår genusvetenskapen som den kritiska blick som på distans kan kritisera en populariserad, folklig, form av feminism. Med är detta verkligen fallet, eller skulle man kunna argumentera för att även genusvetenskapen i viss utsträckning faller i samma fälla?

Kritisk ansats glöms bort

Även om genusvetenskapen ofta profilerar sig som – och i många fall även är – en kritisk och granskande instans är det samtidigt en av de discipliner som i största utsträckning svarar på den akademiska marknadens krav på en produktiv, genererande och "nyttig" vetenskap. De senaste tio åren har präglats av ett antal vändningar (den queera, den emotionella, den kroppsliga) och olika teoretiska perspektiv har avlöst varandra som den nya "heta", "måste ha", teorin.

Många av de teoretiska verktyg som genusvetenskapen har teoretiserat fram har givetvis uppkommit som en reaktion på en komplex verklighet som krävt dessa perspektiv, men ibland har vi kanske som genusvetare låtit oss förföras av skapandet av nya begrepp, genom vilka vi har marknadsfört vår forskning som företaget sina nya produkter. Genom denna produktion har genusvetenskapen profilerat sig, och – trots vissa motgångar – lyckats få ett erkännande, både i USA och i de nordiska länderna.

Kravet på innovation, på produktion, riskerar att få konsekvenser för den kritiska perspektiv som bör vara vägledande för genusvetenskaplig forskning idag. I vår iver att svara på en viss efterfrågan, att visa på just behovet av ett genusvetenskapligt perspektiv, tenderar vi att glömma bort att utöva kritisk forskning. Kanske krävs det att genusvetenskapen blir mindre "rätt i tiden", mindre fångad i produktivitetens ekorrhjul, för att förbli en samhällskritisk disciplin som på ett brännande vis kan kommentera och analysera sin samtid.

Verktyg

Skriv ut

Kommentarer

20111104 - Hanna Wikström: Texten under sista rubriken blir lite väl svepande och dessutom artikelns huvudfokus. Var det inte en bok som skulle diskuteras?

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.