Firat besök av Uruguays president

2011-10-21 | Jenny Rönngren padlock 1

UTRIKES

En handelsdelegation från Uruguay under ledning av president José Mujíca besökte Europa förra veckan. Bland annat mötte han uruguayaner som flydde till Sverige av politiska skäl under 70- och 80-talet.

José "Pepe" Mujica var ledare gerillarörelsen Tupamaros och utövade motstånd mot diktaturen 1973–1985. Han greps av militären 1972 efter flera spektakulära flyktförsök från olika fängelser.

"Pepe" Mujica tillhörde gruppen om nio gerillaledare som behandlades som gisslan av militären och som satt isolerade i cirka tolv år under hemska förhållanden, många gånger i underjordiska celler.

Efter att alla politiska fångar befriats 1985 övergick Tupamaros till fredlig politisk verksamhet och bildade partiet MPP (Partiet för folkligt deltagande) Partiet ingår i den vänsterkoalition, Frente Amplio, som regerar Uruguay.

Läs också Ana Valdés krönika: Låter sig inte förföras av makten

Luften var fylld av förväntningar och stämningen påminde om en återträff med kära vänner som inte setts på många år. "Det var länge sedan" hördes gång på gång bland de tusentalet gäster som slutit upp i Aula Magna på Stockholms universitet.

Där anordnades en föreläsning av den tidigare gerillaledaren, numera presidenten, José Mujíca i ett samarbete mellan Latinamerika-Institutet vid Stockholms universitet, Uruguays Ambassad och föreningen Casa Uruguay.

Tackade för beskydd

José Mujíca, hans fru Lucía Topolansky och andra vänner som kämpade tillsammans i stadsgerillan Tupamaro mot juntan sitter nu i regeringsställning med koalitionen Frente Amplio. Mujíca inledde med att säga att han kommit för att tacka:

– Vi kommer till Sverige för att säga tack å våra landsmäns vägnar som här fann beskydd.

Fortsättningen kretsade kring vad Frente Amplios politik innebär för landet, och hur den påverkas av läget i omvärlden. Politikens verkligheter har inte fått Mujíca att ge avkall på sina drömmar, framgick av det ideologiskt laddade talet.

– Som så många tog vi fel, men det gjorde inget. Vi förlorade inte våra drömmar. Vi stärktes i tron på att det går att bygga ett samhälle där det inte finns något avstånd mellan ditt och mitt. Ett sådant samhälle kan inte blunda för de mest fattigas situation. Att nudda himlen med handen är inte lättare för de rika och välutbildade.

Otillräckliga insatser

På fyra år har tillgången till vård för de fattigaste i Uruguay fördubblats. Investeringarna i skolan har mångdubblats och Uruguay har fått mycket uppmärksamhet för satsningen på en laptop till varje barn i lågstadiet. Men det räcker inte, framhåller José Mujíca. Egentligen hade hans vänsterkoalition velat göra samma sak för eleverna i högstadiet men resurserna fanns inte till båda satsningarna. Presidenten pratar om den låsta situationen för unga som varken jobbar eller studerar.

– Vi kräver av undervisningen att den ska lösa problem som beror på många saker. Ökad jämlikhet är inte att ge bidrag. Utan de unga genereras mer fattigdom. De måste ha möjlighet att komma ur fattigdomen. Vi måste se till att de har tillgång till utbildning så att ingen lämnas utanför.

Ett viktigt syfte med resan till Sverige, Norge, Tyskland och Belgien var att locka investeringar till Uruguay. Med på resan fanns utrikesminister Luis Almagro, finansminister Luis Porto, industriminister Robert Kreimerman och ordföranden för landets biståndsmyndighet Adriana Rodríguez.

"Även om Europa är väldigt upptaget med lösningar på sina egna problem måste vi ha en droppe vattens tålamod för vi behöver relationen med Europa, inte bara av kulturella skäl utan för balansen i den värld som ska komma", sa Mujica till den uruguayanska tidningen La Prensa inför besöket.

Här är Sydamerika!

Mer än hälften av läkarvården i Uruguay drivs i privat regi. Merparten är inte vinstdrivande, även om sådan vård finns. Och det finns de som undrar hur Mújica och hans revolutionära regeringskollegor får ihop socialismen med marknadstänkandet. Han konstaterar att världen tycks vara inne i en spänd era och "verkar vilja organisera sig i strukturer av kontinenter". Samtidigt betraktar sig Mujíca som en av upphovsmännen till handelssamarbetet mellan regeringarna inom Unasur.

– Det är en formidabel politisk organisations som måste bekräftas. Det är inte bara ett ekonomiskt verktyg, utan ett verktyg för att säga att här är Sydamerika! Och det har fungerat, utan att något rikt land sagt någonting.

Mújica ser vägen mellan de tidigare drömmarna och världen som ska komma som fullständigt konsekvent.

– Jag slåss tydligt och passionerat för att marknaden ska blomma, inte för att jag accepterar det systemet, utan för att vi behöver rikedomen för att ackumulera kunskap. Vi har upplevt många misslyckanden och omstarter. Målet är fortfarande en värld utan klasser, en annan civilisation, men vi måste alla överleva slutet av månaden, vi måste klara varje budget. Mannen på gatan kan inte leva på utopier.

Basen för framtiden är att bygga system för hälsa och utbildning "vi vill inte ha en läkarvård för rika och en annan för fattiga" och att se livets värde:

– De får kalla oss vad de vill men vi tycker att vi är fullständigt konsekventa. Vi ser saker på lite längre sikt. De som aldrig kunde äta tre mål om dagen äter i dag. Det kan verka lite för någon som är mätt...

Livets mirakel

José Mujíca avslutar sitt tal med att hylla universitetet som institution på sitt sätt och framhåller vikten av hitta en mening med livet.

– Jag säger inte att ekonomi inte är viktigt, men vi överger filosofin. Samhällena i världen står i ständig kontakt. Vi måste skapa kontakt med oss själva, det vi bär inom oss och längtar efter för att det inte ska prostitueras. Livet är enkelt och vackert och att vara vid liv är ett mirakel. Mirakulöst nog har vi blivit födda. Att ge livet en mening är värt ansträngningen. Något kan vi, var och en, göra under livets gång. Det viktigaste bär vi inom oss, ett verktyg för att slåss för våra liv. Människorna omkring oss behöver solidaritet för att kunna leva. Kampen står mellan egoismen och solidariteten. Den kampen sätter gränsen för det liv vi kan välja. Resten beror i grunden av vilja och inre frihet, säger Mujíca och fortsätter:

– Förut trodde vi att människan främst var idéer. Nu vet vi att samvetet fungerar främst med hjälp av känslor. Alla borde komma till universitetet. Inte för att sätta sig i universitetets bänkar utan för att förälska sig i kunskapen.