Bild: Emma Virke

Miljömärkt och jämställt i fablernas värld

2011-09-23 | Frida Bogren padlock

KULTUR

Allt fler bokförlag tar klimatfrågan på allvar och väljer att miljömärka sina böcker. Författaren Emma Virke är en av många som tycker det är viktigt att ha koll på hur bokproduktionen ser ut.

– Det är jättebra när böckerna är miljövänliga och trycks i Sverige, säger hon.

FAKTA

Emma Virke är konstnär, illustratör, författarre och grafisk designer som bor och arbetar i Stockholm. Hon är aktuell med boken Memmo och Mysen söker efter färger och bilder på Edsvik Konsthalls Höstsalong.

Miljömärkta böcker

Böcker miljömärks idag bland annat med Forest Stewardship Councils märkning. FSC är en oberoende medlemsorganisation som arbetar för ett miljöanpassat bruk av världens skogar. Andra märkningar som används för tryckta publikationer är den nordiska Svanen och EU:s officiella Eco Label som bedömer produkter utifrån belastning av miljön från råvara till avfall.

Annan miljövänlig läsning

Köp begagnade böcker.

Låna böcker på biblioteket.

Ge bort utlästa böcker till vänner och bekanta.

Emma Virke slog igenom 2009 som illustratör till Eva Lindströms bok Mops. Året därpå kom debuten Brevet till månen. Senaste boken, Memmo och Mysen söker efter färger, gavs härom veckan och handlar om Memmo och Mysen som ger sig ut i natten för att upptäcka att alla färger är försvunna. Men så kommer gryningen och färgerna blir starkare igen.

– Jag hade länge längtat efter att skriva en bok om färger fast jag visste inte riktigt hur jag skulle göra. Det var när jag satt på tåget hem från bokmässan förra året och såg dimman utanför fönstret som jag fick idén. Färgerna liksom försvann i dimman och då kom jag att tänka på hur färgerna försvinner på natten och hur de ändras beroende på ljuset.

Emma Virkes böcker publiceras på Alvina förlag vars produktion är miljömärkt med både Svanen och FSC:s märkningar.

– Jag försöker vara miljömedveten i vardagen också, handla ekologiskt och ta tunnelbanan. Men det här pappret är inte bara miljömärkt, det blir väldigt fint också eftersom det är ett matt papper. Först var jag rädd att bilderna skulle försvinna men det blir faktiskt lite som när jag tecknar själv.

Emma Virkes illustrationer börjar alltid med blyertspenna på vanligt kopieringspapper. Bilderna scannar hon in och bearbetar med annat material som textil och fotografier. Bildspråket är avskalat, färgskalan mild och barnen i böckerna ser uttrycksfulla och lite lillgamla ut.

Hur tänker du kring ord och bild när du berättar?

– Jag tycker det är väldigt roligt att arbeta med bilderböcker eftersom det är en helhet. Ofta utgår jag från en bildidé men börjar ändå alltid med att skriva själva berättelsen. Sen jobbar jag parallellt med bild och text och ändrar allt eftersom så att de kompletterar varandra och berättar olika saker. Det är också viktigt var texten hamnar och hur boken formges.

Emma Virke vill att hennes böcker ska vara roliga att läsa både för barn och vuxna, att de ska fungera bra för högläsning och innehålla saker att fundera över. Hon lägger alltid in detaljer som går att upptäcka allt eftersom. Det kan vara en återkommande detalj som ansikten i trädens ådringar.

– På de första sidorna i Memmo och Mysen söker efter färger ser man inte allt på en gång eftersom det är mörkt, men om man tittar noga så finns det mer att upptäcka. Jag gillar när man kan hitta nya saker i en bok andra eller tredje gången man läser den.

Förra året rasade det en censurdebatt kring innehållet i barnböcker där bland andra Ulf Stark tyckte att barnboksklimatet i Sverige blivit så ängsligt att man inte får skriva om sälar utan att de måste ha flytväst på sig.

Hur tänker du kring vad och hur man berättar för barn?

– När man tar bort roliga saker av rädsla för att stöta sig med föräldrarna blir det bara dumt. Jag minns att Pija Lindenbaum blev ombedd att rita om en bild i Else-Marie och småpapporna när den skulle lanseras i USA för att det var för naket när hela familjen badade i badkaret. Sådana saker hoppas jag inte ska behöva hända i Sverige. Om jag sätter på en flytvast är det för att jag tycker barnet ska ha det. Det är ett sätt att visa att det handlar om barn idag och är något barnen kan känna igen sig i.

– Jag försöker nog ha ett barnperspektiv när jag skriver och gillar att blanda fantasi och verklighet. Det blir mer spännande då. Jag skulle inte vilja att mina barn själva går ut mitt i natten, men i en berättelse tycker jag det går bra. Jag kan själv bli irriterad när jag läser böcker som känns väldigt stereotypa, samtidigt som det inte får bli för tillrättalagt, så att det bara är mammor som mekar med bilen. I Brevet till månen tänkte jag ganska mycket på hur jag skildrade föräldrarna och jag försöker undvika stereotyper kring hur flickor och pojkar ska se ut och vara. Att de kan få vara sina egna personligheter. Memmo i nya boken är i och för sig en pojke som kan och vet det mesta, men samtidigt är han väldigt omhändertagande mot Mysen. Sen ville jag att Mysen inte skulle vara en han eller hon utan att man kunde få bestämma det själv eller helt strunta i det.

Om du själv var en bilderbokskaraktär – vem skulle du vara då?

– När jag var liten ville jag vara Madicken. Jag tyckte hon var så bra som vågade en massa saker och var snäll. Jag gick också på taknocken fastän man inte skulle. Men idag skulle jag nog säga karaktärerna i mina egna böcker. De innehåller mycket av mig själv.