– Aldrig att det blir krig i Jemen, säger Tawakul Karman, en av årets tre mottagare av Nobels fredspris.

Bild: Tanya Holm

Fredspristagerskan från Jemen: "Nu stärks vi i vår kamp"

2011-10-14 | Tanya Holm padlock

UTRIKES

– Ett pris till alla jemeniter, säger Tawakul Karman, glad och förvånad över att som första kvinna i arabvärlden ha tilldelats Nobels fredspris. Feministiskt Perspektivs Tanya Holm ställde tio frågor till pristagerskan dagen efter beskedet medan gratulanterna strömmade förbi tältet med hyllningar.

FAKTA TAWAKUL KARMAN

Journalist och människorättsaktivist som 2005 var med och startade nätverket Women Journalists Without Chains.

Parlamentsledamot och en av reformisterna i Jemens största oppositionsparti Islah. Partiet står för en hybrid av islamism och klankultur och har motverkat reformer som syftat till att främja mänskliga rättigheter.

Under de pågående protesterna har Tawakul Karman dock glidit ifrån Islah och tycks stå allt närmare den oberoende ungdomsrörelse som bildats under upproret som ett alternativ till den etablerade oppositionen.

Tawakul Karman valde i denna intervju att inte diskutera medlemskapet i Islah.

Läs också:

Fredspris blottar dilemma med makt och mänskliga rättigheter

Du är en av tre att belönas med Nobels fredspris, hur känns det?

– Jag var här i tältet när jag nåddes av nyheten att jag vunnit fredspriset. Det kom mycket oväntat. Jag blev verkligen överraskad. Jag är glad, ja, jag är mycket glad. Vi är alla glada. Jemeniterna känner att priset är till dem. De känner att priset erkänner deras fredliga motstånd. Nu stärks vi i vår kamp.

När du senare under dagen gick upp på scenen ropade folk ”Bilqis, Bilqis” (som är namnet på en drottning som sägs ha regerat Jemen på 900-talet före kristen tideräkning). Är jemenitiska män redo för en kvinna i ledarroll i dagens Jemen?

– Ja, det är de. Och det var de redan innan revolutionen började i Jemen. Före det att vi samlades här för att protestera tillsammans kände jag stöd också från män ur Jemens klaner. De har funnits vid min sida och ja, de är redo för ett nytt Jemen lett av en kvinna. Män är faktiskt mer redo för en kvinnlig president än vad kvinnor i Jemen är. Men generellt sett är jemeniterna stödjande och de allra flesta är redo för en sådan förändring.

Har du funderingar kring att kandidera i ett framtida presidentval?

– Jag är inte redo för det och jag har i dagsläget inga sådana ambitioner.

Du är den första arabiska kvinna att belönas med ett Nobelpris, vad har västvärlden tidigare missat med arabiska kvinnor?

– I väst har man inte vetat mycket om arabiska kvinnor. Men med den arabiska våren har man lärt sig en del. Arabiska kvinnor är starka, sofistikerade och förmögna att delta på alla samhällets arenor. Arabiska kvinnor kan leda länder och bygga nya samhällen från grunden.

Kommer du framöver att ta strid, inte bara för de mänskliga rättigheterna generellt, utan också specifikt för kvinnors rättigheter?

– Ja, det kommer jag. Och jag kommer inte att begränsa kampen till de jemenitiska kvinnorna. När vi har störtat regimen i Jemen kommer jag att ta strid för kvinnor i hela regionen och därefter i hela världen.

Obama vann priset året före dig. Under de nio månader protesterna i Jemen pågått har ni inom oppositionsrörelsen uttryckt en mycket stor besvikelse över att USA fortsätter sitt samarbete med, och stöd till, regimen. Anser du Obama vara en värdig innehavare av ett fredspris?

– Både ja och nej. Obama bar en dröm om förändring, i sitt land och i världen. Han har inspirerat mig. Han gav den arabiska våren en av dess paroller. Yes We Can! Men, sett till Jemen har han också gjort vissa misstag. Han har varit inkonsekvent med sina värderingar. Fortsättningsvis måste han tänka över hur han handlar med avseende på Jemen. Också vi vill ha förändring. Men, i grund och botten har han dock varit en bärare av idén om att en förändrad värld är möjlig och i det är han berättigad fredspriset.

Du är starkt engagerad i en kamp som ännu inte nått sitt mål, varför vann du Nobels fredspris?

– Man såg till helheten i min kamp för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Jag har kämpat inom systemet för ett nytt Jemen sedan 2006. Efter ett tag tappade jag allt hopp om regimen. Fler med mig såg att den leder oss bara till krig och misär. Revolutionen är givetvis kronan på mitt och många andras motstånd. Men vår kamp började inte med den arabiska våren. Vi har kämpat sedan länge. Priset tillägnar jag alla som deltagit i den kampen.

Ett fredspris till kämpar i ett land som – enligt prognoserna – ständigt befinner sig på branten till inbördeskrig?

– Aldrig! Inte en chans att det blir krig i Jemen. De som tidigare trott att våld kan lösa problem har nu insett att så inte är fallet.

Syftar du på män ur klanerna nära oppositionspartiet Islahs ledare, Sadiq al-Ahmar? De tog till vapen i slutet av maj.

– De använde vapen i självförsvar. De attackerades av regimen och försvarade sig. När de nu attackeras på nytt av regimen gör de fredligt - och inte våldsamt - motstånd. De försvarar sig inte. Och nu när också klanmän anser att den fredliga vägen är den enda rätta återstår bara en som ännu tror att våld kan lösa saker. Saleh är den enda som brukar våld i Jemen. Regimen och dess arme.

När du hämtar priset och världen lyssnar, vad kommer du att säga?

– Jag kommer säga att vi alla kan leva som ett folk i en och samma värld.