Högt spel om Palestina

2011-09-23 | Bella Frank padlock

UTRIKES

Förväntningarna bland palestinierna är stora i dag när den palestinske presidenten Mahmoud Abbas ska överlämna en begäran om att FN ska erkänna Palestina som sin 194:e medlemsstat. Bella Franke rapporterar direkt från Ramallah om den spända stämningen och konfrontationerna mellan palestinier och israeliska soldater.

I går demonstrerade palestinier i ilska och besvikelse efter den amerikanske presidenten Barack Obamas tal i FN:s generalförsamling i onsdags. Protester hölls i flera städer, bland annat vid gamla stan i östra Jerusalem, liksom i Ramallah där Obama anklagades för hyckleri. I Nablus lade offentliganställda ner arbetet i en timme, enligt den palestinska nyhetsbyrån Maan News.

Vreden riktas mot vad man anser är ett totalt och villkorslöst stöd till Israel, och att referenser till palestiniernas dagliga liv lyste med sin frånvaro i talet. För två år sedan använde Obama relativt skarpa ordalag om de illegala israeliska bosättningarna som fortsätter att expandera över palestinsk mark. Även när han talade till FN för exakt ett år sedan betonades vikten av ett bosättningsstopp. Men i onsdags hade denna så avgörande fråga helt redigerats bort ur Obamas retorik, trots att bosättarattackerna mot palestinier på Västbanken den senaste veckan trappats upp.

Hyllas av Netanyahu

Många palestinier menade att den amerikanske presidenten sålt rättvisa och palestiniernas mänskliga rättigheter i utbyte mot en ny fyraårsperiod vid makten. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu som har fördömt kravet på ett erkännande av en palestinsk stat hyllade Obama efter talet, liksom andra ledande israeliska politiker.

Men innan besvikelsen över Obamas tal tog över hade uppemot tiotusen palestinier i centrala Ramallah som under onsdagen i försiktig optimism tagit till gatorna i en stor demonstration. Många uttryckte stolthet, och en beslutsamhet att försöka parera USA:s väntade veto i FN:s säkerhetsråd under fredagen genom att söka stöd hos resten av världen. Flera menade också att FN-ansökan måste ses som en del i en större kamp mot den israeliska ockupationen.

Blandade känslor

När marschen, som inleddes vid presidenthögkvarteret al-Muqata, närmade sig det centrala rondelltorget al-Manara hördes det numera så välbekanta slagordet: "al shab yurid..." nu med "hurriya wa istiqlal" som tillägg - "folket kräver frihet och oberoende". Skolor stängde några timmar under dagen, liksom många arbetsplatser. Medan vissa var övertygade om att det var en historisk dag var andra mer skeptiska.

- Jag är kritisk för jag tycker att man ger upp för mycket framför allt vad gäller historiska Palestina. Inte rätten att återvända, den är individuell och påverkas inte av det här. Jag är inte helt för att gå till FN, men är inte heller helt emot, sa 13-åriga Dunia Kassis som kom med sin klass från Ramallah Friends' Boys School i närheten.

Viktigt oberoende

Arafat Abu Ras var desto mer positiv. Med armarna utsträckta framför den stora FN-blå stol som placerats vid al-Manara för att symbolisera en fullvärdig plats i världsorganisationen sa han att det var dags för palestinierna att få sin stat.

- Det här är en stor händelse för Palestina. Det här är viktigt för att vi ska få fred och oberoende. Om vi får medlemskap så kan vi använda oss av Internationella brottmålsdomstolen. Folk protesterar på hela Västbanken, sa han och under dagen kom rapporter att tusentals demonsterade också i Hebron, Betlehem och Nablus.

I en undersökning som publicerades tidigare i veckan gav mer än 80 procent av de tillfrågade sitt stöd till Abbas försök att få till stånd ett FN-erkännande. Det är en ökning sedan i juni då 65 procent var för, enligt Palestinian Center for Policy and Survey Research i Ramallah. Men det innebär inte att palestinierna står enade. Strategin har kritiserats hårt för att ha antagits av ett odemokratiskt ledarskap, för att ha förts bakom stängda dörrar och för att konsekvenserna av den är oklara.

Risk för splittring

Kritiska röster menar också att om representationen i FN flyttas från PLO, som i dag är erkänd som den enda representanten för det palestinska folket, till en palestinsk stat så kommer det att bli svårare att driva de palestinska flyktingarnas rätt att återvända. Den kritiken tog ny fart efter att en Oxfordbaserad professor i internationell rätt, Guy Goodwin-Gill, gav ett expertutlåtande i augusti.

Han skrev då att det finns en risk att palestinier kommer att diskrimineras och splittras om inte deras representation försäkras genom PLO tills dess att en stat finns på plats som kan överta representationen av alla palestinierna, oavsett om de bor på de ockuperade palestinska områden eller utanför.

Kvinnor går emot Hamas

Och i söndags förklarade Hamas som styr Gaza att man motsätter sig planen, efter att länge avhållit sig från att ta klar ställning i frågan. Hamas premiärminister Ismail Haniya sa då att det inte finns mandat för någon att ge upp det palestinska folkets rättigheter, och Hamas ska också ha förbjudit demonstrationer till stöd för kravet på ett FN-erkännande.

Trots det lyckades en mindre grupp kvinnor under torsdagen demonstrera i Gaza City till stöd för planen. Fatahmedlemmen Amal Hamad fördömde då Obamas tal och uppmanade till palestinsk enighet, rapporterade Maan News. En kvinnodemonstration till stöd för ett FN-erkännande arrangerades också i förra veckan vid vägspärren i Qalandiya på Västbanken, en bit utanför Ramallah.

Då deltog bland annat gruppen General Union of Palestinian Women, GUPW, samtidigt som kvinnliga israeliska fredsaktivister demonstrerade för samma sak på andra sidan muren. GUPW, och Palestinian Working Women Society for Development, är några av de kvinnoorganisationer som har ställt sig bakom kravet och som uppmanar kvinnor runtom i världen att stötta ett erkännande av Palestina i FN. Även Hanan Ashrawi, mångårig kämpe mot ockupationen och för mänskliga rättigheter, samt sedan 2009 den första kvinnan i PLO:s högsta ledning, jobbar för ett erkännande.

Misstro mot demonstranter

Kritiska röster har ifrågasatt hur stort stödet i Västbanken och Gaza faktiskt är och menar att folk har kommenderats till demonstrationer från skolor och arbetsplatser, och syrligt påpekat att palestinierna inte gick man ur huse för att delta. Men bland många av dem som var på plats under onsdagens demonstration var glädjen påtaglig. Många bar flaggor, var klädda i kuffiyor (palestinasjalar) och ropade slagord.

De flesta Feministiskt Perspektiv talade med under dagen, både i och utanför demonstrationen, i Ramallah och vid Qalandiya, menade att FN-vägen är rätt väg att gå. Ingen blind eufori - man såg USA:s veto som en självklarhet. Man hoppas ändå på tillräckligt stöd i säkerhetsrådet. Med sammanlagt nio röster av 15 skulle USA tvingas att lägga in sitt veto, något amerikanarna har jobbat frenetiskt med för att undvika.

Vetot trumfar en eventuell majoritet, men 20 års resultatlösa förhandlingar, expanderade bosättningar och förödmjukelser i vägspärrar är några av de frågor som slutligen verkar ha fått även Abbas att ge upp Obamas tveksamma och begränsade stöd.

Slut på charaden

Det som på ett sätt är en symbolisk strid kan också leda till något mer fruktbart för palestinierna menar Mouin Rabbani, expert på Israel-Palestinakonflikten. Han skrev i den Washingtonbaserade tidskriften Foreign Policy i början av veckan att den främsta fördelen med initiativet är att det skulle kunna leda till en "strategisk omvandling" inom vilken palestinierna skulle kunna dra sig tillbaka från den "bedrövliga charad som kallas förhandlingar och i stället fokusera på att åter bygga upp den nationella rörelsen".

Ett kvarter från al-Manara, på Klocktorget som nyligen bytt namn till Yassir Arafat-torget, samlades demonstrationen. Gatorna runtomkring fylldes snabbt upp av tillströmmande åhörare. Talare applåderades och i den solgassande trängseln stod Khalil Karaja, vice justitieminister i den palestinska myndigheten, PA. Han menade att ett FN-erkännande är den enda vägen till fred och rättvisa.

- Det är inget krav från den palestinske presidenten, det är ett krav från det palestinska folket. Det är svårt att uttrycka hur det känns, men samlingen här talar för sig själv. Det är en dag då alla kan önska att de vore palestinier, sa Khalil Karaja.

Festhögtid och gummikulor

På kaféet Zeet wa Zatar som ligger på huvudgatan Rukab hade man bakat en palestinaflagga i bröd, tomat, ost och grön kryddmix. Feststämningen var hög då låten som strömmade ut ur högtalarna uppmanade folk att höja sin kuffiya. Den manliga personalen bröt ut i spontans dans. I en traditionell dabke dansade de bakom disken, ute på gatan och inne på serveringen.

- Vi är alla så glada, i dag är det eid, en festhögtid, förklarade en av servitörerna.

Ungefär vid lunchtid utbröt konfrontationer mellan unga palestinska pojkar och israeliska soldater vid vägspärren Qalandiya. Vid muren satte palestinska ungdomar däck i brand, och kastade sten. Israeliska soldater sköt tårgas. Svart brandrök blandades med stickande vit rök från den starka gasen som svepte långt uppåt längs med gatan.

- Många här i området har träffats av gummikulor, jag blev själv skjuten i benet en gång, sade en kvinna som följde händelseutvecklingen från sin affär en bit bort. Van vid både skottlossning och tårgas fortsatte hon:

- Ithammal, vi härdar ut.

Trycket ökar

Under dagen förvärrades konfrontationerna som fortsatte långt in på kvällen och israeliska soldater sköt gummikulor. Uppemot 20 palestinier skadades, varav en 15-årig pojke svårt, när han träffades av en gummikula i ögat.

Pressen på Abbas lär fortsätta tills han stiger fram till talarstolen i FN:s generalförsamling. Talet ska hållas ungefär vid sex-tiden lokal palestinsk tid. Då kommer storbildsskärmar att vara uppsatta vid al-Manara i Ramallah. Fler demonstrationer är inplanerade, även i grannländer som Egypten, Libyen och Tunisien. Vad som händer sedan återstår att se. Om Abbas väljer att vända sig till generalförsamlingen efter väntat veto i säkerhetsrådet, kommer en omröstning där att dröja, trots att man har stort stöd. Under tiden kommer läget att vara fortsatt spänt.