Politiker måste lägga sig i lönefrågan

2011-10-14 | Karin Råghall padlock

EKONOMI

Ska politikerna agera för att krympa lönegapet mellan kvinnor och män, eller är det en fråga för arbetsmarknadens parter? Åsikterna gick isär när frågan diskuterades under LO-tidningens debatt om kvinnolöner i tisdags.

Läs också:

2011-09-30 Kvinnors arbete inte lika mycket värt

2011-09-09 Industrifack bromsar jämställda löner

En kvinna tjänar 3,6 miljoner kronor mindre än en man under ett arbetsliv, enligt en färsk uträkning av LO-tidningen. Det envisa lönegapet mellan kvinnor och män var också temat för den debatt som LO-tidningen live arrangerade i Stockholm i tisdags. I debatten möttes Gudrun Schyman från Feministiskt Initiativ, Stefan Carlén, förbundsekonom på Handels och Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall.

Gudrun Schyman uttryckte en stor frustration över lönesituationen och menade att det är många, oavsett regering, som har haft lång tid på sig att göra någonting åt problemet.

– Jag förvånas över att det finns så mycket krystade förklaringar till varför det ser ut som det gör. Det finns en rädsla för att ta i grundfrågorna, som handlar om den stora sektorsdiskrimineringen mellan det som är manligt kodat och det som är kvinnligt kodat, sade hon.

Massiva mönster

Enligt Gudrun Schyman är löneskillnaderna mellan sektorerna – mellan verkstaden och vården – inskrivna i den svenska modellen i och med att industrin ska vara löneledande. Detta problem pratas det för lite om, menade Schyman, också från fackförbundens sida.

Hon menade att lönefrågan måste diskuteras med utgångspunkt i att hela samhället genomsyras av föreställningen om att kvinnor och män ska göra olika saker, och att det som kvinnor gör inte är lika mycket värt som det män gör.

– Det här är massiva mönster som det är omöjligt för enskilda fackförbund att ändra på. Det måste till politiska initiativ, sade Gudrun Schyman.

Gudrun Schyman, Stefan Carlén och Veli-Pekka Säikkälä under LO-tidningens debatt.

Stefan Carlén förespråkade lönekartläggningar och jämställdhetsplaner på arbetsplatserna som ett sätt att komma åt lönediskrimineringen. Han uttryckte likt Gudrun Schyman frustration över att det inte går snabbare. Lönegapet mellan kvinnor och män förändrades i stor sett inte alls mellan 1975 och 2000, men krympte något under 2000-talet. Förbättringen tillskrev Stefan Carlén LO:s jämställdhetspotter.

– Vi har bevisat att det faktiskt går att göra någonting åt det, sade han.

Inte bara fråga för facket

Jämställdhetspotterna är dock omstridda. De har som bekant fått IF Metall att dra sig ur LO-samordningen. Enligt Veli-Pekka Säikkälä är potterna ett alltför trubbigt verktyg, som till exempel inte gynnar lågavlönade kvinnor i industrin. Han ville snarare se satsningar inom sektorerna för att jämna ut löneskillnaderna, bland annat utbildningsinsatser för kvinnor.

Säikkälä och Carlén var till viss del överens med Schyman om att facket inte kan lösa lönefrågan på egen hand. Båda ville se politiska åtgärder som rätt till heltid och ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen.

– Får vi inte ett jämställt familjeliv så får vi aldrig ett jämställt arbetsliv, sade Stefan Carlén.

Gudrun Schyman sa att hon också vill se rätt till heltid och individualiserad föräldraförsäkring, men hävdade bestämt att dessa åtgärder i sig inte kommer att förändra det lönegap som grundar sig i värderingen av kvinnors och mäns arbete. Eftersom arbetsmarknadens parter har en motvilja mot att angripa denna grundläggande felvärdering måste politikerna lägga sig i lönebildningen, menade Schyman.

Hon föreslog dels att regeringen ger Medlingsinstitutet tydliga direktiv om att prioritera jämställda löner, dels att Feministiskt Initiativs förslag om en jämställdhetsfond blir verklighet. Fonden ska finansieras av arbetsgivare och stat. Ur fonden kan privata och offentliga arbetsgivare, som höjer kvinnodominerade sektorers löner, söka pengar.

Skeptiska till jämställdhetsfond

De båda fackliga representanterna var skeptiska till idén. Stefan Carlén tyckte att staten ska hålla sig borta från lönebildningen i största möjliga utsträckning. Han var också tveksam till hur en jämställdhetsfond skulle fungera i handelsbranschen, där storföretag som Ikea och H&M gör miljardvinster varje år.

– Ska de få skattemedel för att de är usla på jämställda löner? Det är för mig ett väldigt konstigt sätt att påverka lönebildningen, sade Stefan Carlén som hellre vill att skattepengar går till vård och omsorg.

Schymans svar var att Feministiskt Initiativ inte accepterar sakernas tillstånd och är de enda som kommit med ett konkret politiskt förslag på hur lönegapet ska försvinna.

LO-tidningens chefredaktör Johanna Kronlid, som modererade debatten, ställde avslutningsvis frågan när vi når jämställda löner. Det kommer att ta lång tid, menade både Stefan Carlén och Veli-Pekka Säikkälä. Säikkälä lade till att han inte tror att vi någonsin kommer att nå verkligt jämställda löner. Gudrun Schyman hoppades dock få se det hända under sin livstid.

– Det är bara att växla upp, sade hon.