Aktivister från Aktion mot deportation protesterade mot tvångsutvisningar av irakier. På tisdagen skickades ett fyrtiotal människor från flyktingförvaret i Åstorp till Irak.

Bild: Sara Molander

Tvångsutvisas till oviss framtid

2011-10-14 | Sara Molander padlock

INRIKES

Sverige fortsätter att tvångsutvisa människor till Irak. Trots kritik från människorättsorganisationer och trots att Iraks regering upprepade gånger bett Sverige att sluta. I tisdags skickades ytterligare 40 personer till en oviss framtid.

FAKTA/Tvångsutvisningar

Sedan februari 2008 finns ett så kallat återvändaravtal mellan Sverige och Irak. Ländernas båda regeringar gör dock olika tolkningar av avtalet. Sverige avvisar människor med tvång, vilket Irak upprepade gånger bett om ett stopp för.

Senast i måndags, den 10 oktober, kom en ny vädjan. Migrationsminister Tobias Billström sa då till Sveriges Radio att tvångsutvisningarna oavsett det kommer att fortsätta.

Tidigare har Sveriges massdeportationer av irakier kritiserats av FN:s flyktingorgan UNHCR och Amnesty International.

Vid Migrationsverkets flyktingförvar i Åstorp, utanför Helsingborg, har aktivister från nätverket Aktion mot deportation i Skåne samlats. Det är tisdag kväll - oktobermörkret faller, en häftig regnskur drar förbi och månen lyser upp himlen. Vid vägrenen står ett par personer och håller upp en banderoll med texten "Här sker en massdeportation".

Trafiken saktar in, men ingen stannar – vad de förbipasserande egentligen tänker går inte att veta. Men i morgon kommer livet i Åstorp att fortsätta som vanligt. Vad som händer med de som flytt från Irak och nu ska skickas tillbaka är däremot osäkert.

Inne på förvaret väntar den irakiske journalisten Ali Taleb. Endast ett par timmar innan den planerade deportationen får han beskedet att han inte kommer att utvisas. Med honom finns en annan man som inte har samma tur. Hans fru ligger på sjukhus efter ett självmordsförsök. Trots läkarintyg att hans fru behöver honom både psykiskt och fysiskt har inte Migrationsverket godkänt hans ansökan om att låta honom stanna.

– Han var helt förtvivlad och i telefonen sa han till mig "Hur kan man göra så mot en människa", säger Aida Ghardagian på plats utanför förvaret.

"Deportationerna är inhumana, men de bara fortsätter. Det här är en kamp med mycket sorg i", sa Aida Ghardagian efter att bussarna med de tvångsutvisade lämnat Åstorp.

Därefter kan de inte hålla kontakten, eftersom de som avvisas tas ifrån sina mobiltelefoner när förberedelserna påbörjas. De visiteras, vissa gånger används hand- och fotfängsel, eller lugnande medel. Men det finns få uppgifter på hur det går till eftersom allt sker bakom stängda dörrar.

– Vi tycker att observatörer som kan kontrollera hur det går till borde få vara med där inne, säger Aida Ghardagian.

På baksidan, bakom presenningsförsedda stängsel, lastas de tvångsutvisade på två bussar från bolaget Interbus. De är runt 40 personer och ryms egentligen i en, men eftersom varje människa som ska avvisas bevakas av minst två personal krävs fler sittplatser. Nätverket Aktion mot deportation driver också en kampanj som uppmanar till att mejla företaget Interbus för att de inte ska genomföra dessa körningar. Men hittills har det inte gett något resultat. Swebus, vars bussar tidigare använts på samma sätt, har däremot sagt att det inte kommer att hända igen.

Bakom dubbla stängsel lastas de människor som ska tvångsutvisas på bussar. Nätverket Aktion mot deportation har startat en mejlkampanj för att påverka bussbolagen att inte acceptera dessa körningar.

När bussarna kör ut genom grindarna har polisen tryckt ihop aktivisterna i en ring. En demonstrant slår bakhuvudet i ett stenblock när hon knuffas omkull, en annan blir nedtryckt mot marken av en poliskänga mot höften.

Flyget lyfter senare från Sturups flygplats utanför Malmö. Vad som kommer att hända när det når Irak återstår att se. Men även därifrån är det svårt att få fram några uppgifter.

– Jag kunde hålla kontakt med en man som utvisades till Irak tidigare i år. Han fick sitta åtta timmar på ett golv i väntan på att bli förhörd. Sedan dess har jag inte hört något från honom, säger Aida Ghardagian.